Månad: april 2014

tips för lååång runda

Tjejmarathon kryper närmre och nu är det bara 40 dagar kvar. Hög tid att testa tåligheten under långa pass. Tyvärr betyder ”långt” inte 2 timmar utan närmare 4, så i lördags var det bara att bita ihop över- och underkäke och börja lubba.

Prickade perfektaste dagen, med sällskap och sol. Vi åt bra dagen före, laddade diverse ryggsäckar med vätska och energi, klädde av oss redan innan vi gav oss iväg och så följde vi en rutt genom Centralparken ner mot havet. Vi hade planerat ett fikastopp vid 24 km men det blev närmre 25 så den sista kilometern var lite tung. Jag lyckades klämma i mig en croissant (hur ofta händer det) MED brie-ost. Det fick jag sona i några kilometer sen – massivt håll blev tacken. Solsolsol och varmt, vi stapplade vidare efter pausen och lyckades lite halvt lösa upp stelheten längs med vägen. Den sista biten blev det lite gåpauser, lite yrsel och allmän trötthet.

När vi gjorde high-five tillbaka vid startpunkten stod det 35 km på mätaren. Lite längre än tänkt och med en riktigt bra känsla i huvudet. Kroppen var trött.

Lärdomar från rundan – stort tack till rutinerade Coyntha för tips:

  • Bryt upp distansen i 8 km delar. Ät något efter varje del och tänk alltid bara på nästa åttakilometare.
  • Drick kontinuerligt. Jag har för mig att 8 dl per timme är en rätt ok mängd, betyder 2 dl per kvart. Absolut det mest kritiska att komma ihåg!
  • Fyll på med salt. Jag använder Saltsticks och lite Resorb Sport i dricksvattnet. Funkar bra.
  • Fyll på med energi. Jag provade barnmat (jepp!) den här gången som komplement till Enervits Liquid Gel. Ella´s Kitchen har ekologisk smoothie på praktisk liten klämpåse med skruvkork. Frukt och bär helt utan tillsatser, smakar bra när gommen är trött på konstgjorda smaker. Russin, nötter, några bitar choklad. Man får prova sig fram till vad magen gillar och tål.
  • Ta med ett par extra strumpor! Fötterna sväller på långa rundor och plötsligt kan man få tryck på oväntade ställen. Kan hjälpa att byta till en tunnare, eller iallafall en torrare, strumpa.
  • Jag brukar få blåsor mellan tårna – så jag testade lite vaselin mellan stor- och pektå. Funkade ypperligt, det gör jag igen!

Tack Anna och Mia för bästa sällskapet. Tjejmarathon runt hörnet!!

20140426_150209

20140426_141321

20140426_141452halva kanelbullen hamnade i ryggsäcken – rätt bra som extra när den riktiga tröttheten slog till 

Annonser

underhåll

Kroppen är ingen evighetsmaskin. Det märker man både om man inte tränar och om man faktiskt rör på sig ganska bra – det är nog mest typen av krämpor som skiljer sig åt. Diskuterade saken idag med världens bästa massör och vi kom fram till att man hellre har lite värk och ont från träning än från stillasittande. Nu ska ju inte smärta och träning vara kompisar om allt står rätt till, men det är väl bara så att kroppen slits med åren. Det är längesen jag var helt utan någon form av känning eller lätt värk någonstans, det kommer på något vis med åldrandet.

Konstaterade även att jag inte varit på massage sedan i oktober. Hoppsan. Det kändes som förra månaden … det är dumt, för en kunnig massör kan förebygga och hjälpa på många vis – en god investering om man vill hålla sig skade- och värkfri. Mer massage åt folket, alltså!

Idag fick Jessica knåpa lite med mina spända hamstrings och framsida lår, det är tydligt att grodhopp och benböj kräver bättre stretching än den jag gör (dvs ingen alls). Efter en session på bordet var värken i mitt högerknä betydligt mindre, helt klart finns ett samband mellan muskelfästena och värken.

Plockar fram den dammiga rullen i källaren och kör härmed snällt en stund varje dag på bak- och framsida ben. När jag ändå är igång så kan jag lika gärna ta fram balansbrädan också, att stå på den en stund borde hjälpa mina fötter att bli lite stabilare. Kan vara bra i terrängen, tänker jag.

1346875588-1_grid-foam-roller

just en sånhär har jag fast väldigt mycket mer rosa – den är riktigt bra

032605_001

en balansbräda är bra för småmuskler, balans och faktiskt bålträning!

 

terränghäng

Rötter, smala stigar, stenar och grenar. Inte något som jag är så värst bekväm med, men jag borde nog bli om jag ska springa Tjejmarathon alldeles snart. På långfredagen gjorde jag ett försök att bemästra terrängen ute i Noux skogar. Vi skuttade (nåja) fram bland träden och njöt av påskvädret som verkligen var något alldeles exceptionellt. Fåglarna sjöng, vi sprang längs sjöar och mossiga berg och det var faktiskt alldeles underbart att bara vara där. Det var inte enkelt, fötterna vrickade sig fram och tillbaka, rötter överallt och en hel del teknisk löpning som verkligen inte känns lätt på något vis, men farten var lagom och lite här och där så infann sig flytet.

Pratade med Anna-Karin om att jag blir stressad av att löpningen tar tid, vi var ute i 4,5 timmar och skrapade ihop 24 km. Omsatt i fart så blir det typ ”snigel”, men som vi diskuterade så är det kanske just det som behövs ibland. Att behöva anpassa sig efter omständigheterna och bara vara. Nu tog vi det lugnt och pausade ofta – min första tanke var förstås ”nublirjagförsenadhem” och den andra var ”kanvifortsättaspringanu” – men samtidigt så var jag rejält trött när vi kom tillbaka, så frågan var hur mycket fortare jag egentligen kunnat tillryggalägga just den biten med svår terräng. Vi sprang på bra när vi sprang och trötta blev vi och framförallt så var det väldigt bra träning för knoppen, för mig.

Resten av påsken har mest bestått av mat, choklad och jobb ute och inne med huset. På onsdag kommer grävskopan och börjar schakta runt jordmassor i vår före detta trädgård och jag har försökt rädda livet på lite olika obestämda blomsorter genom att flytta dem till min ”interimsrabatt”. Om det funkar återstår att se.

20140418_131513

20140418_131519

20140418_132102

20140418_152332

 

här bor trollen

 

segare, eller?

Jag brukar se mig själv som en person som sällan är sjuk. Fast, när man ser tillbaka på det senaste året så stämmer det inte riktigt, blev jag påmind om häromdan. Det verkar som att jag lyckas pricka in en julsjuka varje år och nu blev jag krasslig igen. Förmodligen hann jag med en kort förkylning däremellan som jag förträngt. Nu funderar jag på följande:

Är det någon mer än jag som tycker att flunsor och förkylningar blir segare och svårare att bli av med när man verkligen försöker mota bort dem i tid? Alltså, om man petar i sig ingefära och citron och echinagard och antioxidanter och immunstärkare och alltmöjligtannat så fort man får minsta flunsa-känning så blir iallafall inte jag sjuk direkt, MEN det pågår liksom där i bakgrunden ändå och så tar det en vecka innan det bryter ut. Sjuk typ 2 dagar och sen segar det sig bort ur kroppen igen. Eller är det bara inbillning? Borde man bara ge efter och låta kroppen bli sjuk i några dagar och sen bli frisk ta-daa!? Eller så utesluter det ena inte det andra. Vore intressant att höra vilka erfarenheter ni har.

Idag är jag inte lika seg iallafall, det är definitivt på väg bort men kroppen är inte helt hundra. Har alltså inte sprungit på efvigheter men jag är så väldigt mogen och klok att jag struntar i att nojja över det. Japp. Eller. Hm.

Såhär kan man starta dagen fast man är lite ruttig – jag behöver ju inte alltid träna i hundratio, snarare i fem … Världens bästa Crossnature-gäng!!

20140414_095608

 

 

 

sött och gott

Grönsaksdiskarna i det här landet är oftast en sorglig historia, åtminstone i de vanliga mataffärerna. Samma grönsaker alltid och man får sällan någon inspiration till att köpa. Efter de sista larmrapporterna om mängden gifter i våra vanligaste grönsaker så blir utbudet ännu mindre – för det är inte alltid man hittar ekologisk paprika som kostar under 10€ kilot.

Men – idag låg nåt skoj i vår helt tråkvanliga affär; små minipaprikor utan kärnor. Tvungen att prova och blunda för möjlig giftmängd (inte eko, alltså). Helt supergoda och enormt dekorativa. Tänk er de här i en härlig vårsallad med bulgur och grillad kyckling, eller med grillad halloumi kanske?

 

IMG_1089

Peanut Butter Mellis Cookies

Såg ett recept på peanut butter cookies som verkade spännande. Ni som läser här ibland vet att jag tycker att kakor och bullar ska vara på riktigt, jag är inte mycket för låtsasbullar med stevia och alltför konstiga ingredienser, men nu råkade vi ha ett gäng udda burkar med jordnötssmör hemma och jag blev inspirerad att göra mellis-kakor. Längst bak i skåpet hittade jag en stor burk med proteinpulver som jag aldrig riktigt förstått hur det skulle användas – och så tjopp, så blev det Peanut Butter Mellis Cookies.

Alrajt, de är inte som frasiga småkakor med mycket smör och sirap i, men faktum är att jag faktiskt gillade dem. Som ett extra plus när man är sugen, kanske som ett sätt att rikta blicken bort från godispåsen eller bara som ett mellanmål. För de är ju rätt okej näringsmässigt!

Testa och se vad du tycker. Herr M förväntade sig småkaka och blev sur.

  • 1 cup (=2,4 dl) eko jordnötssmör
  • 1 skopa proteinpulver vanilj, jag använde Holistics som är helt osötat
  • knappt 1 uppvispat ägg, se hur mycket som går åt
  • honung och/eller agave efter smak, kanske 2-3 msk?
  • en gnutta salt

Blanda allt och forma bollar som du plattar ut med handen. Grädda i 200 grader i 5-6 minuter, de bränns lätt vid.

20140408_214318

 

förbaskade mobilkamera – nya triumfer som fotograf. not.

 

 

 

 

 

 

ordning på energin

Jag har berättat att jag ofta känner mig trött och orkeslös, trots att jag ju faktiskt får rejäla doser av frisk luft varje dag. Just nu försöker jag mota bort en begynnande flunsa och då blir man trött av bara farten, men annars har jag funderat lite på vad det här beror på. Möjlig järnbrist är en rätt kvalificerad gissning med tanke på mina tidigare blodvärden och när man börjar röra lite mer på sig så borde man (tydligen) kompensera eftersom kroppen lätt dräneras på just järn. Jag har tid för ett blodprov på hälsogården (vårdcentralen på rikssvenska …) så får vi se vad de får fram.

Utöver diverse brister som man hoppas att man inte har så har energinivå och kost ett rätt så självklart samband. Äta rätt, i rätt mängd vid rätt tidpunkt så har man iallafall chansen att optimera energin. Äta fel eller tokig mängd eller på knasiga tider – det omvända. Det är bara inte så himlans lätt att veta vad just RÄTT innebär, för när förutsättningarna ändras så ändras också behoven. Mer vardagsrörelse, andra behov än tidigare. Mer träning, definitivt nya matvanor. För att få lite bättre ordning på energi-maskinen så har jag tagit proffshjälp. Madde ska få tolka vad jag äter just nu och så hoppas jag få vägledning hur jag kan förbättra det.

Jag fick lite frågor att fundera på och det här kom jag fram till:

Mina matvanor sådär helt allmänt är nog ganska bra, om man ser till vad jag för det mesta stoppar i mig. Jag äter hemlagad mat, köper aldrig (nä, vi gör faktiskt inte det) halvfabrikat eller färdigmat, äter massor av grönsaker och försöker minimera mängden kött. Fyller på med de superfoods som funkar, just nu är det chiafrön, hampaprotein och lite annat.

Tyvärr fyller jag också på med lösgodis och mörk choklad. Och Pepsi Max (död åt den som uppfann det). Jag äter för lite till lunch, oftast bara en macka med kokt ägg och keso, jag småäter hysteriskt eftermiddagen igenom och jag dricker i stort sett inget vatten alls. Eller mjölk för den delen. Jag brottas fortfarande dagligen med tankar kring det jag stoppar i mig, jag kan aldrig njuta förbehållningslöst och jag tar oftast mindre mat än vad jag egentligen skulle vilja ha. Vilket i sig kanske är tur, för jag äter inte direkt några små portioner …

Så mina matvanor är ganska blandade, får man nog säga. Bra mat, dåligt beteende och lite skräp däremellan. Jag behöver alltså hjälp med att styra upp det hela, få veta hur mycket som just jag borde äta för att optimera min energi och kanske, någonstans på vägen, hitta en balans.

Ska bli spännande, tycker jag.

20140407_182223

Det här åt jag idag till middag, förresten. Grönsakssoppa (vitlök, lök, morot, palsternacka, broccoli, lite potatis, mjölk och kryddor) med rostad mandel och lite överblivna sparrisar. Vege och jag inser att jag missade proteinet rätt rejält här. Suck.