Månad: juni 2014

Crossnature sommarpass 1

Mitt liv är väldigt vanligt och ganska händelselöst – speciellt nu när det mesta går på sparlåga. Därför får jag hitta på saker som kan vara superintressanta och spännande att skriva om … Som sommarträning, kanske? Jag skickade just ut ett sommarprogram till de som gått Crossnature Mama under året. Det är väldigt mycket enklare att träna om man har ett program framför näsan och förhoppningsvis kommer det till nytta när vi inte har gemensam träning.

Imorse lyckades jag locka inte bara min egen kropp utan även mannens ut på en träningsrunda. Betydligt svårare att komma iväg när det inte står en glad grupp och väntar, men det gick. Uppvärmningen blev en lugn jogg runt vår lilla pöl, Gallträsk. Kommunen har byggt en fin tränings- och lekplats i ena änden av Gallträsk och där körde vi cirkelträning.

Vad sägs, om jag lägger upp övningar en gång i veckan för ett kortare träningspass, Crossnature style, så testar ni passen och rapporterar tillbaka?

Sommarens första Crossnature kommer här.

Uppvärmning: Jogg i 10-15 minuter.

Lite ryggstretch och ”väcka kroppen stretch” före du börjar styrkeövningarna.

Cirkelträning – 6 stationer, 30 sekunder på varje (45 om du är superstark), 3-4 varv:

1. Jämfotahopp upp på bänk/sten/trappa: Försök hitta något som är ca 30-40 cm högt. Hoppa upp bredbent, landa ”uppifrån” ner på bänken med armarna framåt (för att stabilisera), blicken rakt fram, ryggen så rak som möjligt och bröstet upp. Landa med benen böjda, som en benböj – rumpan bakåt. Res dig kvickt upp och kliv ner igen, upprepa.

2. Snabbintervaller: Rita 2 streck med ca 10-15 m mellanrum. Spring fram och tillbaka mellan strecken så fort du kan, böj på knäna och nudda marken med handen bakom strecket i varje ände.

3. Sidoplanka extra allt: (en sida per varv) Sätt handen i marken, rak arm, axeln positionerad över handen. Kroppen i sidoläge, alldeles rak. Nästa punkt som tar i marken är fötterna som läggs ovanpå varandra. Upp med höften, in med mage och rumpa, spänn bålen. Om du orkar så sträcker du handen över/förbi huvudet och sedan låter du armbågen gå mot midjan (ovanför kroppen) där den möter knäet som kommer nerifrån. Nudda och sträck ut arm och ben på nytt i kroppens längdriktning. Upprepa.

4. Snabba mountainclimbers: Sätt händerna på en låg kant eller på marken. Kroppen i rak position (som stående planka) – dra in ett knä i taget mot bröstet, byt ben – snabba byten med korta snabba fotisättningar bakom kroppen. Spänn bålen, håll rumpan nere!

5. Sit-ups med boxning: Fäst gärna tårna lite löst under en kant, sitt med lätt böjda ben. Håll händerna vid öronen. Gör en sit-up och gå just så långt ner som du orkar, släpp inte dragläget (där musklerna jobbar). Vänd och gå upp igen och just innan dragläget släpper så boxar du en gång diagonalt, framåt. Tillbaka med arm och hand bredvid örat, gå ner och upprepa med andra handen. Håll hög takt och spänn bålen.

6: Armhävningar: Valfri variant. Jag tränar just nu på en sort där man har ena handen i vanlig position (under- och överarm bildar 90 graders vinkel när man böjer armbågen, rakt ut från kroppen) och andra handen längre bak, nära kroppen (tar på triceps). Byte mellan varje armhävning eller så gör man 2 och byter sida.

Avsluta med långsam nedjogg, ca 10 minuter och sen lite lugn stretch.

Jag ska försöka lägga upp bilder lite senare idag.

Ut och njut!

 

kraft från tanken

Jag har varit i Stockholm igen – tredje gången på tre veckor. Lite konstigt faktiskt – men också ganska trevligt. Svenska varor i mataffären, svenska priser och svenska skyltar. Som unge herr M sa ”jag älskar Sverige, man slipper försöka prata finska”. Sådan mor, sådan son tydligen …

Den här gången var det handbollsturnering. Gigantiska Eken Cup i Gubbängen – ett under av logistik och glada barn och ungdomar. Ja, lite mindre glada när de förlorade eller spelade dåligt, helt klart.

Som förälder till två handisspelare får man lite tid att reflektera över hur mycket den mentala biten inverkar på resultatet. Ett underläge leder ofta till en negativ spiral av uppgivenhet och mer insläppta mål – om man inte lyckas fokusera på att peppa sitt lag.Vi lyckades vända en neggig trend genom att ta oss i kragen och ropa något positivt till alla bra försök – även om de inte gick hela vägen. Det tog fyra minuter tills vi gjorde mål och vi vände matchen till vinst. Laget fick eld i rumpan och avbytarbänken satt och tjoade ”heeeja Grani” i takt ända tills motståndarlaget helt tappade nerverna på oss. Bra taktik.

Fysiska prestationer består till stora delar av mental kontroll. Ingen springer väl över 50 km bara för att det är skoj – det är inte alls skoj större delen av vägen, men känslan när man vunnit över sig själv är oslagbar. När man lyckats navigera förbi sina hjärnspöken, när man fortsätter att sätta ena foten framför den andra fastän man tvivlar på sin mentala status och när man faktiskt plötsligt känner att man vinner över sig själv och får ny energi när man logiskt sett borde vara helt utmattad. Lagspel betyder att man måste överföra den här kraften på hela gruppen, man måste sända ut positiva vibbar och hjälpa de som har det jobbigt och man måste hålla ihop laget som en helhet. Då blir det bra och då kan man vinna matcher.

Den här gången räckte kämpaglöden hela vägen till finalen. I det här fallet vann vi silver, för så starkt som pojkarna kämpade så kan man inte tala om förlust – och de lärde sig massor på vägen.

 

20140614_172345

20140615_134420

tillbaka

… till verkligheten. Om ni visste så skönt det är att loppet är gjort – jag var nog lite trött på att vänta där på slutet. Nu behöver jag inte nerva på ett tag, istället är det dags att se framåt.

Lite har man nog lärt sig genom de lopp man gjort. Jag spolade vader och lår med iskallt vatten både på kvällen och morgonen efter loppet och jag smorde in låren med liniment dagen efter. Enda stället jag har ont är mellan stor- och pektå på höger fot, blåsan vill inte riktigt ge med sig. Måndagen ägnade jag åt att irra omkring i ett sommarhett Stockholm, helt utan mål. Jag var nog lite vimsig och lätt illamående. Vätskebrist, helt säkert. Det har försvunnit men istället har jag blivit galet sömnig. Sådär mitt på dagen. Sov faktiskt middag igår men det hjälpte inte så värst, däremot kunde jag förstås inte somna på kvällen.

Jag har inte sprungit på riktigt ännu men har haft mina vanliga pass Crossnature – inte har det varit tal om någon fullfjädrad träning men jag har joggat och rört på mig och det har känts mer än bra. Kroppen är nog lite konstig. Förra året kunde jag inte gå dagen efter loppet, benen bara vek sig och det tog några dagar innan jag kunde lägga av med min zombiewalk. I år har jag nästan inte ens varit stel – jag väljer att tro att styrketräningen har gjort nytta, för med tanke på hur många knäböj som jag gjort det senaste året så måste ju någon muskelfiber ha vaknat …

Äta efter ett långlopp är en annan femma. Jag är fortfarande inte speciellt hungrig, men det kommer nog krypande. Sen vet jag att jag blir som ett omättligt monster, det har bara tagit lite längre tid i år. Jag har försökt fylla på med bra saker, grönsaker och bra protein och förstås bra choklad. Ett måste. Det ligger ett Snickers i skafferiet som jag inte kastat mig över ännu men det är väl bara en tidsfråga. Hoppas nån annan nappar den före mig …

Regn hos oss idag och efter en tidig start med Crossnature så blir det nu innejobb.

Frågan är när man borde börja skogsträningen inför Noux Classic i september. Inte den här veckan, iallafall …

 

ena foten framför den andra – tjejmarathon 2014

Jag hör till dem som blir väldigt nervös före ett lopp. Allra värst har det varit före lopp som kräver en tidsprestation, då har jag varit halvt förstörd en vecka före. Nu var jag nog ganska skakig men jag försökte flyta igenom vågorna av nervositet och inte låta mig dras med för mycket . Jag tänkte på varför jag gör det här och att känslan ska vara glad och förväntansfull, inte förstörd av magont och skakiga ben.

Vi blev till slut fyra i Team Crossnature – Carin, Anna-Karin, Mia och jag. En kväll i Borås tillsammans före loppet, fix med vätskeryggsäckar och packning och där nånstans insåg jag att jag borde haft min gamla slitna rygga. Jag fick inte ordning på vätskesäcken och allt jag ville ha med mig och förmodligen var ryggsäcken något nummer för stor. Too late, kan man säga.

Frukost med nervositet i luften – många bodde på samma hotell och det blev både pannkakor och filmjölk och polarkaka med ost och kaviar (bra långpassmat!). Petter (jepp, rapparen) bodde på samma Scandic och skulle göra Borås SwimRun samma dag – han såg lite blek ut när jag berättade om 50 km terräng … Får kanske tweeta till honom att det blev lite längre.

Bussfärd till Hindåsgården där loppet startade – 50 km från Borås. Vi fick nummerlappar, pratade med gamla bekanta, fotograferade oss och så var det dags. Det kändes lite stressigare vid starten med lite kortare tid att ”landa” jämfört med förra året och jag försökte ta in omgivningen och se mig omkring men det ville sig inte riktigt, nerver och lite småstress och den där ryggsäcken som inte samarbetade.

Starten gick och eftersom vi var tillsagda att följa orange markeringar så gjorde vi det – ett helt varv på elljusspåret rätt tillbaka till starten. Hm. Det blev första felspringet men inte det sista – och det kändes väl sådär att ha lagt dryga 2 km extra på mätaren direkt i början. Samma för de flesta dock och vi lufsade på. Banan var överlag väldigt krävande, långa passager i skogen som förvisso erbjöd skugga men med det kom rötter, rötter och rötter. Och lite stenar. Och uppförsbackar. Vi sprang en del på landsväg och grusväg och solen gassade – man borde ha druckit ännu mer men det är inte helt lätt att få i sig tillräckligt med vätska när man är i rörelse. Om man är duktig så drar man i sig minst 8 dl i timmen, då balanserar man sin vätskeförlust. Jag lyckades inte riktigt men drack små sippar här och där och tog mina saltsticks som jag skulle, 2-3 i timmen.

Jag får erkänna att jag inte har någotdetaljerat minne av banan, men de första 15 sprang jag och Mia tillsammans och jag var redan då ganska trött. Jag fick en såndär konstig pulsrusningsgrej efter en mil och även om det lugnade sig (tack och lov) så hade jag väldigt tungt att andas större delen av loppet. Det var jobbigt att känna att det var andningen som satte stopp – kroppen kändes stark och benen var det inga som helst problem med, men backarna tog helt musten ur min andning. Det kan bero på värmen, Carin hade också problem, eller så är det lungorna som bråkar – jag ska gå och kolla upp det när kroppen har återhämtat sig.

Tanken var att komma till första energistationen efter 15 km men då hade vi redan knappa 18 på klockan. Jag drack och åt väl några oliver och lite chips, som vanligt inte hungrig och inget smakade direkt. Vi fyllde på vätskebehållarna, i med några Resorb Sport och iväg. Jag undvek faktiskt sportdrycken på stationerna eftersom jag inte testat den förut och det gick alldeles prima utan. Jag är ju en Resorb-tjej …

Någonstans här flög Mia vidare på sina snabba ben och jag malde på – gick i uppförsbackarna, svor över andningen och sprang riktigt bra på platten och nerför. Jag mådde inte speciellt bra när jag inte fick luft och när andra energistationen närmade sig så var jag färdig att bryta. De sms som kom gjorde en enorm skillnad – fina rim, ett telefonsamtal från pojkarna, pepp och hjälp. Jag hoppades så att mina föräldrar skulle hunnit fram (de hade ju verkligen fått lite extra tid på sig kan man säga) och när jag svängde in till andra kontrollen med 36 km på klockan så grät jag. Där stod de – OCH min bror – och jag var helt yr i huvet. Det blev ett lite längre stopp med kramar, vaselin mellan tårna, avslagen cola (världens bästa bästa just då) och vattenpåfyllning. Kände mig som en ny människa när jag sprang iväg och det höll ungefär till första uppförsbacken.

Det blev lite bättre i takt med att kilometrarna rullade iväg, det kändes överkomligt att det bara var 10 till nästa kontroll och när det var 1 km kvar så passerade jag 7 löpare. Kände mig som Evy Palm – hade lyssnat på Petras Marathonpodd när det var som kämpigast – och var så lycklig när jag såg världens bästa funktionärer vid sista kontrollen. Kortare paus, glada föräldrar, ingen ville kramas mer eftersom jag hällt några glas vatten över mig och så iväg med instruktionerna ”följ röd/gul tejp i stan”. Tydligen skulle jag direkt ha följt det direktivet och skippat de orange markeringarna. Det överseendet kostade mig en massa placeringar och gav nog nästan 5 km extra på mätaren. Jag och Cecilia sprang fel tillsammans och när vi väl hittat rätt så använde jag nog ganska många fula finska kraftuttryck. Kändes tillåtet just då.

Det blev tunga sista kilometrar och när jag kom mot målet med 3 km kvar så stod Mia där och väntade. Denna stålkvinna som gått i mål 25 minuter tidigare slöt upp bredvid och sprang med mig den sista biten. Jag förstår inte vilket material hon är gjord av, men den gesten kommer jag aldrig att glömma. Hon såg hur slut jag var och det gjorde sån skillnad att ha henne där. Fast jag sa att hon inte fick …

300 meter kvar så exploderar tårna – blåsan sprack och det gick inte att behålla skon på foten. Av med den, test av Cococo´s strumpor på asfalt – när jag svängde runt hörnet och såg målet så sa det bara sprak i benen och jag spurtade i mål. Tänk att det fanns mer krut i de där stockarna då! Kroppen är ju helt knasig.

Klockan stannade på 58,7 km – alldeles väldigt mycket längre än jag tänkt mig men vilken upplevelse!

Nu ägnar jag dagarna åt att läka och att känna mig glad över att jag har en stark kropp. Jag är bara lite stel, mår inte så illa längre och har till och med kunnat hålla lite träning för mammorna idag. Känns fint!

IMG_1323

IMG_1318

20140608_112116

20140608_143847

20140608_180527

IMG_1328jag fick finaste medaljen av alla! 

IMG_1329

hur laddar man

… inför ett lopp på 50 km? Egentligen skulle jag helst vilja svara ”ingen aning” på den frågan eftersom jag nog inte alls laddat enligt regelboken, men visst finns det en hel del goda tips och råd.

Drick rejält med vatten! Om man som jag är usel på att dricka så är det här något som man verkligen måste tänka på. Så nu går jag och fyller på vattenglaset.

Sov. Sov sov sov ordentligt. Inte så check på den, kanske. Men rätt okej.

Spring bara några korta pass veckan före. Fetcheck! Har typ inte sprungit alls på en månad, det här måste ju gå superduperbra 🙂 hehe.

Ät bra. Dra inte in stora godispåsar (socker eldar på bakterier) eller jätteportioner av pasta, men ät tillräckligt och gärna lite extra 2 dagar innan loppet. Undvik för mycket fibrer som binder vätska och kan göra magen orolig. Ät som du brukar dagen före ett träningslångpass, håll dig till sådant som du vet fungerar. Bästa frukosten på tävlingsdagen har lite fibrer, mycket kolhydrater och snälla saker mot magen. Om loppet går tidigt så får du stiga upp lite tidigare, äta frukost ca 1,5 eller 2 timmar före och sen dra in en banan just innan.

Experimentera inte. Var som vanligt. Jo, tjohej. Det är lite svårt när man har nervositetssvetten rinnande längs handflatorna en vecka före, men man kan ju låtsas som att allt är som det ska. Jag har åtminstone druckit ekologisk rödbetsjuice i några dar, det funkar bra och sägs vara toppen före långlopp. Det väljer jag att tro på.

Just nu laddar jag med att vänta på Arlanda – snart flyg till Gbg och nästa steg i äventyret, buss till Borås.

IMG_20140607_080250

20140606_201553

nypotatis, coleslaw och bra ekologisk korv. SÅ gott. 

 

svullen

Kanske det är ett tecken på att jag är en bra bit över 40, eller så är det värmen, eller så håller jag på att förvandlas till en säl – men jag känner mig helt uppblåst. Benen dunkar, magen är rund och jag känner mig som hundra kilo. Jättebra inför söndagen. Har ägnat detta lite funderingar. Jag är absolut inte glutenintolerant, men jag brukar må som bäst när jag inte äter alltför mycket vitt bröd och pasta. Det kommer på något sätt naturligt. När jag gjorde min 10 dagars detox så var den både laktos- och glutenfri och jag mådde prima, men hade inte så hemskt mycket energi för löpning.

Efter detoxen så införde jag gluten igen lite försiktigt och jag tog tillbaka min älskade morgonkesella (kvarg). Bra så, men jag märkte nog av det direkt på mängden vätska jag samlar i kroppen. När jag nu försöker ladda in lite mer inför loppet så blir det bara värre, magen bråkar och hela jag är som fylld av vatten. Nu är jag lite rådvill, inte kan jag plocka bort glutenet NU, några dagar före loppet. Det vore ju som att skjuta sig själv i foten. Fast att springa med 3 kg extra vätska i kroppen känns inte heller sådär tjohejs. Obs att det här INTE är en viktfråga, det handlar om att optimera läget inför Tjejmarathon.

Någon som har fiffiga tips och mer kunskap? Nån som känner igen sig?

Förresten är loppet typ imorron. Eller på söndag. Känns lika illa det. Suck.

/Sälen

Screenshot_2014-06-05-06-58-12

inte helt optimalt

Bodom Trail i torsdags – jag ställde in. Kom i säng för sent och eftersom jag ätit tårta som uppladdning för loppet så fick jag förstås en total sockerchock och kunde inte sova. Vaknade av att det ösregnade, halsen kändes skum och jag mådde inget vidare. Ställde in loppet och tillbringade sen hela dagen med att ångra mig. Såg rapporter från loppet, bilder och glada ansikten och mådde verkligen kasst för att jag är en sån fegis. Det hade förmodligen varit alldeles underbart.

På fredagen åkte vi så till Stockholm och firade fina vänner i dagarna tre. Alldeles underbart, sjukt roligt och helt galet – och kanske inte helt optimalt som uppladdning för Tjejmaran. Men det är klart – dans halva natten och långa promenader genom stan är nog inte det sämsta! Jag var åtminstone klok nog att hålla alkointaget på en mycket blygsam nivå, jag blir ju tillräckligt slut utan att lägga till extra orsaker. Och roligt hade vi så det räckte och blev över.

Nu börjar sista veckan före Tjejmarathon. Vi har pratat lite om hur man ska förbereda sig och ladda och jag tror att jag ska försöka såhär:

Tisdag: Lugn jogg och 4 långa backar i mycket lugn fart.

Onsdag: Vila

Torsdag: Crossnature (som ledare)

Fredag: Lugn jogg

Lördag: Vila och resa till Borås

Söndag: Tjejmarathon!!

IMG_20140531_112605HTL på Kungsgatan i Stockholm – kan verkligen rekommendera!

20140531_180407tema maskeradbal!

20140531_212959