Igår tog vi farväl av vår kissekatt Mozart. Han blev 17 år och till sist orkade han inte mer. Jag satt med honom i famnen när veterinären gav den sista sprutan och han somnade så fort. Det kändes som att han spann där, i famnen, länge efter att han slutat andas.
Han har varit med mig hela vägen från Lund, till Helsingborg och via Stockholm hit till Helsingfors. Han har funnits där alltid i pojkarnas liv och saknaden är enorm. Jag var inte beredd på hur stark sorgen är, det river och gör ont och jag vill bara ha honom tillbaka. Pojkarna är förtvivlade. Deras första stora sorg.
Hejdå älskade lille katten. Solen skiner för dig idag.