redan onsdag?

Jag vill inte gnugga in det, men solen skiner fortfarande här. Pisterna är hårda som sten, inte isiga men hårda – och om man finge önska så skulle det snöa högvis på nätterna. Men, i brist på snö så lapar jag sol så mycket jag kan. D-vitaminbristen är uppenbar, nosen mot solen (ja, jag har bra solskydd) och kroppen suger i sig ljuset.

Jag var på verkligt retligt humör igår och sparkade (herr M sparkade också litegrann) ut mitt skidtrötta jag på en joggrunda igår före maten. Vände näsan åt vänster på stora vägen och fick 2 km svagt uppför, som blev ganska brant uppför på slutet. Vände nedåt och sprang förbi byn – nedåt är ju positivt – men sen var jag förstås tvungen att springa tillbaka till hotellet och då blev det uppför igen. Dryga 9 km blev det, inte snabbt men det var faktiskt inte så farligt jobbigt. Konstigt – är man acklimatiserad nu, eller borde man alltid dricka ett glas vitt vin till lunchen före träning?

Världen ÄR inte stor. I somras när vi var på Folegrandros så träffade vi ett gäng från Sverige, med pojkar som gjorde fina volter från klipporna ner i vattnet. Idag, på lunchen, kom lille Bengt springandes och sa att “de är här, mamma, de från Grekland!!” Samma familjer, på en solig bergsrestaurang i Champoluc. Märkligt. Ännu konstigare när en i gänget visade sig vara en gammal bekant från Dalby där jag växte upp – och en var kompis till min gymnasiekompis. Man kan ju bli yr för mindre. Pojkarna överlyckliga, nu planeras gemensam middag och mer hoppande i snowparken.

Jag njuter av tid med familjen, av alldeles för mycket god mat och goda viner och så smygsurfar jag på lite fina kläder. Alla andra bloggare verkar shoppa mer eller mindre oavbrutet och man blir ganska inspirerad. Passar inte en entreprenör utan lön, men man kan alltid drömma.

det här var inte min öl, men bilden är ju rätt lockande …

tibetanska böneflaggor i Italien

magiska måndag

Det är nåt visst att sitta med mjuka ben och lite såndär höjdrelaterad trötthet efter en dag i strålande sol. Kinderna bränner lite, det var längesen. Mindes idag hur man satt på Kapruns solterass med ansiktet insmort i Latschenkiefersalbe, nån lokal tallbarrssalva som helt klart satte sprutt på solbrännandet. Så mycket sprutt att man sen kunde lyfta av det mörkt solbrända i stora sjok för att finna ljusrosa hud därunder. Det var som sagt på åttitalet. Då var man inte så bekymrad för hudcancer. Folk satt ju med foliekartong under hakan i solen, gubevars. Allt för att få en jämn bränna. Minns ni det?

Idag har vi åkt i fortsatt hårda pister, ingen nysnö i sikte. Uppvägdes av strålande solen som till eftermiddagen blev ännu vackrare inbäddad i tunna sjok disiga moln. Enkel, men fantastisk lunch, en varm choklad bredvid italienska gänget som njöt en helt vanlig italiensk lunch (antipasti, pasta, huvudrätt och en massa vitt till det) och en hel del höjdmeter under skidorna.

Imorgon ska nog herr M och vännen N ta en skidtur med hudarna, de får en hård nedfart i snöfattiga offpist-löpor. Sen är det kanske dags för mig att hyra de där turskidorna för en rejäl workout. Kanske.

Har ni sportlov? Det toksnöar där hemma, hörde jag. Kattvakten var mer bekymrad för de stackars blommorna än för katten, han undrade försynt hur de skulle vattnas. Han är rätt ung, kan tilläggas.

morgonens första åk

lunchdags

 grillad italiensk korv – faktiskt. Otroligt gott

eftermiddagspaus – because I´m worth it

italiensk söndag

Brukar italienarna jogga på söndagsmorgnar? Nä, iallafall inte här. Jag hade bestämt mig för en tur och steg upp sju (vaknade av britterna i rummet bredvid som absolut skulle packa och checka ut där vid sextiden), klädde på mig och mådde lite konstigt. Sådär som när man har lite feber, lite varma vallningar och konstig känsla. Skrev det på rödvinskontot, blev lite goda viner igår, men inte alls några mängder. Gav mig ut, kändes konstigt. Benen gick men kroppen mådde underligt. Försökte hitta en vettig rutt men inget var speciellt inspirerande och sen trodde jag att magen höll på att krascha så jag vände tillbaka och fick bara ihop 6 km. Men det är ju faktiskt bättre än noll. Frukosten smakade bra sen och jag mådde inte konstigt mer.

Skidning från halv tio till halv fem, inklusive god minestronesoppa till lunch – visst minns man skolans hat-minestrone … det här var något helt annat. Stod en bra stund och tittade på pojkarna när de övade 360 och 180 och frontin och vad det nu heter i snowparken. Har slutat oroa mig, det hjälper inte. Vi har en regel och den är stenhård: om huvudet så mycket som ens pekar i nedåtgående riktning så låses skidorna in och det för resten av säsongen. Killarna fattar. Inga voltförsök. Armbrott kan man leva med. Brott på nackkotan, not so much.

Nu sitter jag framför brasan i foajén, inväntar den stora hungern och resten av familjen. Idag blir det omelett, en pasta och kaningryta (lite olustigt). Plus ost eller dessert. Hm. Man kan faktiskt låta bli en av de där rätterna. Å andra sidan blir man ganska hungrig av att åka skidor.

Har bestämt att jag ska hyra touringskidor. Inte för att åka offpist med, finns inte tillräckligt med snö eller tillräckligt med förmåga, men för att gå uppför med. Så blir Rubin glad … DET är bra träning. Speciellt på 2700 meters höjd och uppåt.

moonboots som inte hinner börja förrän de tar slut

antik ägglift, rymmer 8 italienare

frisk luft, trötta ben

… alltså precis som det ska vara på skidsemester. Solen log mot oss, hela dagen – och vi blev visst sittande på en härlig refugio med en massa rödvin och god mat och pannacotta och solstrålande snö och pojkar som for av och an i backen bredvid.

Njutningar i lokala matbutiken där lokala ostar betyder från gården 200 meter bort. Vila i det fina hotellrummet med ett eget loft till  pojkarna. Middag – halvpension äger – med hemlagad god italiensk mat och sen lite kortspel på det.

Mer än så har nog inte hänt sen igår. Det är just som det ska vara på semester, alltså. Sitter här och funderar på om man ska ta en kopp varm choklad. Kanske man skulle …

Fick inte med kameran upp idag, så här bjuder jag på stulen bild just härifrån.

foto: Alpresor – men det är taget här!

let´s go!

Vilken dag. I min ålder har man lite ont nånstans mest hela tiden, så när jag går på yoga så njuter jag bara av att få sträcka ut onda ryggen, stela hamstrings och knasiga knäna. Hot yoga, mjuka varianten, imorse. Svettades ingenting. Betyder det att man börjar torka ut inifrån? Rynkorna tyder på det.

Hem och jobba en stund. Omelett med spenat till lunch, inte alls dumt. Rester är bra. Försökte dra ut på intervallträningen så långt jag kunde men vågade inte skriva till Rubin och säga att jag fegat ur (ser ni, så bra det är för mig att ha en sträng coach, om än mailledes …), men sen blev tiden knapp igen. Iväg till gymmet, uppjogg på 2.5 kilometer och så första 2000 metrarna. Jobbigt. Rentutsagt skitjobbigt. 4.20-fart ska inte vara lätt men det här var inte alls kul. Jag var helt enkelt inte sugen. Tog en till, miniminipaus mitt i. På det igen. Tredje och sista förvandlades till nåt fartmedley och inte blev den 2 kilometer, men den varierade mellan 4 och 4.50, beroende på CeeLo Greens refräng (och lite Jill Johnson också, haha). Refrängintervaller, alltså. Musiken var det enda roliga med det här passet, men jag gjorde iallafall nästan hela. Bättre än inget.

Lite nedjogg, speed-dusch och hem. Köra store Bengt till judon. Ärenden under tiden. Hem. Ge barnen rester till middag. Köra lille Bengt till slalomträningen. Hem. Packa vidare. Nä, jag är inte färdig. Förstås.

Men, imorron bitti kl 06.35 går flyget och då är vi där. Packade och glada. Sen blir det skida av, hörni. Rapport i mån av uppkoppling.

ah!

Ciao ciao!!

 

 

snart söderut

Inte till värmen men förhoppningsvis till ljuset och till solen (som jag beställt online på www.nuskasolenskinatamejfasen.com). Jag har börjat packa – försöker bli en bättre människa, dvs en som inte packar de sista timmarna före avresa och åker iväg med andan i halsen och som drömmer mardrömmar hela natten om att jag glömt att flyget ska gå och så börjar jag packa fastän flyget går om tio minuter och så åker jag till flygplatsen och så har jag glömt nåt viktigt åker hem igen och hämtar och åker tillbaka och så håller jag på så – och på nåt konstigt vis så är det groundhog hour och tiden står still och flyget går bara nästan och andan är i halsen precis hela tiden. Nä. Så vill jag inte ha det mer.

Skidgrejerna ligger framme och jag funderar allvarligt på att ställa in en såndär bygglampa. Allt är nämligen svart och inget syns. Vantar, långkalsonger, strumpor, fleecetröjor, mössor, små grunkor och lite till. Det är inte enkelt alls att lägga allt på rätt ställen. Förra året räckte en stor bag till fyra hjälmar och tre par pjäxor. Nu har pojkarna nästan lika stora pjuck som vi. Bagen är för liten. Har alltså ännu mer grejer. Plus ryggskydd och Leki-stavs-hållare och 6 par skidglasögon och 4 hjälmar och pieps och lavinsond och jag tror tillochmed det låg en hopvikt spade där nånstans. Så hör man “mamma, jag vill ha snowboarden med” och “ska jag ta mina storslalomskidor med, mamma?”. Svar nej. Svar: vi åker på solresa istället. Packa badbyxorna så drar vi.

suck.

hungrig

Det var ju sjutton vad jag är hungrig hela tiden. Det blir inte bättre av att man sitter och tittar igenom matbilder. Tur att jag ska äta lunch snart, med en av svenskfinlands skarpaste. Allt hänger ihop – om jag inte känt vännen E så hade jag aldrig fått nys om jobbet på Iittala och då hade jag inte träffat T och så hade jag inte haft någon som förser mig med de bästa svenska böckerna, skickar vackra varma kort och bara helt allmänt är sådär inspirerande och kunnig att man blir helt matt. Jag var för kort tid på Iittala för att verkligen kunna lära mig av denna fantastiska kvinna, men jag kan hoppas att lite smittar av sig de gånger vi ses iallafall …

Igår hade vi Tuffa Tisdag i snöyran. Vi ställde oss i lekparken bakom skjulet och gjorde alla våra styrkeövningar, det var lä där. Det var alldeles extraordinärt tungt att springa, säkert för att jag var trött i benen efter måndagens backintervaller. Kom hem till en massa nysnö, bara att börja skotta. Den förbaskade snön har lagt sig i två långa vallar in på vår tomt så snöskyffeln fastnar hela tiden i de där kanterna och man tappar rytmen. Det är sjukt tungt att skotta snö, bara så ni vet, ni som bor i lägenhet (lyxlirare!!). Vaknade till ytterligare 10 cm, ut igen för att skyffla vitt innan vi skulle köra iväg. Herr M har viktigt möte idag, inte riktigt läge att skicka ut honom i kostym för att skotta. Men jag var inte så glad på vädergudarna imorse. Grannen undrade nog vem det var som svor på skånska …

tur att det inte är en ljudfil …

det som är viktigt

Från början var inte Valentin-dagen ett kommersiellt påhitt, det har firats under flera århundraden innan affärsmänniskor slog sina klor i konceptet. Därför tycker jag nog att det är lite fint att bli påmind om att vi faktiskt ska visa kärlek och omtanke till dem vi håller av. Det borde man göra alltid, men extra bra att bli lite påmind.

Man kan exempelvis göra en lista på vad som är viktigt, på riktigt.

• Att få vakna bredvid dem man älskar (och kanske få en stunds mys med småpojkarna innan morgonhumöret slår klorna i oss)
• Att få vara frisk. En självklarhet, men inte alla förunnat.
• Att kunna använda sin kropp till sånt som gör en glad.
• Att få uppskattning av dem som betyder något för en.

Jag hoppas att ni alla kan uppleva ovanstående. Det är min önskan, såhär på Valentins dag. Ta hand om er och om varandra.

på riktigt

Ni vet den där känslan när något man jobbat för börjar ta form? Den känslan har jag nu. Långt kvar tills det blir något av det här, men jag är på väg!

Lite exempel från dagens fotografering, jag lägger inte upp bilderna på barnen här utan ni får hålla till godo med lite grönt. Det är Nina Ahtola som har tolkat mina råddiga idéer och fotograferat och fått det precis som jag tänkt. Ni kommer att kunna se mer när hemsidan är färdig …

 

 

att vara full av endorfiner

Nu stal jag rubrikstilen från goa Emma, men jag var bara tvungen. Jag har haft en fantastisk dag och det är som sockerdricka i armar och ben. Idag var det fotografering för Sprout och det gick SÅ bra. En fotograf som bara förstod direkt vad jag ville ha, trots att jag svamlade och viftade med händerna och använde icke specifika instruktioner. Sju underbara barn som bjöd på sig själva, spexade, hackade tomater, fällde löktårar och bakade morotsbullar. En styck kockmössa (enda som fanns i butiken) som gick från barn till barn, grönsaksjonglering och det mest underbara kök man kan tänka sig. Puh. Nu börjar det bli på riktigt, den här idén som fick fäste i huvudet i höstas. Det är ganska fantastiskt.

Nu ska jag vanka av och an och vänta på att bilderna ska dimpa ner i inboxen så att jag kan komma vidare med allt material som måste produceras.

På coachens veckoprogram står det “hård vecka”. Kanske just vad som behövs för att jämna ut sockerdrickan. Backintervaller ikväll, som vanligt läskigt och jagvillstannahemma innan jag börjar och förhoppningsvis vadsköntattjaggjordedet efteråt.

På fredag åker vi på sportlov. Det, mina vänner, ska bli väldigt skönt. Jag har beställt sol. Ganska mycket sol.

 

 

får man inte såna där “tidigt 90-talsvibbar” av den här??