Månad: maj 2013

lycka till – ha kul!

Imorgon är det Stockholm Marathon. Jag minns när jag jobbade för stora livsmedelsbolaget och vårt varumärke Lätta var loppets sponsor. Jag var helt ointresserad av löpning då och medverkan i evenemanget bestod av att vi var på plats för möten och events i samband med loppet. Bodde på gamla rock´n-rollhotellet Lydmar mitt i stan och ägnade kvällarna åt fest. Det var också rätt najs faktiskt. Kolleger sprang delar av loppet utklädda till Lätta margarinpaket och ingenting var riktigt på allvar.

För de som springer imorgon är det absolut på allvar. De flesta har tränat målmedvetet, för några är det marathonpremiär och för några är det ännu ett kryss i lopplistan. De flesta löpar-feeds i sociala medier har fyllts av lite nervösa uppdateringar, gemensam pepp,  sista-minutentips och en massa glädje. Jag tycker det är härligt att följa med – även om man inte springer så får man lite ta del av den där elektriska stämningen, av energin och peppen som finns på twitter, instagram och fb. Nästan så att man blir sugen själv. Ja, om loppet gått på grusvägar och i skogen då. För jag har ju svurit på att aldrig springa ett marathon på asfalt och definitivt inte en mara som går två varv på nästan samma bana. Det tycker mitt psyke inte alls om.

Jag springer ett långpass imorgon ungefär samtidigt som marathon. Långsamt och i skogen – men jag ska tänka på alla er som kämpar och gläds i Stockholm. Idag gäller eat – sleep – repeat. Vila och njut, imorron är det dags att ha kul!!

Stort lycka till alla modiga, tokiga, glada, starka marathonlöpare. Var rädda om er under loppet, lyssna på kroppen och spring er glada!

 

 

Lattalog

… för visst har du bestämt dig? 

 

kroppen och kosten

Som tidigare konstaterats – mat är både härligt, gott och ibland en källa till stress och lätt ågren. När man springer lite längre pass märker man också hur viktig maten är som energikälla. Dålig mat några dagar före ett 20+ pass och ingenting känns bra. Bra mat och tillräckligt med vätska i kroppen – då känns det betydligt lättare.

Jag har inte riktigt fått ordning på min egen kosthållning den här våren. Jag småäter för mycket och äter för lite till lunch och middag. Den totala mängden blir kanske ok men balansen på det jag äter är inte optimal. Det hade varit bättre om jag hade lyckats äta en ordentlig lunch och sen en bra middag, med mellanmål däremellan. Nu blir lunchen ofta keso och grönsaker med nåt pålägg från kylen – en bit ost, lite skinka, lite frukt och kesella. Det är inte riktigt optimalt, åtminstone inte om man tittar på energimängden. Jag följde mitt matintag några veckor i våras på ShapeUp Club. Nyttigt för mig, det visade sig nämligen att jag åt för lite. Jag vill då samtidigt döda myten om att ”äta mindre = gå ner i vikt” – det funkar inte alltid så. Jag är ett antal kilo plus just nu och det beror bland annat på att jag inte eldar på ordentligt i kroppsförbränningsugnen. Är jag helt övertygad om, faktiskt. Jag rör ju på mig, så viktökningen beror inte så mycket på overksamhet utan min gissning är att en keso-kost inte riktigt optimerar maskineriet. Speciellt inte som jag fyller på med choklad och nötter när jag blir hungrig – vilket jag är konstant när jag springer långpass.

Så, junis utmaning blir att få ordning på det här. Skippa överdosen av choklad (jag skrev inte skippa choklad, såg ni!) och äta mat istället. Helt strunta i de onödiga Candyking-påsarna som hamnar i vagnen. Kolla av energinivåerna lite då och då. Äta ordentligt. Jag har en månad på mig att optimera energin och om jag skulle lyckas förvandla lite av det mjuka till starka uthålliga muskler istället så vore det en extra bonus. Jag vill inte stå på startlinjen den 29:e som en orkeslös Anna. Då ska jag ha förberett mig väl så att jag orkar ta mig igenom Tjejmaran utan större katastrofer.

20130529_185734spenat – en favorit till det mesta. Järn och vitaminer – perfekt balansmat!!

20130530_074813hittade skyr i stor burk, köpte genast. Bra protein, neutral smak – ganska lik kesella men lite annorlunda. Min frukost och kvällsmat just nu! (och lunch idag, hmm …

barn och rörelse

Jag skulle vilja prata lite om barn och rörelse. Eller barn och motion. Vi vet förstås att barn behöver rörelse för att utvecklas och växa på bästa vis. Några timmar om dagen ska man helst få ihop, via promenader, lek och sport.

I verkligheten är det inte alltid så enkelt. När barnen blir större och leker mindre, när de helt klart har en egen vilja och förmåga att bestämma lite själv – då är det plötsligt inte så självklart att de där timmarna fås ihop på en dag. När det är för långt att gå till skolan (i deras tycke) på vintern och när vädret är trist. När datorn och tv:n lockar mer än träningen.

Hos oss är det här en källa till en del diskussioner. Orkar inte. Vill inte. Är så trött. Vi övertalar oftast och i 10 fall av 10 är de nöjda och gladtrötta när de kommer hem – precis som vi vuxna. Vi orkar inte alltid heller, men säg när man sist ångrade ett träningspass? Samtidigt vill man inte pressa dem för hårt, sport och idrott ska ju vara roligt och det ska komma av ett intresse, inte av tvång. Det här är en svår balansgång och det blir inte lättare av att många idrotter blir otroligt seriösa väldigt tidigt. Yngste sonen tränar slalom – nästa säsong blir det 3-4 träningar per vecka plus tävlingar i stort sett varje helg. De som tränar hockey och fotboll är i samma situation. Jag gillar inte det här – intuitivt känns det som ett effektivt sätt att döda ett intresse. Jag tror på mångfald i träningen – när man är liten ska man testa olika saker och röra kroppen på olika vis. Det blir nog inte 4 dagars slalomträning nästa säsong, men kanske slalom och något annat. Jag är övertygad om att det är bra för både kroppen och den specifika grenen.

Som sagt, inte enkelt. Man får försöka vara en god förebild och visa att man mår bra av att röra på sig och att man mår bra av att vila när man tränat. Att sport är kul och nyttigt och ett sätt att få nya kompisar. Man får försöka ställa upp och skjutsa och fixa och ordna – för det är ju vår roll som förälder, att ge barnen möjligheter om vi bara kan.

Jag hoppas att mina pojkar fortsätter prova olika sporter under sin uppväxt. Att de inser att de mår bäst när kroppen är pigg och stark. Att vi kan vara där och hjälpa så mycket vi kan.

I sommar ska vi använda kroppen så mycket som möjligt. Det ska huggas och bäras ved. Kvistar och ruskor ska transporteras till stora brasan. Det ska paddlas kajak och hoppas studsmatta, spelas handisturnering och tränas barmarksträning. Jag ska springa – kanske får jag sällskap – och pojkarna ska leka med den stora gymbollen. Det ska simmas och seglas och cyklas litegrann. Vi leker oss starka och pigga. Det blir sommarens målsättning!

IMG_4532

02082011583

tunga långa – ben

Det blev långpass i fredags – och nu är det redan söndag, men vi har varit ute på landet och där finns ingen uppkoppling. Tänk så skönt!

Jag packade löpryggan med diverse saker, banan och Enervit och fyllde vätskesäcken med den nya Resorb Sport. Gav mig av och de första 16 km gick i skogen på fina sandvägar. När jag kom ut i trafiken och började fippla med telefonen så stannade en bil och en man frågade om jag tränade för marathon. Ungefär, sa jag – och så fick jag en påse med sportdryck av honom. Man skulle tydligen bli väldigt snabb och stark. Fitness Drink. Pojkarna tittade på mig och sa ”men tänk om det är knark i!” Inte utan att man undrar, men jag får beundra honom för införsäljningen.

Efter det blev det mest tråkigt. Tråkväg på asfalt och grus, en bananpaus vid 20 km och sen hade jag ungefär 8 kvar tills jag skulle bli upphämtad. Ganska kuperade sådana. Jag var trött när killarna kom körandes och det var skönt att sitta ner men det grämde mig att jag inte fått ihop 30, så när vi svängde ner på vår grusväg hoppade jag av och sprang de sista 3.2. Saldo blev dryga 31 med tunga ben.

Räddningen på rundan blev olika podcasts. Jag lyssnade på Sara Rönnes ”Träningsglädje Talks” och på Inner Strength som intervjuade Monika Björn och Uppochhoppa-Sofy. Bra sätt att skingra tankarna på. Tror ni räddade min runda, tjejer.

Helgen blev mest bara som helger på landet blir. Äta, sova, städa, fixa undan, stapla ved, kratta nedfallna ruskor, laga mat, diska ute i regnet. När vi kom hem blev det en kvällsrunda – jag vägrar bli lika trött i kroppen den här gången efter långrundan. Motar bort det med återhämtningsjogg.

Å nu blir det glass med rabarber. Gonatt.

20130524_174935

20130524_174906skenet bedrar – var förbannat trött faktiskt

20130525_190856

20130525_112143

20130526_124327den här har jag staplat alldeles själv – fast det var herr M som klöv stubbarna …

skogstur och långtur

Igår var vädergudarna ledsna. Det regnade hela dan och när kvällen kom vräkte det ner. Herr M hade lovat mig sällskap på skogsrundan och jag vägrade vika ner mig. Man är väl inte gjord av socker, heller.

Vi kom iväg, vi blev väldigt blöta men åtminstone jag hade en fantastisk runda. Herr M har precis börjat springa igen och allt känns tungt. Jag vet hur det känns och det är lite orättvist nu när jag börjar få lite ordning på formen – vi är inte riktigt i fas här.

Naturen var klargrön, sådär så att det nästan sticker i ögonen. Illande grönt mot en grå och regntung himmel, grus under fötterna och syre i luften. Alldeles underbart. Väl hemma – dusch, lite kvällsmellis och en fånig film. Kändes fint att vi tog oss ut.

Nu måste jag få ordning på mina långpass. Helt sådär från ingenstans blir det alltså ett fredagslångpass! När de andra tar bilen ut till landet så tar jag fötterna, så långt jag nu orkar. Det är sådär en 35 km till bryggan – så långt springer jag inte imorgon, men en bit på vägen kommer jag iallafall. Om jag är i god tid så blir jag upplockad av pojkarna. Känns bra att ha bestämt det, fyller ryggan med energi och vätska och så får det ta den tid det tar. Ikväll fyller jag på med lite extra energi, det brukar jag annars glömma. Äta macka utan att tänka ”jag borde inte”. Rätt gött.

Hur går det för er andra som ska springa Tjejmarathon? Eller Stockholm Marathon? Känns det bra?

20130522_205825

 

20130522_205847

ut i terrängen

Det är snart bara en månad kvar till Tjejmarathon. Jag funderar lite på mitt träningsupplägg som just nu mest tycks bli en 7-8 kilometers mysjoggande. Funkar inte så bra som förberedelse för 53 km.

Vi har en fantastisk nationalpark nära oss. På vintern går ett radband av skidspår upp och ner för backarna. Resten av året kan man kämpa sig upp och ner för backarna till fots. För de ÄR branta. Underligt nog ännu värre utan snö, det är precis som att snön jämnar ut höjdskillnaderna lite – och utan snö är backarna täckta av löst grus som rullar under fötterna. Men vad är väl bättre än det när man ska vänja sig vid att bli trött och inte ge upp.

Jag sätter därför som mål att träna ute i Noux en gång i veckan fram till Tjejmaran. Det behöver inte vara några jättelånga rundor, bara att vänja sig vid underlag och höjdskillnader måste ju vara bra. Så tänker jag.

Igår lärde jag mig att det tydligen är skillnad på ”terränglöpning” och ”trail running”. Jaha. Terränglöpning är lite mer sandade vägar och stigar a la Lidingöloppet  medan trail running är rätt genom naturen hur som helst. Kan ju vara bra att veta så att man inte gör bort sig och säger trail när man egentligen har sprungit lite mer tillrättalagd terräng. 🙂 (får undantagsvis bli en smiley där)

Ut i terrängen, alltså!

 

 

varmt ute, kallt att dricka

Jobbar i trädgården. Solen skiner, sommaren tar fart. Underbart för en soldyrkare som jag. Springer ut och in och dricker  – man blir törstig av att gräva och flytta växter. Jag fick nyligen hem några prover av Little Miracles, så jag satte dem på prov under trädgårdsarbetet.

Det finns tre varianter – baserade på vitt, grönt eller svart te med olika smaksättningar. Samtliga är ekologiska och det finns inga konstgjorda tillsatser. Bra. De är sötade med agavesirap och innehåller fruktjuicekoncentrat. Alla tre innehåller ginseng som är uppiggande och acai som är en stark antioxidant. De är inte kolsyrade. Också bra.

Nu brukar jag ju försöka dricka vatten med citron när jag är riktigt törstig (och ja, jag är ju tyvärr hopplöst beroende av pepsi max, något som jag försöker förtränga), men som törstsläckare är Little Miracles långt bättre än konstgjord läsk. De är inte alltför söta och om de sen ger en extra energikick så är det ju bara bra, speciellt för den som inte gillar kaffe. De här skulle jag till och med kunna tänka mig att ge till barnen vid speciella tillfällen.

Jag tycker bäst om den med grönt te och granatäpple, den med vitt te och körsbär är något konstlad i smaken men det kan vara för att jag inte är ett fan av körsbär. Den med svart te och persika är lite kraftigare i smaken. De smakar bäst kylda.

20130521_143203

Det här inlägget är inte styrt av Little Miracles – jag fick hem 6 flaskor för att prova och jag fick välja att skriva vad (och om) jag ville. Så jag valde att skriva – det är bra med vettiga produkter som alternativ till allt skräp som finns. Notera även vår sk ogräsmatta. Kom gärna hit och hjälp mig bekämpa det …