Månad: april 2012

glada Vappen!

Här i Finland säger man inte Valborg – det kallas Vappen. Ibland med W. Årets Vapp ser ut att bli en solig en, fåglarna vrålar och det är fantastiskt fint ute. Bra, för då kan barnen vara mer ute än inne ikväll. Till exempel äta utomhus, så löser det problemet med var alla ska rymmas i vårt lilla hus.

Kinesiotejpen är otrolig. Jag tog av den igår efter löpningen och det kändes ok. När jag vaknade hade jag ont igen. På med ny tejp. Undrar om man kan tejpa hela sig? Igår blev det först en kort cykeltur fram och tillbaka till närmaste köpcentrum och sen direkt en (märklig) löptur på det. Duathlon! Det kändes ok i benet, bara lite ont, men andningen var ansträngd och hela jag kändes tung. Tittade på klockan. Låg på 5.11. Efter en km. Inte konstigt jag flåsade. Sen blev hela passet sådär – jag gick en kort bit, började springa och fann mig själv på farter under 5 eller just på. Det bara kom, men jag orkade inte hålla i nån längre stund, kanske en kilometer eller så. De 2.5 runt grusslingan i skogen sprang jag i sin helhet, men då fick jag också övertala mig själv att orka. Farten på 4.40 ungefär. Så, summeringen igår: Ett väldigt konstigt pass där kroppen gjorde lite som den ville. Fast ändå skönt.

Är lite förvirrad inför Varvet, vet inte hur mkt sämre min kondis har hunnit bli på de här lugna halvskadade veckorna. Jag får se vad den här veckan bjuder på, förutom Vappenfirande då. Jag borde komma ut och springa idag, för imorgon är vi bjudna på sillunch och efter något glas vin idag springer jag inte en meter imorron. Man ska vara snäll mot kroppen.

Jag hoppas att ni har en riktigt fin ValborgsVapp var än ni bor. Njut av en ledig dag imorgon!

nu har mina solrosfrön vuxit! De kommer att hamna som dekoration i dagens förrätt

bollar av naturell färskost (Philadelphia) rullade i hackade pistagenötter

kinesio-tejp

Jag läste om så kallad kinesio-tejp på Runners World och bestämde mig för att prova. Följde instruktionsfilmen noga och tejpade fot och underben igår eftermiddag. Om det var den där Placebo som var framme eller om det faktiskt på riktigt hjälper vet jag inte ännu, men plötsligt försvann värken. Mycket märkligt. Jag har faktiskt vilat både igår och idag, så jag har inte testat tejpen i skarpt läge, men jag gillar känslan av icke-ont. Imorgon ska det provas lite försiktigt, återkommer om det.

skonar er genom att göra bilden mindre – men såhär är jag nu tejpad. Känns ingenting alls.

Vi har vår här nu och man ser enormt många löpare. Vi bor vid en grusväg och det tycks vara ett populärt stråk för löparna, minst 15 sprang förbi idag när jag stod i solen och slipade dörr och byrå. Jag tittade långt efter dem men fokuserade på renoveringen istället och kom faktiskt ända till grundmålningen. Skönt.

Lite vårblommor planterade, halva gräsmattan krattad – nu kan det snart få bli Valborg utan att man behöver skämmas alltför mycket. Vi blir ett stort gäng här på måndag, alltid skoj med gäster. Den här gången blir menyn lite enklare än till påsk …

Lördagskväll. Kanske kan jag jogga imorron? ….

en gång om året

… vaknar man upp till prassel, fniss och tassande fötter. Fast förstås har man varit halvvaken i flera timmar redan. När man blir äldre så får man ta vara på en sån här prasselmorgon för sen brukar det inte bli så mycket mer firande. Bubbel, jordgubbar, Fabians äggröra och fantastiska kort. En ridtur på valfritt ställe fick jag – underbart. Det var många år sen jag red regelbundet men jag saknar det. Sen kom det ett stort paket som jag inte ens öppnade. Inte vill man ha en dammsugare i födelsedagspresent … Herr M tyckte att han var otroligt humoristisk, speciellt som jag kvällen innan sagt att om han kom med en hushållsapparat i present så flyttar jag söderöver. Ensam. Dammsugaren gick i bitar för några veckor sen så visst behövs en ny. Jag räknar dock inte in den i presenthögen.

Idag blir det lunch på stan men annars är det en helt vanlig dag. Vi får fira lite på Valborg istället, då fylls huset av folk. Jag vilar också benet idag, kanske det inte ska springas på under helgen. Jag tar en lång cykeltur istället på lördag. Ont gör det fortfarande och det känns inte så kul. Fast det tänker jag inte fundera på idag.

finaste presenterna är alltid korten

fabians suddiga äggröra och lite bubbel


men hur ser du ut …

Det finns lika många löpstilar som löpare – och joggare – och woggare – och allt däremellan. Det är ganska obehagligt att se sig själv i ett skyltfönster om man råkar springa förbi en affär – när man tror att man lyckas hålla uppe höften, pendla fint med armarna och sätta i foten på rätt ställe så ser man i verkligheten ut som en trött hängmatta som rullar framåt. På samtliga bilder (helt sant) där jag springer så ser jag helt stelopererad ut – mitt framben är rakt utsträckt, höften är låst och axlarna är uppdragna. Fjärran från det mjukt uppdragna knäet, fotisättningen under kroppen och det fina frånskjutet med bakre foten som jag tror att jag klarar av. Antingen får jag skylla på att bilderna är tagna just i fel tillfälle eller så får jag inse att jag har en hel del att jobba på vad det gäller löpsteg. Det räcker inte med att känna till teorin, den ska ju omsättas på något vis också …

Nu ska jag ge mig ut i det grå och träna på tekniken en stund. Det blir ingen lång runda, mitt ben klarar inte av det, men lite teknikträning får det bli. Ikväll är det hot yinyoga – bokat och klart. Ingen chans att smita!

 

 

vårens plantering, del 1

Från Sälen till plantering – här har vi satt fina brungröna tomater (mamma lovade att de var delikata), paprika och pumpa idag. Små och stora fingrar har petat ner frön och placerat härligheten i växtskåpet. Nu är det bara att vänta … och vattna!

paprikafrön

ett rött pumpafrö är ledtråden

växtskåpet som pappa byggde – behöver skrapas och målas men är ändå bara bäst

Sälen running camp!

Nu ni – dags för Running Swedens andra Sälen running camp! Jag var med på första lägret, i augusti förra året, och jag har aldrig tidigare fått så mycket pepp och hjälp på bara några få dagar. Jag fick en massa mil i min logg och en hejdundrandes träningsvärk också, men det är den mentala biten jag minns allra bäst. Utan den hade jag aldrig orkat Lidingöloppet, utan den hade jag aldrig vågat mig ur min bekvämlighetszon under våren. Jag kan verkligen rekommendera de dagarna. I år blir det ett större gäng och med en utökad tränarstyrka – om ni har en långhelg att avvara i augusti så: This is the place to be! Väl spenderade sekiner, jag lovar. Ledarna är bland annat Världens Bästa Catti – större engagemang och hjärta finns inte – och så förstås the one and only coach Rubin som förstår precis hur varje individ behöver pushas. Jag vill dit. Jag SKA dit. Kom med!!!

snabba Sara och långa Anna efter dryga 20km upp på Sälenfjället och tillbaka. Jag var helt slut, Sara var lite småvarm

 

 

bra feelis trots ont

Jag kände inte för att ge mig ut idag, men det var Tuffa Tisdag och det hoppar man förstås inte över. Väl ute kändes det alldeles fantastiskt och träningen blev kanon. Totalt blev det en dryg mil sprunget – inklusive dit och hem med en lång omväg – och många riktigt bra styrkeövningar. Det hade slutat regna, det fanns blått på himlen och fåglarna sjöng för oss. Vi har alltid tur med vädret!

Benet gör ont men det är inte omöjligt att springa. Jag biter ihop, smörjer med allehanda tinkturer och följer noga hur det känns. Sålänge det inte blir värre så testar jag att springa försiktigt. Redan efter 1.5 vecka utan ordentlig träning känner jag mig trött, tung och seg. Det är nedslående hur snabbt kondisen försämras när man inte tränar som man brukar.

Idag blev det följande styrkeövningar:

  • Burpees (utan hopp, under uppvärmningen)
  • Ödlegång och långa utfallssteg
  • Långa grodhopp
  • Superman + woman
  • Magvridningar, inre magmuskler (”hissen”), boxning och boxning åt sidan, korta benlyft (nedre magmusklerna)
  • Plankan – statisk och med uppgång från armbåge till raka armar, sidoplankan med vridning
  • Å så avslutade vi med en styck snorbrant backe i ganska bra fart.

Härligt.

Jag är så tacksam att det kommer glada människor som vill träna ihop, varenda tisdag. Ibland är vi få, ibland är vi många – men vi har inte en enda gång skiljts åt utan ett leende och en väldigt mycket bättre feelis än vad vi hade just före vi började träna. Utomhusträning rules!!