minnesbilder

Vilken tur att det finns kameror. Vilken tur att digitalkameran är uppfunnen så att man slipper fundera två gånger för att spara film. Tre familjer lyckades knäppa knappa 3000 bilder på en tiodagars resa, nu finns det en del att rensa ut. Jag kan absolut ingenting om bildredigering så allt jag publicerar är helt som det blev i kameran, good and bad. Bilder väcker minnen både hos stora och små och bland det roligaste man kan göra är att gå igenom riktigt gamla bilder tillsammans med barnen, de minns ju helt andra saker än man själv gör!

Helt kort så fick vi 4 dagars safari i Tanzania – i Lake Manyara, i Ngorongoro och i Tarangire. Ganska korta avstånd mellan parkerna men olika sorters natur. Frodig regnskog på kanterna av Ngorongoro-kratern, 2300 möh, ner till en grönskande slätt på kraterns botten 1600 möh. Stäpp och slingrig skog vid Lake Manyara och filmiskt dimmig, soldisig låg vegetation i Tarangire. När vi klev in i receptionen på vår lodge i Tarangire öppnade sig en filmkuliss framför ögonen – som sen visade sig vara en enorm dalgång som bredde ut sig rakt nedanför hotellets terass. En makalös utsikt och spektakulär upplevelse.

Vi prickade inte hela Big Five, den skygga leoparden höll sig undan men det gjorde nästan inget – vi fick uppleva så många andra arter. Förvånad över sonens fågelintresse och de fina bilder han tog, fascinerad av zebrans skönhet och av mängden vattenbufflar, av många betraktade som Afrikas farligaste djur. Skygga noshörningar, imponerande elefanter, små dikdiks och majestätiska lejon med leriga tassar. Vildsvin och antiloper, giraffer och små pungdjur och en ensam örn.

De sista dagarna vilade vi söder om Dar es Salaam, vid en folktom strand med mäktiga vågor. Himlen blev molnfri sista dagen och havet exploderade i turkosa nyanser. Det var en magisk resa med intryck som staplades på varann tills de krockade. Glada, utmattade och väl skumpade i safarijeeparna, omtumlade av vågorna, fyllda av god mat och färsk frukt. Sol på näsa och fötter av solen som stod mitt på himlen, strandkrabbor och hotellets gamla sköldpadda. Doften av kall öl, solskydd och handgjord duschtvål. Sand i sängen och dammränder på kläderna. Jag önskar vi kunde åka tillbaka imorgon.

 

Annonser

enklaste träningen

När man inte har så mycket tid eller kanske inte har tillgång till sitt vanliga träningsställe så är tabata-träning helt perfekt. Vi bodde en natt i Arusha i norra Tanzania och på det hotellet fanns ett gym som jag använde på eftermidagen och sen på morgonen innan vi åkte vidare. Ingen aircon, men öppen dörr ut mot poolen och fint löpband, så det blev bra träning! Vi hade en halvtimme att spela med så det var bara att försöka vara effektiv. Såhär gjorde jag:

10 min uppvärmning på löpband

Tre olika ”dubbla” tabator, dvs övning 1 i 20 sek, 10 sek vila och sen övning 2 osv, totalt 4 varv.

• Armhävningar + ryggresningar
• Situps + benböj med litet hopp
• Tricepsdipp + utfallssteg

Stora delar av kroppen genomtränade på en knapp halvtimme – och jag hade träningsvärk i armarna dan efter!

efter träning kan man vila …

Överhettning

Det krävs en del om man ska bli bra på att springa i hetta. Typ inbyggd fläkt, nån som bär ens literflaska med vatten, ett litet minimoln just över huvet och kylklampar i skorna. Hade inget av det idag och eftersom lågvattnet var kl ett så var det liksom bara att bita ihop. Lyckades pricka in en timmes sol också, verkligen jättebra. Men, med jogg o några gåsteg däremellan så kämpade jag mig igenom en knapp timmes strandlöpning. Nä, ökenmarathon är helt klart inget för mig.

Nu är jag stolt och nöjd o förbannat mör i kroppen.

Interstrandvaller …

Lite dåligt med datorer här, men nu hittade jag wifi mitt ute i ingenting o testar mobilbloggande.
Fyra dagars safari, bilfärder genom landsbygd o byar, Dar es Salaams oerhörda kaos, fattigdom så det skär i kroppen, leenden, damm, fukt, blommor, sol, frukt, lejon, åskväder o tusen intryck. Vi är alla lite omtumlade o njuter nu av stillheten på hotell Ras Kutani söder om Dar.
Stranden är en knapp timmes promenad lång, med två små hotell. Vi ser inget förutom hav o sand o enstaka bybor. Vi sover under myggnät i vackraste små husen o äter fantastisk mat under stjärnorna.
Vad gäller träningen så har jag faktiskt! En 45 min morgonjogg längs afrikansk landsväg, ett gympass med tabataträning, 35 min på löpband och igår sprang vi de där intervallerna på stranden i sanden. Eller, kanske inte intervaller men det var så grymt tungt att jag måste stanna o hämta andan. Lågvattnet är mitt på dan o den där tänkta 90 min-rundan blir en het historia om jag nu kommer mig för. Orkar inte springa så länge i tung högvattenssand. Funderar på saken över lite kinin ikväll.
Återkommer med mina semestertabator!

hejdå

Nu blir jag borta ett tag. Nä, huset står inte tomt (som om några tjuvar skulle läsa den här bloggen …), för hantverkarna är här, men familjen far iväg! Dags för safari, den första för oss allihop. Det är hela stora familjen med mormor och morfar och bror och fästmö och son och så våra mumintroll. Jag har nog inte förstått det riktigt, går här och drar lite i packningen och blir liksom inte färdig – det är som vanligt bara ett sätt att hålla resfebern borta. Klockan är mitt i natten och allt är precis som det brukar före en resa.

Det blir Tanzania i 10 dagar, 4 på safari och 4 ute vid kusten. Inte ens tanken på att behöva ta på sig bikini kan få mig på dåligt humör … Vi hoppas på många lejon, kanske en tiger (näää, jag veeeet …) men en buffel eller två då. Spännande boende, god mat och ingen magsjuka. Som vanligt är 3 olika lindor och en massa plåster till diverse småskador nerpackade, löpgrejerna är med men bara för att kunna jogga på stranden. Safarijogg är nog ingen bra idé tror jag. Springer liksom inte ifrån ett lejon. Keps, fleece och shorts. Böcker och kameror och kikare.

Ha tålamod, jag kommer nog inte att kunna blogga nånting men jag lovar att visa det bästa för er när jag kommer hem!

Njut av sportlov, frisk luft och bra träning. Ses snart igen.

koncepttänk?

Sätt ett namn och en snygg förpackning på något självklart, bygg ett ramverk runtomkring så blir det lättare att sälja. Koncepttänk, som det kallas. Inte alls en dum idé, men ibland blir det lite väl konstlat.

Gymmen lever på konceptträning, många medlemmar uppskattar förkoreograferade pass och man vet vad man får. Finns både för och nackdelar med det här. Det är bra att det förmodligen lockar fler att börja träna och att testa olika träningsformer, men om man alltid följer ett fast upplägg så utmanar man ju inte sig själv. Man kanske känner för fler eller färre reps eller så vill kroppen ha andra typer av övningar just den dagen, men fast i ett gruppkoncept så ändrar man inte så mycket. Å andra sidan kan det vara superskönt att veta att man går dit, river av ett pass och så har man gjort nåt bra, kroppen har fått jobba och man behöver inte fatta så många beslut vilket ofta kan vara befriande. Man bara tränar och det är bra nog.

Det jag tycker är lite lustigt är när självklarheter som en promenad blir konceptualiserat. Ta Nordic Walking. Stavar med eller utan studs och olika fästen undertill, speciella skor, kläder som är gjorda för raskare promenader men inte för löpning – listan är lång. Kunde det inte räcka med att man tar på sig ett par skor lämpliga för underlaget och ger sig ut och går? Här ser man skillnad mellan de nordiska länderna, när jag flyttade till Finland blev jag förvånad över alla jag såg som var ute och promenerade raskt. Utan speciell outfit (snarare ofta med den klassiska vindoverallen, gärna likadana för henne och honom …) och utan fancy redskap. I Sverige (läs ”i storstäderna”) känns det som att man måste ha rätt utrustning för vad man än tänker ta sig för och det i sig blir ett hinder för att ge sig ut. Trist, tycker jag, och ett exempel på när ängsligheten över att inte vara rätt tar över möjligheten att röra på sig och få frisk luft.

Crossnature som jag kör är ett koncept, helt sant. En ganska självklar sak som funktionell utomhusträning har förpackats i ett förhoppningsvis tilltalande paket som blir lite lättare för kunden att ta till sig. Jag försöker göra det så enkelt som möjligt och så rakt på sak som möjligt och jag är så glad för varendaste en som kommer och tränar Crossnature med oss. För det är ju faktiskt så att utomhusträning året om utan andra redskap än den egna kroppen och det naturen förser oss med är en fantastisk träningsform och det överskuggar både namn och format. Det spelar verkligen ingen roll vilken outfit man har sålänge den är funktionell för ändamålet. Vi har plockat fram skidvantar från -87 som funkar superbra när man tränar i snön, gamla vindjackor och avlagda skidjackor. Långkalsonger som används till all vinteraktivitet och skor som används året om, allt funkar bara man inte blir våt och fryser. Sen spelar det ingen roll vad det står på etiketten.

Så – mer träning åt folket, oavsett vad det står på skylten just den dagen! Allra helst utomhusträning, tycker jag då … Välkomna med på funktionell träning för hela kroppen och knoppen, kalla det Crossnature om du vill bara du blir glad och trött när du tränar! 🙂

apelsinfrossa

Jag försöker hålla mig ifrån godis. Det har faktiskt gått ganska ok den senaste veckan, inte helt avgiftad men betydligt bättre än förut. En sak som hjälper mig är årstiden. Det är ju apelsintid! Om det är något jag kan överdosera fullständigt så är det apelsiner och clementiner. Jag äter alltid hela, pressar aldrig juice utan goffar i mig hela. Igår gjorde jag apelsinsallad med russin och toppade med lite hackade nötter som jag rostade i stekpannan och kanderade med lite lite kokossocker. Härligt med knaprigt ovanpå apelsinerna. Slår en påse godis med hästlängder, man ska bara komma ihåg det.

En sak med apelsiner är det här juiceproblemet. Om man ska dricka juice så ska man göra den själv, för det spelar tydligen ingen roll hur färskpressad eller ”ej från koncentrat” den är – när man läser att pressade apelsiner kan ligga ett ÅR i förvaringstankar innan de hälls på kartong och blir juice till oss blåögda konsumenter så blir man ju helt less. Pressa själv, alltså. Eller ännu bättre, ät apelsinen nyskalad som den är så får man alla fibrer från fruktköttet också.

Nu väntar jag på söndagsmiddagen som min kocktrio fixar. Eller ja – de tog nåt från frysen idag. Oavsett så tänker jag inte göra ett dugg för att få maten på bordet. Min söndagsrättighet! Hörde nåt om apelsiner just, låter bra …

jag måste fixa en annan kamera, det här är ju patetiskt – men gott var det iallafall!