Månad: maj 2014

bodom trail

Jag hade lite glömt bort att jag i ett anfall av ”jagskablitraillöpare” gått och anmält mig till Bodom trail. Som en liten uppvärmning inför Tjejmaran. Den där Bodom går visst på torsdag. Jahapp. Utmärkt uppladdning, man kan ju inte vara nervös för nåt man glömt bort. Vi åker dit ett helt gäng, springer för skojs skull och åker hem, förhoppningsvis UTAN stukningar. Det fiffiga är att man kan springa 12 km och sen bestämma om man vill fortsätta till 21. Lysande upplägg – fast jag vet inte riktigt hur man gör om man vill lägga av vid 7.

I övrigt går uppladdningen inför loppet just som förväntat – riktigt uselt. Jag orkar jogga ungefär 4 km, jag känner inte för att träna och jag vill bara ligga på soffan och äta choklad. Klar förbättring mot att vilja äta lösgodis, tack detoxen!!

Vi tillbringar helgen i storstan på maskeradbal deluxe, kanske löplusten återkommer om jag lockar fram den med champagne? Bra taktik? Nä? …

Medan jag väntade på att löplusten skulle göra entré så tillbringade jag några timmar hos frissan idag.

 

IMG_20140527_155602

försöker få bort delar av det grå …

20140527_171611

… blir fint flätad av frissan Lisbeth, med grått och allt

Annonser

nedtrappning

Inför lopp som ska springas så brukar man trappa ner de sista veckorna – fokusera på lite kvalitetsträning, rörlighet och klipp i steget. För mig känns det som att jag borde trappa upp. He he. Det har inte blivit så mycket löpning, det är mest några långpass här å där och lite tvingade korta distanser, men de där kilometrarna som skulle tuggas, backarna som skulle löpas och intervallerna som skulle svettas fram – well, de har inte riiiiktigt infunnit sig.

I helgen kom en rapport från Madde om Tjejmarathon-banan. Den var tydligen näst intill omöjlig att cykla och domen löd … ”utmanande, backig, blöt och stenig” och ja, ”full med rötter”. Eftersom man ska tänka positivt så är det första som dyker upp i huvet: LÅNGSAM BANA!!! Tjoho. Alla anledningar till att skylla på en dålig tid, alltså. Vi fick order om att ställa oss på balansplattan bums. Det ska jag försöka komma ihåg.

Om träningen ska trappas ned så ska energiintaget trappas upp. Jag avslutade min detox i fredags, faktiskt med en känsla av saknad. Åkte in till stan en sväng igår, hade med mig en hemgjord smoothie men när lunchen skulle ätas kände jag mig lite vilse. Vad skulle jag stoppa i mig efter att ha renat kroppen rätt så fint? Kändes inte helt legit att köra brunch eller bagel, liksom – så när jag snubblade över en nyöppnad superfin Ruohonjuuri (ekologisk butik i Helsingfors) så kändes det rätt fint. Färdigmat helt i rätt linje, valde en enkel chiapudding som var helt super. Nötter till det och sen grillad fisk till middag – förutom den mörka chokladen och ett glas rött så var det en rätt fin mjuklandning på detoxen.

Det är intressant hur man verkligen vill välja bra mat efter en sån här kur. Det där skräpet som smågodis och sånt smakar liksom inte riktigt som det ska. Några chips i handen till dagens hockey – la undan hälften. Smakade unket och inte gott. Ananasen som jag just skurit var rätt mycket bättre. Kanske man blivit lite positivt hjärntvättad? Gärna för mig!

20140526_101239

såhär ser min arbetsplats ut idag – man är verkligen lyckligt lottad

vägen dit

Jag fick just veta att en i vårt Tjejmarathon-gäng inte kan komma med och springa – stressfraktur i foten sätter stopp. Ledsamt och frustrerande, särskilt för henne. Hon kommer att vara saknad i vårt gäng! Det är flera stycken som har fått lämna loppet därhän på grund av olika skador och situationer. Nu är vi en liten tight grupp kvar och jag håller tummarna för att inget händer under de två veckor som är kvar …

Men. När man bestämmer sig för att ge sig på en såhär stor utmaning så är det något som händer i huvudet. Man gör sig lite mer bekväm med tanken på att man faktiskt ska förflytta sig mer än 50 km till fots, springandes. Man börjar träna lite mer målmedvetet. Man flyttar sina gränser på vägen och man erfar en massa olika känslor. Rädsla, nervositet, glädje, trötthet, uppgivenhet, förväntan – listan är lång. Man ställer helt enkelt in sig på att man SKA klara av det där loppet.

Plötsligt kan man sen inte fullfölja och man kan inte nå sitt mål. Men är det egentligen så illa då? Är det inte faktiskt vägen DIT som är det mest utmanande och det som faktiskt borde premieras och minnas? Alla de där kilometrarna man sprungit, i olika väder. Skitkilometrar, glada kilometrar, hopplösa och lätta. Tunga kilometrar, sega kilometrar och euforiska och sprudlande. Allt de där man lärt sig på vägen, allt kul man pratat om när man haft sällskap.

Jag vet hur det känns att få ställa in. Lidingölopp två år i rad, brutna lopp och överhoppade lopp. Känslan av misslyckande och uppgivenhet. Men efteråt – ALLTID en vetskap om att det var rätt. Att kroppen inte är gjord för att tvingas och att man fattar det bästa beslutet man kan givet förutsättningarna.

Därför vill jag sätta Vägen Dit på en piedestal. Det är för Vägen Dit som man får medalj! Det är Vägen Dit man borde minnas och vara stolt över! Loppet är över så fort, Vägen Dit räckte kanske i flera år.

Heja alla er som kämpat och försökt, hela vintern och våren. Det är faktiskt det som räknas.

Heja Vägen Dit!

 

ljuset. doften.

Så kom det då. Det där ljuset som man väntat på så länge. Sommarkvällen som aldrig blir riktigt mörk. Fåglarna som håller hov till långt efter elva. Idag var det 27 grader här – i maj. Konstigt, men helt i linje med det knepiga vädret under hela det här året. Kvällen är varm – stod just ute och krattade ner nya gräsfrön och hoppades att det utlovade regnet skulle göra entré. Åskan dundrade i bakgrunden men något regn kom det inte. Tyvärr, för det hade vår gigantiska nysådda jordåker behövt för att kunna förvandlas till gräsmatta.

Det doftar där ute. Mellan hägg och syren, som jag blev påmind om igår. Jag ska plantera hägg i trädgården – syrener har jag redan. Allt som doftar och som har vita blommor tänkte jag skulle få rum i vår trädgård.

Idag har det smoothie-dag under detoxen. Det kändes först lite sådär, jag gillar ju att tugga, men det har gått över förväntan. Inte blev jag hungrig heller – inte mer än vanligt. Det har varit mättande smoothies fulla med diverse nyttigheter, mycket nötter, en med kokosmjölk, en piggelin med mynta och lite annat. Sen ska man dricka rödbetsjuice på morgonen – passar ju perfekt före långlopp har jag hört. Kanske man ska fortsätta med just den detaljen efter detoxen. Jag har varit helt sjukt sugen på Pepsi Max (min nemesis) lite då och då men lösgodissuget har faktiskt inte alls varit omöjligt. När jag tänker efter har jag inte velat ha det alls, däremot ost. Konstigt. Well, imorgon är det mat igen och sen är detoxen slut på fredag kväll. Fira med en flaska rött kanske? haha. Skojade.

IMG_20140519_070247

20140519_195022

 

så blev det sommar

Söndag, sen kväll och tröttheten är total. Frisk luft, sommarsol och värmegrader – kan få vem som helst trött. Kombinera med 26 km långrunda igår, tungt trädgårdsarbete i två dagar och en lång solig dag på Sjundeåcupen (handbollsturnering utomhus) så blir det lite solstingsvarning. Ah, glömde detoxen … kanske den som gör att jag mår som ett russin just nu.

Detox är intressant. Jag har aldrig gjort det förut och skeptiker som jag är så läser jag inte så värst mycket in i det hela, men att få rensa bort skräp och slaggprodukter ur kroppen för att bli PIGGARE, det kändes som en bra grej. Plus att man får färdiglagad mat. Helt underbart. Jag har verkligen inte behövt gå hungrig, tvärtom nästan – det var bara de två första dagarna som kändes lite knepiga när jag inte riktigt kunde stoppa vad som helst i munnen när jag ville och då kändes det lite snopet, men hungrig? nä. Smakerna påminner om varandra eftersom det är liknande ingredienser framförallt i mellanmålen, men jag har tyckt om allt utom det där MSM-pulvret som jag helt skippat – och dagens frukost funkade faktiskt inte heller. Men lunchsoppan! Thaisoppa med råris och härliga goda shiitakesvampar. Otroligt gott. Ser fram emot veckan och räknar med att vara rackarns pigg på fredag när det hela avslutas. Bring it on, liksom!!

Jag la till mer mat i fredags och skärpte mig på vattenfronten, min ovana trogen har jag ju glömt att dricka. När vi sen skulle ge oss ut på en riktigt lång runda på lördagen mådde jag allt annat än topp, men konstigt nog funkade det rätt okej. Lite matt och lite knepig känsla periodvis, men inte värre än under en vanlig långtur. Fyllde på bra med energi, drack ordentligt och så ansåg vi oss färdiga vid 26 km. Bra så, alla var trötta och det fanns ingen anledning att pusha till 30.

Vi sår gräs i trädgården och jag läser med förtjusning att det ska regna från klockan 18 imorron. Perfekt, då är det färdigsått och vatten är just vad som behövs. Kanske man kan jogga en runda i sommarregn också då?

 

skrämmande

Det är paniskt få dagar kvar till Tjejmarathon. 24 närmare bestämt. 24 dagar som jag vet kommer att fyllas med ömsom uppgivenhet, ömsom attans-anamma, ömsom ren fysisk nervositet – sån som får magen att göra ont och benen att bli kraftlösa. Jag vet, för sån är jag. Önskar att jag kunde luta mig tillbaka och konstatera att ”jaha, såhär mycket fick man tränat den här gången, får se hur långt det räcker då”. Men nä. Jag sitter stressad och funderar på alla pass som jag missat, hur läskigt det kommer att vara att springa bland rötter och grenar och varför jag inte tränat mer backe och terräng. Sån är jag.

Plus – och det är ju det allra värsta och skämmigaste – så sitter jag och önskar att alla anmälda snabbspringare skulle få en liten snäll förkylning eller så, för det hade varit helt underbart om alla sprang ungefär som jag så man slapp känna sig stressad. Så knäpp är jag.

Men, det ska också sägas att jag faktiskt ser fram emot loppet alldeles väldigt mycket. Vi är ett helt team som åker tillsammans till Borås, vi har tränat tillsammans både virtuellt och på riktigt och alla har olika löpbakgrund. Det finns nya långlöpare, snabba långlöpare, starka långlöpare och så de som har pannben så att det räcker till oss alla. Det ska bli helt super att ladda upp tillsammans, att äta gott och fixa med utrustningen, att kanske slå följe en bit – eller flera – på vägen men framför allt, att ses i mål! När vi allihop är utmattade, lyckliga och helt yra efter en grym prestation. DET ser jag fram emot!

IMG_8128

det är ju den här känslan man längtar efter!

dags för fokus

Jag kom till ett beslut häromdagen. Nu har jag bloggat ett par år och jag är väldigt glad för alla som läser och för alla som ibland ger sig till känna, men jag tycker inte att jag kan tillföra er så mycket just nu. Inspirationen finns inte riktigt och tiden borde istället läggas på att föra vardagen och livet framåt. Ett alternativ var att lägga ner hela bloggen men det hade känts väldigt tomt, så jag funderade vidare några varv och kom fram till att:

Det blir blogginlägg 3 dagar i veckan, på fasta dagar. Så vet ni när ni kan förvänta er något nytt och så lyckas jag förhoppningsvis fylla inläggen med mening.

Så, från och med nu så kör jag tisdagar, torsdagar och söndagar! Prenumerera gärna så får ni en ping de dagarna.

Vad sägs, blir det bra det här? Mindre ångest, mindre slötid framför datorn och hoppeligen mer engagerande och intressanta funderingar här!

Och – idag bara råkar det vara tisdag och vet ni vad? Imorgon ska jag börja med mitt livs första detoxprogram. NÄNÄ, ingen såndär ”bara dricka konstiga juicer och bli helt matt”, utan en väldigt väldigt omtyckt detox som Sis Deli här i Helsingfors kör två gånger om året. Man får hem precis ALLT man behöver i energiväg under 10 dagar, färdiga måltider och mellanmål och dryck och allt och det ska bli fantastiskt spännande. Maten är ekologisk och utvald för att ge kroppen bästa möjliga näring.

Det är inte meningen att man ska gå ner i vikt med den här detoxen – meningen är att man ska rena kroppen och få hjälp att bli av med en del envisa beroenden. Låter helt prima, tycker jag. Eftersom jag rör på mig mer än genomsnittet så ska jag lägga till lite extra, som quinoa, nötter och mandelmjölk etc. Det gillar jag.

Återkommer i saken på torsdag.

Hej sålänge!!