fjärilarna lyfte mig!

Någonstans där vid 17 km när det började bli fruktansvärt tungt så tänkte jag på alla fjärilar som bott i min mage hela veckan. Det var motvind (blåste faktiskt som fan), 3 km raksträcka, ingen publik och jag ville bara börja gå. Men jag hade ju lovat mig själv att inte. Jag hade ju lovat ER att inte. Jag skulle springa hela vägen – och vet ni:

Jag sprang hela vägen!!

Jag tog fjärilarna till hjälp. Jag gav dem namn – det var en Mia, en Rubin, en Jenny, en Michaela, en Anna, en Henrik, en Abbe, en Johanna, en Miranda, en Sofy, två Sara, en Petra och många många fler. Alla som har hjälpt och peppat och stöttat. Alla fick varsin färg och mönster och så fick de börja flyga, jädrans vad de fick kämpa. Men de lyfte mig och bar mig hela vägen in i mål, utan att jag började gå. Benen var som stockar, jag mådde illa, jag ville tvärstanna men så såg jag 1.50-ballongerna bredvid mig och gav mig fasen på att jag skulle förbi. Det fanns nånting kvar i benen och jag spurtade de sista 500m in i mål. Sen fick jag tvärstanna.

Kollade klockan och började gråta.

1:48:45.

Nytt personbästa med nästan 8 minuter. Jag kunde ju.

direkt efter målgång, med tårar i ögonen och klump i halsen

superNina som sprang på 1:39 – nytt fantastiskt PB

SuperHenrik – persade med 10 minuter och kom in på 1.33 om jag minns rätt – i helt nya skor

återhämtningsdryck – observera att den lilla är min. Mycket bra salter och annat i öl.

hej Prag!

På plats i Prag sedan igår. Jag har hunnit äta, äta och äta lite till. Jag har sprungit en runda i duggregn och jag har hämtat ut min nummerlapp. Gårdagens middag med gamla och nya löpkompisar blev en trevlig historia, pasta och ett glas rött. Ett glas. Det är bra, fjärilarna behöver bedövas lite.

Jag blev uppgraderad på flyget igår, det måste väl vara ett bra tecken?

Efter en frukost på äggröra och yoghurt och frukt – och en toast – så far jag nu runt på hotellrummet och packar mina grejor. Vädret är inte kul, det blåser hårt och är ungefär 8 grader. Löpkjolen får kanske stanna på rummet idag …

Jag har nummer F612. F som i Flicka. Känns bra. Jag är taggad, jag är fortfarande nervös, men jag vet att jag kan. Det finns där inne, benen har sprungit många kilometer och nu är det dags att tro på mig själv.

Jag kan. Jag vill. Jag ska!!

Nu ger vi oss iväg. Återkommer med race report lite senare. Bara så ni vet, mitt mål är att springa hela vägen. Det ska jag klara!

 

 

i väskan

Lyckades klämma in  hela helgens outfits i en liten trolley. Inklusive 3 olika löpartights. Och en löparkjol. Hängslen och livrem, ni vet.

Vädret i Prag verkar vara lite omväxlande. Väderleksrapporten säger 8 grader och skurar, men de på plats säger att det är rätt så okej väder. Får se vilken outfit jag väljer imorgon.

Jag tänkte det kunde vara kul att berätta vad jag packar med till ett lopp. Jag har inte sprungit så många, men det har ändå blivit lite av en ritual, det här packandet.

• Skor – lagom insprungna Asics DS Trainers.
• Kompressionsstrumpor 2XU
• Kompressionstights 3/4 – eller löparkjol, beroende på vädret
• Tunn ulltröja (blå Icebreaker, fuchsiafärgad Arc´teryx), lång ärm (jag hatar att frysa i början och ull är den perfekta värmeregleraren)
• T-shirt, funktionsmaterial. Vädret avgör om det blir den eller ulltröjan.
• Bälte med fästen för energigel och mp3, perfekta lätta grejen – inga fickor behövs
• 1 Enervit liquid gel + 1 Enervit liquid gel med koffein. Enda gången jag nyttjar sånt är under lopp. Underskatta inte den mentala effekten av en inplanerad energiboost.
• Enervit GT tabletter – jag har en sån i munnen när jag springer, håller tankarna i schack på nåt sätt.
• Finsk salmiak – belönar mig med en var sjunde km. Dvs, har 3 med mig och en i reserv.
• Min pulsklocka, Suunto M4. Väl använd och inkörd. Tänkte springa med Suunto Quest, men fick inte ordning på kalibreringen. Den visade för långsamma tider 🙂
• Batterier till klocka, pulsbälte och footpod. Aldrig mer slut på batteriet efter 14 km …
• Keps. Springer alla lopp i keps.
• iPod mini. Med en nördigt avvägd spellista, anpassad till de jobbigaste partierna. Med svensk schlager, Madonna, ACDC, Röyksopp, finsk ambient music – och lite CeeLo Green. Det hjälper.
• Överdragsjacka som jag lämnar till herr M just före jag springer. Hatar som sagt att bli kall.

Tror det var allt.

 

Min mage är inte överens med mig idag. Fjärilarna fladdrar runt och försöker bygga bo. Men det är ok, de lugnar sig snart. Ska mata dem med en god lunch när jag kommer fram.

 

ha en fin fredag allihop!

fjärilar

Nu flyttade de in. Fjärilarna. De brukar alltid bygga bo i min mage i lagom tid före ett lopp. Det är egentligen lite konstigt, för man tävlar ju inte. Herr M undrade hur man kan peppa sig själv att springa när man ändå inte kan vinna? Det är en ganska intressant tanke faktiskt, i stora lopp så tävlar man enbart mot sig själv och tidigare prestationer. Det är väl ganska sällan som man kämpar för att klå en kompis tid eller för att komma först av alla (jag känner iallafall inga elitidrottare …). Det blir istället att man springer mot klockan och tidigare upplevelser – vilket är abstrakt så det räcker.

Jag måste själv sätta upp målsättningar för varje lopp jag deltar i. Jag har någonstans trott att jag är den envisa typen men om man tittar på mina idrottsprestationer så talar de ett annat språk – jag börjar gå när jag blir trött. Det är inte så envist. Däremot är det extremt irriterande att huvudet vinner över benen, gång på gång. Inför Prag så har jag därför bestämt att det inte ska hända. Om jag offentliggör min målsättning här på bloggen så har jag en extra press på mig – jag vill inte komma hem och berätta att jag började gå där vid 15 km för att jag var lite trött. Därför gäller följande:

Jag ska springa hela vägen på lördag!

Fjärilarna får bo kvar, de gör säkert gott. Igår blev det en fantastisk Tuffa Tisdag i dagsljus och med fågelsångsmusik. Jag tog det försiktigt med benen, det blev 7 km lätt jogg totalt och fokus på core och armar. Idag tar jag eventuellt en liten snabbdistans och sen på fredag blir det lätt jogg med stegringslopp. I Prag. That´s it.

fjäril i fjärilshuset, London

ord på väg(g)en

Det finns ganska mycket roligt och tänkvärt och klokt och knäppt om man börjar leta på nätet. Har precis bekantat mig med Pinterest (jag är lite sen …), där hittar man en hel del. Jag har av coachen fått i uppdrag att ta fram 2-3 ord som jag ska ta till när det känns som überj-ligast på lördag. Mitt mantra brukar vara ”Jag vill, jag kan, jag ska” – men jag tror jag behöver något mer. Det kan hända att man måste ta till något finskt kraftuttryck de sista kilometrarna. ”Jag kan. Perkeles.” Känns som att det kanske kan funka.

Men, något till alla oss som kämpar:

från Pinterest

gröndagens gröna

Speltgryn, grönsaker och halloumi. Med lite keso. Väldigt gott. Även små grabbar gillade det.

Jag sköljde speltgrynen ordentligt, la dem i blöt i kallt vatten några timmar och kokte dem sen i grönsaksbuljong tills de kändes lagom, lite tuggmotstånd kvar. Hällde av vattnet och la i en smörklick. Super!

Grönsakerna är rödlök, paprika, lite strimlad rödkål och broccoli.

 

 

 

gröndag

Jag tycker inte att vi äter så mycket kött i vår familj, men när man väl ser tillbaka på sina middagar så blir det trots allt en hel del. Köttfärs, kyckling och så någon korv ibland. Jag försöker laga fisk iallafall minst en gång per vecka och sen blir det alltid något vegetariskt.

Måndag ska nu bli Gröndag hos oss. Bra efter helgen där man kanske har ätit lite för mycket av det goda och en bra start på veckan. Idag blir det nog en varm sallad på kamutvete, grönsaker, kikärter och halloumi. Känns som en plan, tycker jag.

Veckans träning ser lite annorlunda ut – det är uppladdning inför Prag (visst låter det väldigt seriöst, ordet uppladdning? …) Det blir 3 kortare löprundor före lördag, varav den sista på plats i Prag på fredag.

• Idag vilar jag och stretchar ben och rygg.
• Tuffa Tisdag imorgon (en av löprundorna läggs in här)
• Onsdag blir det 4 x 4 min i halvmarafart plus upp- och nerjogg.
• Fredag blir det 6 km i Prag
• … och lördag är det dags för säsongspremiär, Pragpremiär och utlandsloppspremiär! Även springkjolspremiär om jag lyckas måla benen bruna före dess.

Nu iväg och skaffa allt till veckans Sprout-lektioner. Vi ska baka bröd och prata jäst och mjölsorter. Det blir både kul och dammigt, gissar jag.

ojojojoj

Om jag inte varit vanliga Anna, utan om jag hade varit fantastiska MarathonMia, så hade jag nu tänkt såhär:

”det här intervallpasset var inte hemskt, det var bara hitskickat för att verkligen sätta mig på prov såhär en vecka före Prag. Det är bra att det kändes överj-ligt, det betyder att kroppen (ingen aning om vad hon hade tänkt här …) …” ”Det är vid såna här tillfällen som jag är glad för att mina ben alls kan springa, att jag är frisk och att jag till och med kan le åt farbrorn med stora öronmuffar som glatt skakade på huvudet när jag for förbi med hopskruttat ansikte.” ”Det kommer att kännas så mycket bättre på lördag, med ballonger och glada barn och sol och tjeckiska folkdansare längs banan.” (finns det sånt längs banan?)

Nu är jag inte Mia. Långt ifrån. Men jag önskar att jag vore lite mer som hon. Så att jag kunnat tänka tankar som ovanstående, istället för att öva på alla finska svordomar som jag kan. Det här intervallpasset var inte kul. Det kändes inte bra. Det var tungt. Benen ville inte, lungorna ville absolut inte och jag ville nog inte tillräckligt heller. Men, jag gjorde det. Nästan hela passet. 12 x 2 min i 4-fart planerat. Det blev 6 x 2 min i ungefär 4-4.10 fart och sen 4 x 2 min i 4.15-fart. Jag gav iallafall inte upp halvvägs. Men jag tänkte. Fick ta till lite schlager igen – ”oh, ah, just a little bit, a little bit moooore”. Passande.

Morotskaka och semesterplanering på schemat, med vännerna. Det är betydligt trevligare än intervaller.

Men tack, coach, för att du sparkar mig i rumpan sådär per email. Jag behöver rätt många sparkar. Du sprang faktiskt där bredvid en liten stund och skrek ”fortare, fortare, det ska bränna i rumpan!!!”. Det gjorde det, kan jag berätta.

hittade den här på google när jag sökte på tjeckisk folkdans. Då måste det väl stämma?

ovanlig lördag

Idag skulle jag jagat 2-minutersintervaller, ett helt gäng, men benen är som cement och huvudet hänger inte med. Trött och less. Istället för att deppa ner mig (vore annars en enkel utväg) bestämde jag mig för inomhusträning. När hände det sist? I mitt vardagsrum? På med musiken och igång. Försökte hålla tempot uppe, skrämde katt och grannar som såg mig genom fönstret, båda pojkarna skakade skeptiskt på huvudet och jag hade lite svårt att koncentrera mig. Trots allt – det blev mage, armar och rumpa i ungefär 35 minuter, med ganska hög puls. Lite hemmayoga på det – nu är det dags för bio för hela familjen och sen middag på restaurang. En ganska ovanlig lördag på alla vis, alltså!

Intervallerna tar jag imorgon, det är en dag då också.

Här kommer lite bildbevis och förklaringar till en grym sidoplanka och en bra balans/styrkeövning för hela kroppen. Nu har ni iallafall något att skratta åt, det är ju lördag! (stolt fotograf: store Bengt. Sorry för bakgrund, här tränar man i vardagsmatrummet …)

 

 

 

 

 

 

 

sidoplanka med drag – håll höften uppe under hela övningen, böj ner och ”hämta” något bakom dig och sträck upp

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

superman/woman/hen: sträck upp, kryp ihop och möt utsida hand/utsida fot och sträck ut – upprepa 8-10 ggr på varje sida, sätt inte ner foten i marken emellan. Tar på utsida ben/rumpa/småmuskler i fötterna/ryggmuskler – en fantastisk övning!

fina fredag

Idag somnade jag i fåtöljen i dörröppningen, mitt i solen. Utan solskydd. Det känns. Jag satt och jobbade och skulle bara luta mig liiite tillbaka. Dumt. Jag vet ju att det inte funkar, jag kan somna stående när det kniper. Skönt var det iallafall, ända tills telefonen ringde. Räddade mig från att bli knallröd iallafall.

Huset är städat, maten är handlad och nu ska vi ta en gemensam fredagsjogg. Det står stegringslopp på programmet, insprängt i passet. Det får nog bli så att jag stegrar mig och herr M joggar vidare i sin takt. Nya löpjackan ska invigas men jag behåller Speedcrossen på fötterna, det är ganska blött ute där snön smälter.

En vecka kvar till Prag. Känns i magen. Suck.

Jag har köpt blommor idag, det blir lite mer helg på det viset.

Nya jackan från Mizuno – ganska blå men inte alls dum, lagom tunn och utan tjafs. Mörkt blå dekor.

Det blev en jobbig jogg. Tung och stel. Hoppas på bättre imorgon, för då står det 2 (6 x 2 min) i 4.0 fart. Schjitpomfrit liksom.