Månad: juli 2013

första dagen!

Nu börjar jag. Nytändning, ny energi och nytt fokus. 30 minuter om dagen ska den här kroppen röra på sig, minst. När jag springer blir det mer, men de andra dagarna ska isåfall 30 minuter stå för styrka och smidighet. Jag saknar det, jag behöver det och jag har längtat efter struktur. Dags att börja!

Här kommer träningsplaneringen för de närmaste dagarna. Häng på eller gör en egen, en halvtimme per dag orkar och hinner vi alla med.

Onsdag: Lätt löpning, avslutar med styrkeövningar för mage/rygg (core).

Torsdag: Löpning 10 km

Fredag: Styrka och puls, 30 min

Lördag: Paddling och smidighet

Söndag: Löpning

Vi kan följa varann på twitter och instagram – om ni finns där – på #30omdagen. Jag lovar att jag rapporterar där!! På instagram heter jag pastuds och på twitter annamarkelin.

Mot en glad och frisk höst – och mot Lidingöloppet!!

Annonser

framåt!

De börjar forma sig, tankarna framåt. De inkluderar många saker, men välmåendet och träningen tar en stor del. Efter Tjejmaran har jag dels varit rejält trött i kroppen, jag har drunknat i nån slags semesterkänsla och jag har haft lite dålig motivation för träningen. Det har blivit ett fåtal korta löprundor och det är i sig ganska ångestframkallande, men jag kan förstås välja att strunta i det negativa och blicka framåt mot bättre saker istället. Verkar som en god idé. Jag kan ju ändå inte påverka det som passerat. Igår joggade vi oss igenom 45 minuter på fastlandet och häromdan blev det en oväntat snabb runda på 7 km, men jag måste få till en mycket mer strukturerad träningsvardag om det ska bli nåt Lidingölopp för mig.

Så, för att alls kunna genomföra Lidingöloppet så stundar bättre träningstider från och med imorgon. Program skrivs och planer görs. Det här med styrketräningen FÅR jag ju inte ignorera, jag orkar så mycket mer löpning när kroppen annars är stark.

Kanske är det någon annan som också ska springa LL? Vill ni vara med och träna ihop? Jag tänkte dela med mig av mitt träningsprogram från och med tisdag (för då är det typ 2 månader till loppet) och så kan vi stämma av här, tillsammans? Det blir styrketräning utomhus och olika löppass som iallafall jag behöver för att klara banan med humöret i behåll.

Hoppas att ni vill hänga på – det skulle vara roligt!

20130725_204303

det här har jag gjort istället för att träna – jag har byggt en soffa! (med lite hjälp på slutet av pappa)

fiffig

Idag var jag fiffig. Vi skulle åka till kompisar som har sommarställe en bit ifrån oss och när de andra tog båten så tog jag fötterna. Det blev 14 km på ganska kuperade smala asfaltsvägar i perfekt löpväder. Jag ska inte säga att det blev en underbar runda – för det blev det inte. Vackra omgivningar och sommar, men det var tungt och kroppen är trött. Backarna kändes omöjliga och jag gick uppför ett antal av dem. Det är tre veckor sen Tjejmarathon och ovan som jag är vid riktigt långa distanser så märker jag att kroppen behöver mer tid för att återhämta sig. Det finns liksom inget extra att ta av, pulsen går upp och det känns tomt på energi.

Jag känner några löpare som är verkliga kilometersamlare och som nu förbereder sig för Stockholm Ultra – 50 eller 100 km den 4e augusti. Jag har förstått att det krävs lång tid och repetition för att kroppen ska bli seg och utveckla någon sorts ”motståndskraft” inför det slitage som blir under långa rundor, tävling eller träning. Seg är jag ju verkligen inte, men om man får hållas hel så kanske jag kan sega till mig lite med tiden …

Eftersom barnen var hungriga på nytt när vi kom hem igen så blev det skåpsrensning som resulterade i varma mackor. Barndomsminnen och smak av kvällsmys. Senap, skinka, tomat, ost och ädelost. Lite örtkryddor. Basic gott.

20130718_120736gissa vad jag har i träningsbh:n …

20130718_120811… i brist på annan vattenflaska …

20130718_125122

20130718_131616

IMG_20130718_201848kvällsmys

tid för träning …

Semester, på många vis. Bloggfrånvaro, på alla vis. Jag varken läser eller skriver blogg just nu, mest beroende på att vi inte har någon wifi på landet och det här med dator och padda är inte riktigt top of mind nu. Skönt, samtidigt som jag har lite dåligt samvete för den dåliga uppdateringen här.

Well, om bloggens uppdatering är sparsam så är det helt i linje med min träning just nu. Jag fick till två löprundor veckan efter Tjejmaran och jag var väldigt glad att kroppen orkade. Den här veckan har det blivit 1 runda. En. Känns inte så bra. Det finns en regel som säger att man återhämtar sig ”1 mile a day”, dvs 1.6 km per dag efter ett längre lopp. Det känns lite oöverskådligt att det skulle ta drygt en månad att komma tillbaka till hel form igen. Det hjälper nog inte att sitta stilla och äta godis, har jag en känsla av …

När man öppnar sin Instagram och sin Twitter bombarderas man av olika sommarutmaningar, alla tycks träna som galningar, det är banlöpning och kettlebells och kvällsjoggar och gryningsjoggar och långpannor och backintervaller och jagblirheltmatt. Jag vet att semestern är ett bra tillfälle för många att träna och visst, jag håller helt med. Är bara lite av banan nu på nåt vis och då blir ångesten än större när man inser att man nästan slarvar bort gratis fri tid som kunde användas till att få kroppen och knoppen att må bra. Ni vet ju att jag blir ilsken när jag inte får träna – stämmer tyvärr väldigt bra just nu. Kanske jag skulle använda all online-energi och ta den till mig istället för att bara bli arg.

Det får bli så, jag gör härmed upp en liten egen plan för hur jag ska komma tillbaka. Funderar på det och återkommer!!

Här ser ni hur man kan roa sig på skidor mitt i sommaren, om man har modet och lust att bli våt i pjäxorna … Yngste sonen testar vattenhopp för första gången.

IMG_8317

IMG_8339

 

 

benen håller!

Jag är så glad! Imorse tog jag en promenad till det lokala bageriet – som egentligen är värt ett inlägg i sig – och på vägen testade jag några springsteg. Benen höll! På femte dagen efter mitt första ultra är de här stolparna till ben redo att jogga försiktigt igen. Kroppen är fantastisk. Det blir ingen löpning idag dock, kanske en pyttekort morrontur imorgon bara för att vänja sig. Eller sen först nästa vecka – jag har ingen brådska.

Sommarträningen håller på att formeras, när man befinner sig på en liten ö blir det ett lite större program att få till löprundorna eftersom det krävs båttransport till fastlandet. Men, i år ska kajaken i vattnet iallafall och då kan man alltid paddla dit! Förra året var det för kallt och blåsigt för ensamma kajakturer så den vackra farkosten fick stanna hemma i garaget.

Det bästa med instagram och facebook och twitter är att man aldrig är långt från träningsinspiration och det tänker jag utnyttja i sommar. När det är dags för Lidingöloppet ska kroppen vara redo, så det blir styrka och smidighet blandat med löpning. Nu vet jag ju att jag borde orka distansen iallafall …

20130704_153251

kardemummabullar från stenugnsbageriet – himmelriket 

väg tillbaka

Frekvensen på inläggen blir lite låg – vi är på roadtrip och det är inte alltid som uppkopplingen funkar när jag har tid att blogga.

Såhär 3e dagen efter Tjejmarathon börjar benen återgå till det normala. De viker sig fortfarande lite hipp som hej men jag är inte lika stel. Det har känts som att man nästan har fått lära sig gå på nytt, benen har inte riktigt velat lyda impulserna. Lustig känsla. Jag har vilat och tagit korta promenader, men imorgon tror jag att kroppen skulle må bra av lite stretch och yoga och lätt styrka i trädgården. Löpning är inte att tänka på, benen far åt olika håll och kroppen måste få läka. Det är inga  problem, jag hade ju räknat med det – och det är fantastiskt bra med lite vila innan Lidingöträningen tjongar igång.

Har ni en bra sommar därute? Nu börjar folk gå på semester, vi är nu i Skåne och det blir nog en tur på Österlen någon av dagarna innan vi vänder nosen hemåt igen. Att resa genom sommarsverige är både härligt och lite vemodigt, det är så nu och så kort och så vackert. Det har redan gått mer än en vecka efter midsommar och man vill liksom bara stanna tiden och njuta.

Jep. Jag tror det blir lite återhämtningsträning imorgon. Sånt som är snällt mot kroppen. Och förresten – tipsa gärna om era favoriter på Österlen, det är roligt att prova något nytt!

IMG_7924

IMG_7917

IMG_7949

53 km Roslagssommar

Söndag. Tanka bilen. Kommer inte ur förarsätet, får lyfta benen med händerna. Det är dagen efter Tjejmarathon och jag är ganska stel.

Vilken dag det blev. En hel lördag full av svensk sommar, smultron och naturupplevelser. Vi kom i tid till start, mina pojkar var med som support och mini-funktionärer. Solen strålade och jag misstänkte att det skulle bli varmt, men jag tog ändå mina 3/4 tights och långa kompressionsstrumpor – jag kände inte för bara ben. Det var ett bra beslut, de första kilometrarna gick genom högt gräs och massor av brännässlor som kändes genom byxorna.

Det här var ju mitt första långa lopp så jag visste inte vad jag kunde vänta mig. Skulle kroppen lägga av efter 35 km? Hade jag packat rätt saker? Rätt klädsel? Nötterna jag köpt låg kvar i bilen i Norrtälje, men annars var det mesta rätt bra. Jag hade Resorb Sport i vätskeryggan, 2 påsar till 2 liter vatten och det funkade fint. Jag åt en macka en timme före start och en halv banan en stund före. När jag springer har jag väldigt svårt att få i mig näring, så jag ansträngde mig extra mycket den här gången, men jag fick ändå hjälp på vägen när jag började må lite illa – en bit banan och det blev snabbt bättre.

Sofie och Wippe – duktiga långdistansare båda två – var med hemifrån och även om vi inte bestämt på förhand att vi skulle springa ihop så blev det så ändå. Första halvan spontant och sen är jag övertygad om att de förbarmade sig över förstagångsultralöparen, för även om vi lovat att vi skulle springa våra egna lopp så gick de ändå med mig när jag inte orkade springa mer, de räckte mig apelsiner och tvingade i mig torr bulle när jag började bli lite vimsig. Jag gissar att jag sinkade deras möjliga sluttid en hel del, så jag är evigt tacksam för stödet och sällskapet hela vägen in i mål. Roligt hade vi iallafall! De sista kilometrarna ökade Sofie stadigt farten ”för jag orkar inte springa det här loppet nåt mer, jag vill bara i mål”. Snacka om segt virke.

De första 15 gick ganska okej, trögstartad som jag är så hann jag tänka många tankar om hur stel och tung jag var, men det lossnade lite i taget och vid första kontrollen mådde jag prima. Kramar av glada pojkar, high fives och en bit Snickers. Tips om chips, vatten och Enervit och en liten bit banan. Ganska nöjd. Kommande kilometrar rapade jag chips och kände mig lite konstig men vi stretade vidare och vips var vi halvvägs – 26.5 km firades med paus och fotografering längs kanalen. Vid 29 km och den andra vätskekontrollen behövdes verkligen peppen från Friskis&Svettis utomhusspinning – musik, vatten och en liten macka kändes som lyx. Fler kramar och bästa supporten från pojkarna och vi gav oss av igen med ganska tunga ben.

”Bara en mil till nästa kontroll” tänkte jag några gånger och det var tur att terrängen var så fantastisk och varierad under den här sträckan, för jag var riktigt trött under några bitar. På stigarna med sten och rötter gick jag – vågade inte springa. En stukning skulle kännas riktigt ledsam i det läget. Klipporna vid havet kom vid 37 km och först blev jag ganska nedslagen men jag märkte fort att de gjorde gott, kroppen fick mjuka upp sig lite och lite hasande och klättring gjorde susen. Genom något som liknade en myr och vidare mot vätskekontroll nummer fyra – i ett skede trodde vi att vi missat den, våra klockor visade allihop olika sträcka och jag låg sist och agerade bromskloss. Till slut kom kontrollen och jag började gråta av glädje för att jag klarat det så långt – då stod det 42,3 km på min klocka vilket var lite för optimistiskt men det spelade inte så stor roll just då.

Vi delade upp loppet i många små delmål – förutom kontrollerna så firade vi halvvägs, Lite Längre än Lidingöloppet, Annas PB i distans (33.1 km), 40 km, marathondistansen, 50 km och förstås nedräkning varje kilometer in mot mål. Med lite avvikelser mellan klockorna så blev det lite kul. När jag passerade mara-distansen fick jag faktiskt gåshud – jag trodde väl aldrig att jag skulle klara att springa så långt.

På varenda kontroll fick vi den bästa och vänligaste hjälp man kan föreställa sig. Lite trugande av energi, koll så att vi mådde bra, vatten och stöttande ord. Papper att torka tårar och snoriga ansikten, saltlakrits och chips och bästa peppen när vi fortsatte iväg.

Nu har helgen passerat och det känns lite tomt. Jag var så oerhört stolt och lycklig när jag kom i mål, inte så trött som jag befarat men ändå ganska slut i själva kroppen. Det blev en elfte plats för oss alla tre – vi sprang i mål hand i hand. Tänk att kroppen orkade! Vilken grej. Den starkaste känslan från loppet var ändå hur alldeles fantastiskt underbart vackert det var – vilken ynnest att kunna springa i sådan natur och få uppleva sommaren på det viset. Tänk att kroppen ställer upp, att man är frisk och kan röra sig som man vill i naturen. Jag är nu än mer övertygad om att ett asfaltmarathon inte är nåt för mig – men jag vill springa MER i terrängen!

Nu är det vila några dagar och jag följer intresserat med hur kroppen agerar. Stelt och stappligt, träningsvärk och törst. Glädje inombords över att ha fått vara med, att få ha träffat så många härliga människor och så många som har delat med sig av sin tid och sin värme. 2 eldsjälar i Madde och Ann-Sofie, grundare och möjliggörare, enastående på alla vis. Tjejmarathon, världens bästa lopp. Jag kommer tillbaka. Garanterat.

Och till sist – det bästa av allt – min äldste som vid andra vätskekontrollen allvarligt säger ”mamma, nästa år vill jag också vara med – jag ska träna så grymt mycket hela året, tror du jag klarar det?” Vi kom överens om att en bit på vägen klarar han absolut. Glädjen och viljan i Tjejmarathon smittar sannerligen av sig!

Ni kommer väl med nästa år? Alla klarar det, bevisligen!

IMG_7843före start med Sofie

IMG_7847

IMG_7864

IMG_7867världens bästa Coyntha startar sin andra Tjejmara

IMG_7865

IMG_7870

bästa sistelöparen Henrik under en av de bitar där han faktiskt sprang …

IMG_7912

IMG_7925

IMG_7945in mot första vätskekontrollen efter 15 km

IMG_7947

IMG_8006

IMG_8004dags för den andra kontrollen, börjar bli lite trött

IMG_8034

IMG_7952en salt skumbanan gör susen

IMG_8108

IMG_7986

IMG_8033

IMG_8128

i mål – hand i hand – på tiden 6.34.40 – lycklig i hela kroppen