Månad: oktober 2014

ner i fördärvet – kom med bara!

Jag borde nästan skicka ett irriterat meddelande till den här tjejen som la upp ett recept häromdagen. Inte bra alls – för jag testade och det blev en riktig hit. Dumt, dumt, dumt – för även om dessa är eko och clean eating och fria från gluten och raffinerat socker och resten av världens otäcka farligheter så KAN MAN INTE SLUTA ÄTA DEM. Vilket innebär att man ganska lätt sätter i sig sjuttielva gånger fler än man tänkt sig. Vilket innebär att man får ont i magen.

Fördärv, det är vad jag inleddes i. Allt är ditt fel, Sara. Men tack ändå, för jag lyckades bli gårdagens populäraste mamma och de stackars bitar som ännu finns kvar är djupt gömda i frysens snöiga innanmäte i en burk märkt med köttfärssås. Eller nåt.

Så. Kolla skafferi och kyl, om inte allt finns så jogga till affären och inhandla. Jogga hem, gör 8 burpees och sätt igång, för de här är rena himmelriket. Tack Sara 🙂

Peanut Butter Destroyers:

Botten:

Blanda ihop 1,8 dl mandelmjöl, 2 matskedar kakao (raw eller vanlig), 2 matskedar lönnsirap (jag tog agave i brist på lönnsirap), 1 matsked kokosolja och en nypa salt.

Tryck ut i en form, gärna med raka kanter. Bakplåtspapper eller plastfolie i botten! Ställ in i frysen en stund.

Mellanlager: 

Blanda 1,2 dl jordnötssmör, 2 matskedar lönnsirap, 1 matsked kokosolja och ännu pyttelite salt.

Häll över det första lagret och ställ in i frysen igen. Det här blev ganska generöst, men sen när man skär dem blir det prima!

Översta lagret:

Blanda 0,6 dl kakao, 0.25 dl kokosolja och 3 matskedar lönnsirap – här hade jag faktiskt Renée Voltaires chokladagavesirap – eftersom kakaon räckte just sådär precis. Jag tyckte att det blev lite lite av det här lagret, kan bero på att jag ev tog för lite kakao, men gör gärna generöst av den här toppingen.

Bred ut överst på kakan och ställ sen in i frysen igen.

När allt har stelnat så skär du fina bitar med kniv. Det är ruskigt mäktigt, jag gjorde små konfektbitar men man kan också servera dem i större, kanske med lite syrlig creme fraiche eller grekisk yoghurt?

20141026_100441

omslag

Det skiftar fort i alperna. Igår satt vi i kortärmat och solade, det var en bra bit över 15 grader. Imorse vaknade vi till snöfall, vitpudrade trädtoppar och -15 uppe på glaciären. E tyckte att det var hemskt att behöva skida i så kallt väder – jag påminde honom försiktigt om att -15 räknas som rena Rivieran hemma i finska vintern. Då blev han lite tyst.

Igår upplevde jag både uppför och nedför. På förmiddagen traskade jag uppför, från byn till första mellanstationen. 700 höjdmeter genom vacker alpskog, förbi vattenfall och alpängar i höstvila. Funderade en stund på att gå upp hela vägen till nästa kabinstation men vägen dit är så oändligt trist, en grusväg som skär genom landskapet. Jag tog liften istället och bekantade mig lite närmre med varm choklad MED vispgrädde.

På eftermiddagen övertalade jag benen att komma med på en runda till Lanersbach, en by 7 km längre ner. Det var verkligen nedför, glad att jag inte gjorde turen på andra hållet … Lite asfalt, lite stigar och lite småvägar. Man kan inte riktigt se sig mätt på alplandskapet, även om jag känner det så väl efter att ha tillbringat många veckor här ända sen barndomen. Löpkänslan var över förväntan, beror säkert på att det var nedför. Knäna bråkade inte medan jag sprang, men idag känner jag av höger.

Idag åker vi hem till det finska mörkret. Ett omslag i sig, men jag ser ändå fram emot det. Saknar resten av familjen och ser fram emot att få tillbringa friska timmar utomhus med alla Crossnature-grupper. Nu behövs det mer än någonsin och jag tror faktiskt att våra gemensamma träningar hjälper för att orka genom höstrusket.

20141021_170041här bodde det tydligen grodor enligt E, men vattnet var gott … 

20141021_172843

20141021_093617

20141021_093709

20141021_171649

20141022_090508morgonens vy jämfört med gårdagens

uppför

Rullar upp skins ur påsen, fäster dem under skidorna. Ställer in pjäxorna på gå-läge, justerar bindningarna och börjar gå uppför, längst ut i kanten av pisten. Glaciären utanför är förrädisk, den rör ständigt på sig och det bildas nya sprickor. Man luras så lätt när det ligger ett tjockt snötäcke över, men nu när snöläget är minimalt så ser man hur glaciären egentligen ser ut och jag skulle inte vilja ge mig ut på den utan sakkunnig guide.

Snön är hård och isig, stavarna får inte riktigt fäste men efter en stund får man in en jämn lunk. Bindningarna håller foten horisontell och hela kroppen får jobba ordentligt. När det blir brantare orkar jag 20-30 steg, sen blir det kort uppehåll för att få ner pulsen. Tittar ner och ser en lång svans med kvicka löpare – för det är just det de är – komma upp mot mig. De har superlätt utrustning, minimala bindingar och pjäxor som väger 1/3 av mina. Jag frågar några av dem väl uppe på toppen – de har vandrat uppför från dalen med kängor, när snön börjar på 2500 m så bytte de till sina lätta skidor och fortsatte springa uppför. 2h 20 minuter, 1500 höjdmeter. Jag klarar kanske 400 höjdmeter på en timme om jag inte stannar och tittar på skidåkarna …

Två dagar har jag gått uppför, dryga 2 timmar per dag. Idag är kroppen trött och lite seg, höjden märks och jag dricker nog för lite vatten. Det blir paus idag, en kort morgonjogg och sen upp i backen för att kika på sonens träningar. Här är fullt med grupper från hela världen, inklusive eliten som tränar på egna banor. Fartdräkter, skydd och sylvassa skidkanter. Lårmuskler, fart och isiga banor. Ingen sport för den fega – inte konstigt att jag är en medioker skidåkare …

20141019_081128

20141019_092912

20141019_102430

20141019_102737

snö i oktober

 

… åtminstone i Hintertux där jag är nu. Yngste sonen är på träningsläger och jag försöker hänga med så gott jag kan. Idag blir det skins under skidorna och klättring uppför, får se hur det går. Andningen går ju lite sisådär på några tusen meters höjd.

Jag har använt det lilla gymmet och hittat på lite egna övningar med det som bjuds. I brist på flådiga maskiner får man använda fantasin – och naturen runtomkring bjuder förstås på en massa möjligheter att röra på kroppen. Kanske blir det en något längre jogg i omgivningarna en dag, får se vad knäna säger om den saken. Och flåset!

Snöläget är annars ganska sorgligt. Efter en regnig sommar och varm höst finns det inte mycket kvar av glaciären. Förra året var dalen vit såhär års, nu är allt grått och grönt och kargt längst uppe. Snön är som slush och man kan inte skida efter lunch – och igår regnade det på 3200 meters höjd. Ledsamt. Idag blir det sol och ännu varmare, jag är imponerad av alla våra små skidare som orkar hålla igång flera timmar i sträck.

Återkommer!
20141017_105325

20141017_140814

20141017_081704

hej oktober

Veckorna rasar iväg och min ambition att blogga mer frekvent rasar samma väg … En vecka sedan vi tog farväl av katten Mozart och sorgen kommer och går i vågor. Jag låter den komma, tårarna rinner och alla är så omtänksamma. Tack för alla vänliga ord, här och i verkliga världen.

Idag skriver vi 1 oktober och månaden inleddes på det mest perfekta vis, med Bootcamp och med 16 hårt tränande glada. Trots att det blir allt mörkare så märker jag faktiskt att jag nu riktigt längtar efter morgnarna tillsammans, efter den friska luften, kylan mot kinderna och alla skratt. Världens bästa energipiller. Har ni möjlighet att träna ute så ta den!

I helgen blir det en resa till Skåne, till mamma och pappa och vännerna där. Kardemummabullar på Dalby stenugnsbageri, fika i Lund, soffletning och goda middagar. Det ska bli alldeles härligt. Däremellan klämmer jag in träning så gott jag kan, jag borde ju lyckas få ihop ett bra utomhuspass där på gräsmattan, eller hur …

20140930_072934

IMG_20140929_085456