Månad: december 2012

mitt år och nästa

De här dagarna har ägnats åt funderingar på året som gick. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig, men på ett sätt ganska bra ändå. Lite åt det här hållet, kanske:

Våren

Januari inleddes med ett alldeles nytt eget företag och många fjärilar i magen. Planering och projektering och ett eget hemmakontor i vardagsrummet. Jag gick på kurs i Crossnature och Tuffa Tisdag fick nya deltagare och förhoppningsvis ett mer strukturerat upplägg. Min löpträning styrdes upp med hjälp av Rubin på Running Sweden och han var fast övertygad om att jag skulle klara sub 1.49 på halvmaran. Så jag lydde och kämpade på med moddiga intervaller, backträning och broddar.

Sprout tog form och jag fick hjälp av grymma Nina att ta bilder till hemsidan, plötsligt kändes allting väldigt på riktigt och i mars drog vi igång de första lektionerna. En häftig känsla att bygga något eget!

Sportlov blev det i Champoluc, jag skidade och joggade och åt en massa god italiensk mat. Avslutade med parkeringsböter i Milano. Mars kröntes med personbästa på maran i Prag, 1:48 enligt plan och jag var överlycklig trots kyla, motvind och faktiskt lite snö.

Två veckor efter Prag fick jag ont i smalbenet och den skadan skulle sen följa mig till november. Det visade sig till slut vara ischiasnerven som låg i kläm och resten av året blev löpmässigt en stor besvikelse. Göteborgsvarvet i maj sprangs med en muskelbristning i hamstring, fram till 14 km och sen gick/joggade jag resten. Det var roligt ändå, jag hann peppa och heja på andra som var trötta och det kändes bra att ha fullföljt trots skador.

Sommaren

Summer Sprout inledde månaden juni och ett 5km lopp hanns också med på förvånansvärt bra tid trots utebliven träning. Chock, kanske? Mannen skrapade huset, vi flyttade ut till sommarstugan och motionen blev cykel, lätt jogg och styrketräning på terassen.

I juli åkte vi till Sierra Nevada i Spanien och njöt av värme, höga berg, mountainbiketur och två mycket svettiga joggingpass. God mat och goda viner och bad i pool och hav. Tillbaka till sommarstugan, huset var färdigskrapat och målaren målade. Alla nöjda och glada.

Augusti, skolstart och mitt andra Sälen Running Camp. 4 kg tyngre än förra året, oändligt mycket sämre tränad och rejält ont i benet ynkade jag mig igenom passen men fick stöd och hjälp av ledare och naprapat. Det beslöts att Lidingöloppet skulle få klara sig utan mig i år och jag morrade en del över den saken men till slut kändes det som ett bra beslut.

Hösten

Tuffa Tisdag drog igång igen med allt fler deltagare. Otroligt inspirerande och roligt och trots utebliven löpning kände jag hur styrkan förbättrades. Alltid något! Rehab fortsatte och jag kom igång lite med löpningen i oktober. November blev löpmässigt en fin månad, trots skitväder och mörker. Två resor till Stockholm klämdes in och förstås hade jag löpskorna med – alltid ett fint tillfälle att träffa löpkompisar och bekanta. Allt för Hälsan-mässan besöktes och jag träffade inspiratörer och kloka kvinnor live.

Vintern

Inleddes med ett makalöst kul besked – jag hade vunnit en resa till Playitas på Fuerteventura! Gick i ett lyckorus i en vecka, jag som aldrig vunnit något förut! Mina löprundor blev däremot allt tyngre och i mitten av december drabbades jag av århundradets halsont som utvecklades till rosfeber. En knapp vecka på sjukhus tog effektivt knäcken på den lilla kondis jag lyckats skaffa mig och nu försöker jag bli av med förkylningen som förstås kom i bakvattnet. Tung antibiotikakur är inget att rekommendera men förstås är man glad att det finns medicin.

Vad tar jag med mig till nästa år och vad har jag lärt mig?

  • Som vanligt är mitt nyårslöfte att ”sluta skjuta upp saker, gör meddetsamma” – och det har jag faktiskt lyckats lite bättre med än i vanliga fall. Jag tar med mig det och siktar på att briljera i handlingskraft under 2013. Det blir aldrig bättre för att man skjuter upp.
  • Kroppen kan. Trots skador och dålig träning har den visat att den orkar. Mountainbike på 2800 m höjd, snabblopp och halvmara med skador. Jag ska komma ihåg det och jag ska belöna kroppen för att den kämpar – ett år äldre kräver ett år klokare typ av träning. Förebygga, stärka och grundträna leder till glada resultat.
  • Träning är ingenting utan sällskap. Tuffa Tisdag, nya löpvänner, nya bloggkompisar och föreningar, utan sällskapet och stödet skulle man inte orka mycket. Det ska jag fortsätta utveckla och vårda under nästa år!
  • Inspiration – vänner, bekanta, bloggar, träningsgäng och andra. Man inspireras av andra och förhoppningsvis smittar det av sig också i nästa led.
  • Train happy! Det är väl det allt handlar om. Vore det inte roligt att träna skulle man aldrig orka. Om träningen inte gav mer än den tog skulle man ge upp. Det här har varit och kommer att vara mitt yttersta motto – att träna mig glad!

Jag önskar alla härliga läsare ett alldeles makalöst fantastiskt nytt år. Dags att vända blicken framåt och planera för alla roliga och spännande saker som kommer att inträffa 2013. Ni hänger väl med?

12060018

snart är det dags igen ….!

från sjuk till snuva

12120093

20 december. Hejdå sjukhuset! Kroppen känns friskare och väskorna packas för en jul i Matrei in Osttirol. Två dagars vila och sen lite försiktig skidåkning.

12120102

Revbensspjäll uppe på Kuenzer Alm – det här året åt jag inga men jag smakade en bit av pappas. Gudomligt gott.

12120115

Grossglockner i horisonten – Österrikes högsta berg. Lavinsprängning pågår, klockan är 8.48 och vi är bland de första i backen dagen efter kraftigt snöfall.

12120122

Vi roar oss med lite flackare offpist tills branterna är säkrade. Solen har precis kommit fram och snön är tung. Jag måste skaffa nya skidor, mina älskade, 10 år gamla Atomic specialslalomskidor som är så grymma på carving ÄTER sig ner i lössnön och sabbar alla mina försök till balanserade svängar. Kan man få en försenad julklapp, kanske? …

12120125

Ja, man är varken solbränd eller ser så pigg ut, men så får det väl vara om man är krasslig. Fredag och jag har ont i halsen och börjar bli förkyld. Förstås. Vad kunde man vänta sig med 0 motståndskraft i kroppen?

12120128

Årets (barn)portion av Kaiserschmarren hos Maria och Peter på Kuenzer Alm. Världens bästa hütte med fantastisk mat. Den här efterrätten rymmer så många minnen från åren i Österrike – och det är ett måste innan man åker hem.

12120103

12120127

Drack inte en endaste öl i år – kanske man borde gjort det? Det får bli nästa gång istället. Nu har vi kommit hem, väskorna är uppackade och regnet droppar på snön där ute. Jag sitter i myskläder och försöker tänka mig frisk. Well, det är bara en förkylning. Efter det här måste jag ju bli superfrisk, tror ni inte det?

 

snö

IMG_6875

Ja, inte har man fått pris för flest höjdmeter den här veckan, precis. Jag har aldrig åkt så lite skidor på en skidsemester förut, men så var förutsättningarna också lite annorlunda i år. Idag är sista dan och jag har inte skidat – snön har vräkt ner, jag har lite ont i halsen och ingen lust att åka i noll sikt och snöväder. Men imorgon, när vi åker hem – DÅ ska det bli supersol. Därför packar vi allt ikväll, äter restmiddag i lägenheten och hänger på låset när liften öppnar på morgonen. Det blir iallafall 3 timmars åkning och ny snö ska det ju finnas!

När vi kommer hem blir det SuperPlanering. Nu vill jag få rätsida på hälsa, liv och jobb. Alla gamla listor ska kastas och jag ska äntligen beställa den där årskalendern som jag tänkt på så länge. Längtar efter en frisk kropp som orkar träna.

med små steg

Julafton firades med en halv dags skidåkning, fackeltåg, glühwein, julmat och klappar. Det kändes ovant att ha foten i en pjäxa igen men jag orkade bra och jag vilade när det började bli darrigt. Inte varje julafton som man sitter i backen med nosen vänd mot en vintersol.

Tydligen har jag – enligt rimmet – fått boskapsklockor som väntar under granen där hemma. Alltså, kettlebells. Glad att de inte släpades med på flyget. Jag funderar därför så smått på hur man ska kunna komma tillbaka i form. Med små steg och tålamod ska det väl gå. Glad iallafall att benmusklerna tycks hålla för skidåkningen, det är mer flåset som ger upp. Antibiotika är inget jag vill bekanta mig med fler gånger om jag slipper.

IMG_6897
IMG_6848granen kläddes med äpplen och bröd – så blev det jul även för djuren

 

första turen i backen

Imorse vaknade vi i en yllevante, med blöt snö som täckte vägar och balkong. De andra gav sig iväg genom dimman och jag satt kvar i soffan och surade lite, men när solrapporten kom från berget klädde jag på mig och tog en Berg-und-Talfahrt upp. Stavarna med och så traskade jag långa vägen i pisten, från äggliften ner till mellanstationen och vårt stamställe. Halkigt och på skakiga ben men belöningen blev en nudelsuppe och en Glühwein. Glad att jag gav mig ut, för solen sken lite blekt och det var skönt med frisk luft i lungorna.

Nu ska det lagas köttbullar och imorgon ska jag åka skidor. Sakta och försiktigt, men julen måste ju firas in.

IMG_6786

IMG_6763

IMG_6805

tredje vinnaren!

Slumpgeneratorn sållade fram Erika som vinnare av 3e adventstävlingen – jag skickar den fina presentförpackningen efter nyår. Grattis – jag hoppas att du kommer att tycka om produkterna från Tvålfabriken! Hör av dig till mig på annavpt@gmail.com med din adress!

Erika tyckte att doften av blommande syrén var det bästa – jag kan bara hålla med. Det är så förknippat med sommarens början, med sommarlov och lediga dagar. Ganska långt från december och jul, men nu när dagarna blir längre kan man ju längta dit.

images-76

framme

För ovanlighetens skull kom vi hit en fredag, så det blev en full skiddag för resten av familjen idag. Jag vilar. Inte för att jag egentligen vill, utanför att kroppen alldeles klart sa Stopp när jag kom hit, den brantbranta backen tog jag inte i ett nix som jag brukar, det finns absolut ingen ork kvar någonstans och jag lyssnar och böjer mig. Bok, lite god Matreier Henkele – lufttorkat nötkött – och te. Det går bra det också och så får jag lyssna på snörapporten när de andra dundrar in om några timmar.

Jag har handlat lite så att det kan firas jul med lite hemmakänsla även här – köttbullar blir det och kanske nåt som påminner om prinskorv. Sill tog mamma med hemifrån och vi hade lite löjrom, Kalles Kaviar fanns i väskan och goda ostar har vi köpt här. Det ska bli grönt också men jag köper det på måndag, här är butikerna stängda på söndagarna så nån extrashopping blir det inte.

Vi har varit i Matrei sen jag var 10 och det känns lite som att komma hem när man kör upp för den branta vägen till hotellet. Man känner igen folk i affären, man hälsar på alla i byn och man behöver inte ha sån grym fart hela tiden. Det går bra ändå här. Lite slow living – det är skönt.

12120084

 

här köper man köttfärs som mals direkt i butiken