var ditt bästa

Fredag i Stockholm. Frukost med Nina, stärkt av kloka ord. Träning för Camilla, svettigt och berikande. Möte inför framtiden, spännande och hoppingivande. Och så fika uppe på soligt tak med Sofia. Passande, för bland Sofias tankar är det alltid högt i tak. Det bubblar upp och kommer ut och inspirerar och berör och framförallt sker det med omtanke och klokskap. Alltid.

I höst blir det convent på temat ”be your best”. Det kan betyda många olika saker. I fredags gav det mig nya tankar och idéer hur just jag kan få fram det bästa ur min vardag, ur mitt arbete och ur mig själv.

Jag är tacksam att jag får träffa personer som bryr sig, som delar med sig och som berör. Jag tar det med mig och jobbar på att försöka göra åtminstone en bråkdel av detsamma tillbaka.

När är du ditt bästa jag? Dela gärna med dig här och hos Sofia! Om man twittrar kan man använda hashtagen #beyourbest . Bra ställe att hitta inspiration på!

Nu tar vi tag i veckan. På bästa vis med en lång rolig actionlista och frukost bredvid mig. Ja, fortfarande vitsippor hos oss – jämte nyutslagna björkar.

IMG_5927

 

 

 

späckat

Heldag i storstaden, hem och paniksova, upp och iväg till handbollsturnering (Sjundeåcupen), vidare ut på landet, tillbaka för handisturnering och nu sitter jag hemma i soffan och försöker ladda för en längre runda. Sådär söndagseftermiddagslångtur. Hm. Kanske man kan locka sig själv med att man får färdiglagad middag om man springer? Pasta carbonara stod tydligen på menyn. Toppar med grönsaker …

Igår morse blev det knappa 8 km när småkillarna värmde upp inför turneringen. Det började trögt men sen svarade kroppen och jag insåg att jag höll på att missa första matchstarten, så snittfarten blev snabbare än tänkt. Skönt att få det gjort!

Lyckades fånga en kul situation idag. In action, liksom. Yngste sonen i mål. Jepp, han räddade.

20130519_100343

 

 

 

lite snabbare

Skalle-Per sprang lite fortare idag. Kanske luftmotståndet är mindre nu? …

Jag har inte direkt sprungit några kvalitetspass den här våren. Har inte velat. Visst, lite backintervaller har det kanske blivit men ingen fart. Verkligen ingen fart – jag har varit lite skraj och varken velat eller vågat. Idag träffade jag två snabbisar och en tredje anslöt av en slump och så körde vi lite korta tusingar. Korta för att det kom en backe vid ca 800 m, så den gick vi uppför och tog sen 800 m till – så blev det ett varv runt vår lilla sjö. Några gånger runt, faktiskt lite snabbare än tänkt och det kändes bra. Vi pratade hela vägen och det var inte omöjligt på något vis. Tanken på att köra ett eget testlopp om några veckor bet sig fast. Testa 10km så snabbt som möjligt, alldeles själv. Eller max med några andra. Ingen tävling, bara test. Våga. Bara göra. Vad kan gå fel, liksom? Man får ju bara ett besked på formen. Japp – det ska jag göra.

Imorgon åker jag till Stockholm över dagen. Frukost med bästa Nina, Hot MOJO med Camilla, lunch med Sofia och sen ett viktigt möte. För mig. Det blir en bra fredag.

_MG_6776

 

 

skalleper

Jag var ju sjuk strax före jul. Halsfluss som gick över i en elak streptokock A-infektion – ansiktsros. Låg på sjukan och såg allt annat än snygg ut. Jag fick brännande utslag på ena huvudhalvan och under en natt trodde jag att jag skulle brinna upp. De fick lägga mig på ispåsar för att lugna ner värmen och svedan. Sen blev jag förstås frisk, efter en hästkur antibiotika.

Fint om det hade slutat där, med lite ofrivillig vila, rehab och allmän friskhet. Men nä. Ungefär i samband med sportlovet märker jag att håret börjar lossna. Sådär så att jag har en sky av löst hår omkring mig, lurv på kudden och en matta av hår i borsten. Svider lite i hårbotten. Det fortsätter, jag spar på håret som faller av. Jag har nämligen massor av hår i vanliga fall så om jag går till doktorn blir jag inte trodd när jag förklarar hur mycket som fallit av. Fyller snabbt en liten fryspåse. Alltså, FYLLER. Borsten genom håret, stora mörka tussar samlas på badrumsbänken. Nu har det gått 3 månader till och det bara fortsätter. Mest på den sida där jag hade utslag. Håret är matt och livlöst, liksom helt dött. Det kommer inget nytt och nu ser man hårbotten under.

Jag har tagit blodprover. Allt är som det ska. Ingen hypoteros. Jag är helt övertygad om att det är infektionens fel. Hårsäckarna kanske dog? Inte vet jag, men nu börjar jag bli orolig för att inte få håret tillbaka. Grått är det också och jag vet inte om jag vågar färga det nu.

Så nu vet ni det. Jag börjar bli skallig och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det var dagens självömkan.

20130515_200619-1

 

såhär ser jag inte ut på andra sidan. 

 

tjejmarathon – hjälp mig att hjälpa!

Om 6 1/2 veckor står jag på startlinjen till Tjejmarathon. 53 kilometer i naturen, tillsammans med 99 andra härliga löpare. För mig är loppet både en stor, nervös utmaning och något jag ser fram emot. Att springa för en verkligt god sak ger en extra dimension och en extra puff i rätt riktning – de steg jag tar hjälper också till att stötta Hungerprojektet i Bangladesh. Bland annat försöker man förbättra villkoren för nyfödda så att de får den vård och näring som behövs och de nödvändiga vaccinationer som krävs för att få en bra start i livet.

Årets insamlingsmål är högt satt, men med hjälp av deltagarna och våra nätverk så kommer det att nås, det är jag helt övertygad om.

Nu vänder jag mig till DIG – vill du hjälpa mig att hjälpa? Vill du ge 5 kr per kilometer jag springer? 10? 1? Eller helt enkelt en valfri summa? Alla som hjälper kommer att vara med mig under loppet. Jag gör som flera av löparna förra året; ni som stöttar kommer att synas på ett eller annat vis när jag springer – och ni är definitivt med och hjälper mig att orka hela vägen. För hela vägen ska jag, det går med er hjälp!!

 

Såhär gör du:

Gå in HÄR och bidra via sms eller kontokort. Om du vill skänka anonymt så går det förstås prima, om du vill att jag tar ”med” dig när jag springer så skriv gärna Anna Markelin/Ditt eget namn så ser jag! Skriv en kommentar här nedan om du är med, eller maila mig på annavpt@gmail.com om du vill vara mer anonym – allt går.

50 kr är lite drygt en latte. 100 kr är en lunch på stan och en latte (inte ens det). 500 kr får en del luncher för, men i Bangladesh räcker den summan till mat och vaccinationer för en stor mängd barn. Du väljer hur mycket du kan och vill avvara – jag hoppas att ni vill vara med. Jag är med.

 

HUNGERPROJEKTET

 

 

ojoj ajaj

Nu är jag tillbaka i verkligheten. Grankullas första Cykelfest smälldes av i lördags och vi var arrangörer. 80 glada cyklister tog sig runt mellan förrätt, varmrätt och efterrätt hos nya och gamla bekanta och så avslutades det hela med ett rejält partaj. En hel del förberedelser, en hel del tänkande – logistiken kring 39 par som inte ska träffa samma människor mer än en gång under kvällen – och en hel del fantastiskt kul. Jag är supertrött och glad att allting klaffade. Förmodligen hade det funnits nån fiffig programvara för den här planeringen men jag kunde inte hitta det, blir vi fler nästa år så krävs nog några par händer till.

Min träningsmängd förra veckan blev helt katastrofal, men egentligen var det kanske bara bra. Jag har sprungit ganska flitigt på sistone och nån positiv sa att ”det är ju bara bra att pulsera träningen lite”. Jag nämnde inte att det ”bara” blivit typ 12 km och nästan inget annat, men strunt samma, nu är det dags för nya tag. Kroppen är fortfarande trött och sliten efter festandet. Jag tål allt mindre nattsudd och definitivt allt mindre alkohol, vilket faktiskt är ganska bra, det sistnämnda. Tyvärr blir man smärtsamt påmind om vilket gift alkoholen är, när effekterna av champagne och vin sitter i även på måndagen.

Många som tränar målmedvetet skippar också alkoholen helt. Jag dricker väldigt sällan och när det sker blir det något glas vin – men på en stor fest tycker jag att det är helt okej att njuta av god mat och vin i kombination. Jag vet att jag inte mår bra av det dagen efter och det har inte med mängden att göra, jag känner mig sliten redan efter 2 glas vin – men jag tycker att det är värt det, någon enstaka gång. Balans i allt, som sagt.

IMG_7723

 

IMG_7730

 

IMG_7731

 

 

 

 

 

vad är du bra på?

Det finns de som alltid hittar brister och tillkortakommanden hos sig själv. Det finns de som aldrig är nöjda, som ständigt jämför och som alltid jagar efter ”när-jag-väl-blir så ska-jag-vara”. Men, nu så finns det äntligen också en stor grupp som vägrar låta sig dras med i den negativa spiralen av självkritik och inte-duga. Sådana som har en stark röst och som vågar uttrycka. Det är oftast bloggare – och jag tycker att de fyller en väldigt viktig funktion. När våra traditionella medier kategoriskt vägrar ta ansvar utan fortsätter bedömningshetsen och jämförelsejakten – då väljer jag att läsa det som stärker mig. Det som lär mig något och det som får mig att förändras och växa på ett bra sätt. Det är lite som självterapi och det bästa är att man kan välja det som passar just mig. Man kan interagera, man kan lyssna och man kan kanske tillföra i diskussionen, på bloggar och på sociala medier.

När man bryter upp från det välkända och börjar på något nytt så tar det lång tid att hitta fäste. Det jag var och det jag kunde känns inte igen. Det är svårt att fånga, det tar tid att formulera på nytt. Jag bytte ett fast jobb mot egenföretagande. Under drygt 1.5 år har jag varvat låga dalar med okej toppar. Känslan av att inte klara av, inte leverera och inte prestera finns med hela tiden. Känslan av allt jag borde göra för att. Saknaden av det trygga och välkända. Saknaden av lönen vid månadens slut. Sen ibland – känslan av att ”fasen, det här har jag gjort själv”. Ett mail som stärker. Positiv respons. En ny kontakt som kanske.

Alla känslor och funderingar har fått mig att se ganska nyktert på mig själv. Om inte annat så har den här tiden lärt mig en hel del basala grejer, sånt som man kan tycka att man annars borde känna till när man är 43. Listan över vad jag vill förändra och förbättra är ganska tydlig, men det finns faktiskt också en lista över saker jag är riktigt bra på. Den kommer här – och jag utmanar dig att tänka till och skicka in vad just DU är bra på. Det som är ditt bästa och stoltaste. För visst är det mycket mer produktivt att tänka på sina starka sidor än att negga över sina svaga.

Jag är bra på:

  • att engagera mig
  • att vara energisk och ibland lite inspirerande
  • att projektleda, ju komplexare desto bättre
  • att leverera i sista sekund trots att jag inte trodde att det skulle fixa sig
  • att vara snäll mot andra, ganska ofta iallafall
  • att hantera okända situationer och okända människor – sånt skrämmer mig inte
  • att anpassa mig till nya förutsättningar
  • att laga mat av ingredienser från ett till synes tomt kylskåp
  • att planera resor – familjens Reiseleiterin

Nej – jag skrev ingenting om prestationer i tid, längd eller frekvens. Det är inte det som är meningen här. Jag måste ju påminna mig om att jag inte ÄR mina resultat …

Nu är jag nyfiken på DITT bästa jag.