Månad: februari 2012

sällsynta dagen är här!

Vilken dag, sen. Solen strålar, himlen är klarblå och det droppar från taken. Takdropp – ett av de vackraste orden, löftesrikt efter vintern. Jag firade med att kliva ut genom fönstret och skotta rent burspråkstaket. Jag är inte Pippi Långstrump, men dörren täcktes av en meter snö. Känns bra efteråt. Risken att få en lavin i huvet när taket brakar ner över skrivbordet är nu minimerad.

Det blir blomkålsbroccolisoppa till lunch. Soppa är det jag tar till när inspirationen tryter. Eller keso, om jag är ensam. Man kan ju inte föda upp pojkar på keso och grönsaker enbart, men jag har inga som helst problem att leva på det. Mycket praktiskt livsmedel. Går till allt.

Nu ska jag längta lite efter vårblommor. Det dröjer, av snömängden att döma. Men man kan alltid drömma – eller traska ner till blomsteraffären och köpa.

skottning från burspråkstaket

en del snö på gården – snälla grannen lånade ut snöslungan igår, tack säger vi

alltid nåt att fira

Man kan fira att det idag är Internationella musarmsdagen. Om man inte har problem med möss i ärmen så kan man imorgon fira Sällsynta Dagen. Glöm inte att fria bara, om ni är av det täcka könet. På skottdagen får man ju fria till de otäcka. Det är sällsynt.

På torsdag är det Långsamhetens dag, men det passar dåligt eftersom det står mördarintervaller på schemat då. Kanske man kan göra låååångsamma intervaller? Rubin, funkar det? ….

För att göra firandet komplett så bör man absolut ge sig på att baka följande fantastiska kaka. Jag har inte översatt receptet utan glatt kopierat det direkt från Hotel le Petit Tournalins hemsida. Den här kakan åt vi morgon och kväll förra veckan och den skulle nog hålla för lunch också. Bästaste nötkakan jag någonsin har smakat.

Cake with walnuts, hazel nuts and almonds

  • Ingredients for 6/8 people (Deras kaka var normalstor, så ta en vanlig form med löstagbar kant)
    One cupful of breadcrumbs, one cupful of chopped walnuts, hazel nuts and almonds, one cupful of sugar, 6 eggs, a packet of raising agent, lemon rind, apple and sweet chestnut juice. (En kopp brödsmulor – kanske man kan testa med skorpmjöl? nä? En kopp vardera av valnötter, hasselnötter och mandel, hackade. En kopp socker – gärna råsocker. 6 ägg. Säkerligen ca 2 tsk bakpulver. Rivet citronskal. Äpplejuice, gissar att det behövs ca 2 dl, prova dig fram, smeten ska inte vara för lös)
  • Method
    Mix all the ingredients carefully together and then place the mixture in baking tin, cook in the oven for approx. 40 minutes at 170°C.
  • To serve
    We suggest serving this sweet while still warm, it tastes even better with a little whipped cream and a glass of Malvoise Flétry … (Jag tillägger att den går utmärkt till morgonteet och till efterrätt med lite vaniljglass eller turkisk yoghurt)

actiontävling!

Det är lite dålig action här. Inte bara på den här bloggen, det verkar som att många med mig är nere i februariträsket, månaden då ingenting händer. Jag såg att Linn efterlyste lite mer sprutt och många andra letar efter ny inspiration, både för vardag och träning.

Kanske det är då man ska hjälpas åt? Jag har inga fancy saker att lotta ut, men den som kommer med bästa förslaget vinner en träning med Tuffa Tisdagsgänget! Jaja, det är ju gratis ändå, men visst känns det lite som att man är utvald om man vinner något …

Härmed utlyses stora Hur F-n Blir Det Lite Mer Action I Tillvaron Just Nu – tävlingen. Alla vinklingar och påhitt välkomna!

 

den här dammsugaren heter Action. Lite mer av den varan hade behövts i vårt hus just nu

manic måndag

Semester innebär alltid nån form av stress. Typ som att komma hem klockan tre på natten till en snötäckt uppfart, stiga upp klockan 7 för att börja skotta för att få ut bilen, åka för att hämta andra bilen på service, handla mat och packa upp och försöka få ihop allt som måste göras och … ja. Typ. Nånstans däremellan väcka barnen ur koma och få iväg dem till skolan utan att världen rasar. Det gick förvånansvärt bra idag, de är väl fortfarande i chock. Vänta bara tills imorgon, då blir det can-can.

Det blev några timmar i Milano på vägen hem igår. 20 grader och solsken och milanesarna gick i vinterjackor, så vi kände oss inte alls utanför. Vi åt lunch på takterrassen på Rinascente, det blåste full storm och glasen flög hit och dit. Lite vårshopping för små och stora herrar och sen flög vi hem.

Idag stod det 10km på träningsschemat men det har inte funnits en minut över för jogg. Jag kompenserar med snöskottning och förhandsvisning av Kristina från Duvemåla på Svenska Teatern ikväll. Det räknas säkert som träning. Kulturell träning.

Min målsättning var att låta bli att skjuta upp saker. Har därför packat upp nästan allting, tvättat all smutstvätt och sorterat skidkläderna. Återstår bara alla dessa småprylar som aldrig hittar sin plats. Små kvitton, lappar, pryttlar, saker – sånt.

Med hem i resväskan fanns italienska ostar och salami. Jag tror att man bör äta en liten bit varje dag för att hålla kvar semesterkänslan.

le Petit Tournalin – vårt hotell i Champoluc

… men en crepe måste man väl ha

Domkyrkan i Milano – lika imponerande varje gång man ser den 

fredagstumme

Inte en resa utan att något händer, det är ju tumregeln. …

Pojkarna älskar när det finns roliga snowparks och har förstås hängt ett otal timmar i parken i Gressoney. Igår blev det en tumme i kläm, som sen visade sig vara lite mer än så, typ en bruten tumme. Inget stort brott, men tillräckligt för att den nu ska bo i gipspaket några dagar. Det blev alltså inte någon skidning för mig och lille Bengt idag, men man kan ha det sämre än att sitta i en solstol uppe på berget en hel dag. Har tänkt stora tankar, sovit lite och slappat. Sen där efter ett par timmar fick jag hemskt dåligt samvete för att jag bara satt – man är helt knäpp – så jag gick uppför backen några gånger och kände mig hysteriskt dum. Köpte ett glas vitt istället och dumpade rumpan i solstolen igen.

Fördelen med semester är att man hinner producera to-do listor, läsa bra böcker och fundera lite. Veckan som kommer blir hektisk, matlagningsskolan Sprout startar 5 mars och allt ska bli klart tills dess.

Tänker på alla som ska skida Tjejvasan och Öppet spår i helgen – bland annat min lillebror och hans sambo. Det blir en av de där pannbensbyggande varianterna, jag tror inte han har skidat mer än ett par kilometer kanske under den här vintern. Tur att han är stark och envis, i mål kommer man väl alltid.

Sen är det också dags för 24-timmars i Esbo. Ett mer eller mindre vansinnigt lopp som sker på en 390 m lång inomhusbana, man springer alltså i 24 timmar och försöker komma så långt som möjligt. Var sjätte timme byter man varv. Tjoho. Jag är full av beundran för de som deltar, men jag tycker fortfarande att det är rätt galet. Ok om det hade varit ett dygn utomhus, från A till Ö eller nåt, men inomhus?? På en oval bana?? Nä. Titta in hos MarathonMia, hon ska smula rekord och sprida sin otroliga positiva kraft i hela Esport Center. All lycka till – ända härifrån Champoluc!!

effektivt – 4 minuter efter att vi kom gipsades tummen, mille grazie

sallad i backen – lät bättre än det var, men skönt med lite grönsaker

redan onsdag?

Jag vill inte gnugga in det, men solen skiner fortfarande här. Pisterna är hårda som sten, inte isiga men hårda – och om man finge önska så skulle det snöa högvis på nätterna. Men, i brist på snö så lapar jag sol så mycket jag kan. D-vitaminbristen är uppenbar, nosen mot solen (ja, jag har bra solskydd) och kroppen suger i sig ljuset.

Jag var på verkligt retligt humör igår och sparkade (herr M sparkade också litegrann) ut mitt skidtrötta jag på en joggrunda igår före maten. Vände näsan åt vänster på stora vägen och fick 2 km svagt uppför, som blev ganska brant uppför på slutet. Vände nedåt och sprang förbi byn – nedåt är ju positivt – men sen var jag förstås tvungen att springa tillbaka till hotellet och då blev det uppför igen. Dryga 9 km blev det, inte snabbt men det var faktiskt inte så farligt jobbigt. Konstigt – är man acklimatiserad nu, eller borde man alltid dricka ett glas vitt vin till lunchen före träning?

Världen ÄR inte stor. I somras när vi var på Folegrandros så träffade vi ett gäng från Sverige, med pojkar som gjorde fina volter från klipporna ner i vattnet. Idag, på lunchen, kom lille Bengt springandes och sa att ”de är här, mamma, de från Grekland!!” Samma familjer, på en solig bergsrestaurang i Champoluc. Märkligt. Ännu konstigare när en i gänget visade sig vara en gammal bekant från Dalby där jag växte upp – och en var kompis till min gymnasiekompis. Man kan ju bli yr för mindre. Pojkarna överlyckliga, nu planeras gemensam middag och mer hoppande i snowparken.

Jag njuter av tid med familjen, av alldeles för mycket god mat och goda viner och så smygsurfar jag på lite fina kläder. Alla andra bloggare verkar shoppa mer eller mindre oavbrutet och man blir ganska inspirerad. Passar inte en entreprenör utan lön, men man kan alltid drömma.

det här var inte min öl, men bilden är ju rätt lockande …

tibetanska böneflaggor i Italien

magiska måndag

Det är nåt visst att sitta med mjuka ben och lite såndär höjdrelaterad trötthet efter en dag i strålande sol. Kinderna bränner lite, det var längesen. Mindes idag hur man satt på Kapruns solterass med ansiktet insmort i Latschenkiefersalbe, nån lokal tallbarrssalva som helt klart satte sprutt på solbrännandet. Så mycket sprutt att man sen kunde lyfta av det mörkt solbrända i stora sjok för att finna ljusrosa hud därunder. Det var som sagt på åttitalet. Då var man inte så bekymrad för hudcancer. Folk satt ju med foliekartong under hakan i solen, gubevars. Allt för att få en jämn bränna. Minns ni det?

Idag har vi åkt i fortsatt hårda pister, ingen nysnö i sikte. Uppvägdes av strålande solen som till eftermiddagen blev ännu vackrare inbäddad i tunna sjok disiga moln. Enkel, men fantastisk lunch, en varm choklad bredvid italienska gänget som njöt en helt vanlig italiensk lunch (antipasti, pasta, huvudrätt och en massa vitt till det) och en hel del höjdmeter under skidorna.

Imorgon ska nog herr M och vännen N ta en skidtur med hudarna, de får en hård nedfart i snöfattiga offpist-löpor. Sen är det kanske dags för mig att hyra de där turskidorna för en rejäl workout. Kanske.

Har ni sportlov? Det toksnöar där hemma, hörde jag. Kattvakten var mer bekymrad för de stackars blommorna än för katten, han undrade försynt hur de skulle vattnas. Han är rätt ung, kan tilläggas.

morgonens första åk

lunchdags

 grillad italiensk korv – faktiskt. Otroligt gott

eftermiddagspaus – because I´m worth it