Enligt alla tecken borde jag väl vara vuxen nu. Vi testar.
- köpa dyra mirakelmedel i hälsokosten för att bli frisk – check
- komma ihåg allting i packningen till Lidingö – check
- besluta sig för att bryta om det inte känns som det ska – check
- verkligen bryta när det inte alls kändes som det skulle – check
- le och se glad ut och säga att det ”var rätt beslut” efteråt – check
- gratulera alla till fantastiska insatser och lyssna på race stories – check
Okej. Supervuxen tydligen.
Eller, hur var det nu … :
- dricka halva flaskan mirakelmedel direkt bara för att det går för långsamt att bli frisk – check
- lägga uthämtat startbevis nånstans på Lidingövallen bland miljoner människor och komma på det en timme före start, börja leta hysteriskt (och faktiskt hitta startbevis) – check
- verkligen inte vilja bryta – check
- bli sur och besviken på mitt vuxenjag efter brutet lopp – check
- tycka att det är rätt skoj att få åka traktor tillbaka till Lidingövallen efteråt – check
- känna rätt ordentlig avundsjuka när alla andra sprang så jäkla bra – check
- det värsta av allt: fundera (seriöst) på om det var så smart att ladda med extra mat veckan före, för nu fick jag ju inte användning av nåt av det där – check
En del att jobba på tydligen.
Helgen i bilder följer här.
måste ju ladda lite kvällen före – båtens buffé smakade visst
gomorron Stockholm
min startgrupp – känner mig ändå rätt taggad och glad
10 km, insåg att jag var trött på fel vis och bröt – morr …
men jag fick iallafall åka traktor tillbaka!
de här fick jag ju noll användning för …
