jag är jättevuxen

Enligt alla tecken borde jag väl vara vuxen nu. Vi testar.

• köpa dyra mirakelmedel i hälsokosten för att bli frisk – check
• komma ihåg allting i packningen till Lidingö – check
• besluta sig för att bryta om det inte känns som det ska – check
• verkligen bryta när det inte alls kändes som det skulle – check
• le och se glad ut och säga att det ”var rätt beslut” efteråt – check
• gratulera alla till fantastiska insatser och lyssna på race stories – check

Okej. Supervuxen tydligen.

Eller, hur var det nu … :

• dricka halva flaskan mirakelmedel direkt bara för att det går för långsamt att bli frisk – check
• lägga uthämtat startbevis nånstans på Lidingövallen bland miljoner människor och komma på det en timme före start, börja leta hysteriskt (och faktiskt hitta startbevis) – check
• verkligen inte vilja bryta – check
• bli sur och besviken på mitt vuxenjag efter brutet lopp – check
• tycka att det är rätt skoj att få åka traktor tillbaka till Lidingövallen efteråt – check
• känna rätt ordentlig avundsjuka när alla andra sprang så jäkla bra – check
• det värsta av allt: fundera (seriöst) på om det var så smart att ladda med extra mat veckan före, för nu fick jag ju inte användning av nåt av det där – check

En del att jobba på tydligen.

Helgen i bilder följer här.

måste ju ladda lite kvällen före – båtens buffé smakade visst

gomorron Stockholm

min startgrupp – känner mig ändå rätt taggad och glad

10 km, insåg att jag var trött på fel vis och bröt – morr …

men jag fick iallafall åka traktor tillbaka!

de här fick jag ju noll användning för …

en

Står i köket och vet inte riktigt om jag ska gråta lite eller bara bita ihop. Som jag mår nu blir det ingen start imorron. Det kan ju inträffa under, men på morgonens Crossnature (som jag bara ledde, inte deltog i) så funkade varken andning eller puls som de skulle. Trodde jag hade feber, men det stod 35,5 på termometern – så det kunde man ju inte luta sig mot …

Det här är inte kul. Hela familjen på väg till Lidingö och så blir jag dålig. Förra året visste jag om i förväg att jag inte kunde starta pga min ischias, men nu var jag ju så beredd! Nu svär jag lite tyst för mig själv här.

Jag kan ju vakna upp och må bra imorron. Det kan ju gå över. Jag hoppas på det.

Annars får jag väl fokusera om och bli en glad hejarklack istället – och se till att träffa alla goa vänner som springer. Och försöka låta bli att vara besviken, arg och ledsen.

Sjuk EN gång i år och det blev nu. Så. Himla. Typiskt.

vi hörs, hörni.

väl påpälsad på morgonens Crossnature

 

tre

Alla goda ting är tre. Som i ingefära, honung och citron. Japp. Tre dagar kvar och jag är förkyld. Eller, rättare sagt, på väg att bli flunssig. Huvudvärk, lite snuva, kill i ögonen, tung känsla. Lite mer än bara loppnervositet. Jag använder hela artilleriet av naturmedel, nässkölj och saltgurgling, toppat med mivitotal sport, magnesium och zinktabletter. Men är kroppen ofrisk så är den, jag kan bara försöka puffa i rätt riktning.

Det blir några pass Crossnature före fredag – jag kommer att vara en lite mer passiv ledare med det här i kroppen – men någon löpning att tala om blir det ju inte. Det får vara. Jag ser dag för dag hur det här utvecklar sig. Försöker tänka positivt. Inte är Lidingö någon jätteviktig grej, är jag inte frisk så får det bli en härlig social helg istället. Eller hur. MORR. MORR. MORR.

Jag går ut och välter en sten eller två i trädgården sålänge. Finns gott om dem här nu när vi bygger.

fem

Måndag! Regn! Sol! Glada Crossnature-tjejer! Barnvagnar, bollar och bäbisar. Bästa starten på veckan, ackompanjerad av Nina – världens goaste fotograf – som förevigade våra leenden, min dubbelrumpa och alla starka armar.

Helgen fylldes av gigantiska mängder choklad – de är så små, de där 80-grams Fazer mörk choko – god mat, en tur till landet och höstkänsla med brasa och bastubad. Igår njöt jag av 17 km tillsammans med Sofie, i härligt långsam takt. När jag kom hem kändes det finemang, underbenen ömmade som vanligt men kroppen var pigg. Bra känsla!

Fem dagar kvar. Fick tipset att öka på kolhydraterna lite den här veckan, så det gör jag. Dvs börjar äta kolhydrater till middagen, de blir tyvärr lätt åsidosatta (om man inte räknar de som finns i rotfrukter). Löpning först imorron på Tuffa Tisdag, i små snuttar, lätt och fint. En vecka full av byggjobb, vanligt jobb och träningsjobb, helt prima faktiskt.

Snart tänker jag tipsa om lite nya höstgrejer, men de ska bara landa i min låda först …

åtta

Om en vecka sitter jag på båten. Förhoppningsvis på buffén (lite osäkert, det där – glömde nämligen boka bord, det gör folk tydligen i förväg …) och äter allt jag är sugen på och vill ha dagen före Lidingöloppet. Jag kommer att vara nervös, jag kommer att vara helt säker på att det skiter sig, jag kommer tro att jag glömt nåt och så kommer jag att drömma om tusen saker som går helt fel. Som att jag springer in till stan istället för mot Grönsta, till exempel.

En vecka kvar och inte så många löppass. Det passar mig bra, benen värker på olika vis. De senaste veckornas Crossnaturepass plus en del löpning har gjort benen lite ledsna. Värk i underben och knän, men jag hoppas och tror att det rättar till sig under veckan som kommer. Jag får helt enkelt fokusera på att springa mindre och vara mer diabolisk ledare under CN-passen i veckan. Bra plan.

Imorse njöt vi av syretung luft klockan halv åtta. Efter passet tog jag en kort vända längs havet, det regnade mjuka gardiner och doftade salt. Man blir så full av liv under de där stunderna. Allt samlas och lägger sig tillrätta inuti. Vill bara spara och minnas när luften inte längre doftar.

Glad fredag på er. Imorgon ska jag sova ut och inte träna en sekund. Däremot röja på landet och ligga på sofflocket och läsa. Ser fram emot det.

 

 

skor då

Brödet är slut och här kommer skorna.

 

Adios Boost. Omtalade, hypade, gillade. Jag har Adios2 som jag faktiskt tokgillar, men jag märker att de börjar bli lite väl använda (hållbarheten är faktiskt sisådär …) och jag lovade mig själv att få köpa Boost-karamellerna ovan när jag klarat Tjejmaran. Glömde nästan bort det, men häromdagen kom skorna! Tog på mig dem, tvekade en sekund om de var för små, bestämde mig för att de inte var det och gav mig av på Crossnature. Någon minut senare hade jag tankarna på annat håll och skorna bara gjorde vad de skulle. Inte en tanke på mina fötter på hela timmen – bästa betyget för ett par nya skor!

Ska testa dem lite till under veckan, kanske blir dessa mina vingar under Lidingö?

Pojkarna fick samtidigt nya Nike´s – fötterna växer ur allting i rasande fart och nu är peppen till Lilla Lidingöloppet 1,7 km extra stor. Med nya skor lär man ju flyga fram, eller hur?

 

bröd och skor

Det var längesen jag bakade bröd. Ibland blir det bra och ibland smakar det liksom lite för mycket hembakat och för mycket jäst. Jag blev baksugen när jag såg bilder på äppelbröd på facebook och efter att ha lurat av bagarn receptet (tack Mikael!) så gjorde jag min egen variant. Du måste prova. Det här blev riktigt riktigt bra. Det tar två dagar att baka, men bara för att det ska stå och mumma till sig lite … själva bakandet går i ett nafs.

Mängderna är sådär på en höft, prova dig fram.

I en stor kastrull häller du 5 dl vatten, 1,5 dl rågflingor, 1,5 dl havreflingor (eller fiberhavregryn som finns i Sverige …) och ca 1 dl linfrön. Riv ner ett fint höstäpple. Rör runt, lägg på locket och låt stå i rumstemperatur minst ett dygn. Det ska dofta lite syrligt/surt när du sen börjar baka.

Smula ner jäst – jag tog 1/4 paket, man kan ta mer om man vill jäsa kortare tid och häll på 2 dl vatten. Blanda sen i 3 dl grahamsmjöl och toppa med vetemjöl, jag tror att jag behövde ungefär 14 dl men prova dig fram från 12 dl och upp. Degen ska vara lite kladdig men inte lös. Jag brukar arbeta degen med elvispens degkrokar, minst 10 minuter. Om man vill kan man förresten ha i mer äpple – rivet eller fintärnat!

Sen smörjer du en stor balja/bunke (minst 2 gånger degens volym) med lite neutral olja, tippar ner degen, sätter över plastfolie och ställer ut den utomhus (ca 10 grader) över natten eller över dagen. Jäser alltså minst 8 timmar i kyla om man använt 12 g jäst. Mer jäst och rumstemperatur = behövs kortare jästid.

Jag ”spände” degen när jag tog in den, genom att vika den några gånger från kanten och in och sen skar jag den i två delar. Den ena delen använde jag till bullar – jag skar remsor som jag skar i bitar och la på plåt, jäste ca 30 min och gräddade ca 15 min på 230 grader. Den andra delen blev ett bröd som först jäste i 45 min och sen gräddades på 230 grader i 35 min.

Festligt att de fick så olika karaktär – brödet blev lite mer finporigt med mörkare inkråm och bullarna blev saftigare med mer kompakt innanmäte. Båda lika goda – ännu två dagar senare.

 

 

Ah, just det – skorna! Återkommer om det, passar inte så bra ihop med bröd …

 

 

 

så. himla. trött.

Söndag. 23 km i benen och jag är trött. Riktigt, riktigt slut. Efter torsdagens vila blev det en härlig Crossnature-morron och så tog jag kommandot över viljan och benen och styrde ut mig själv på en runda längs Helsingfors vattenlinje. Brunnsparken, Siljaterminalen, Salutorget, runt hela Skatudden, vidare mot Berghäll och Hagnäs torg och tillbaka. 16 km med tunga ben men fantastiska vyer hela vägen. Det är roligt att springa på nya ställen, finns alltid nånting att titta på! Hittade ett fik som såg så mysigt ut men jag är rätt säker på att de inte hade velat ha mig som kund där, svettig och skitig. En annan dag.

På eftermiddagen fick jag plötslig inspiration och rörde ihop en fördeg som fick stå tills igår kväll. Då tillsatte jag jäst och mjöl och knådade ihop degen, lät den jäsa kallt (utomhus faktiskt) och imorse kunde jag skära ut bullar och vika ihop till ett bröd – perfekt laddning inför långpass. Det behövdes bränsle – min kropp är rejält trött. Träningsvärk på alla tänkbara ställen, lite värk i knäna och allmänt sådär slut. Om jag inte haft goa, snabba Mia som sällskap så hade jag nog struntat i långjoggen, men det blev till slut 23 km på trötta fötter.

Nej, det är inte alls roligt alla pass. Det är inte lätt och glatt och kul och skuttigt. Rätt ofta är det jobbigt, enahanda, tungt och lite ont. Tur att man får sällskap ibland så att de dagarna blir lite enklare, som idag. Nu sitter jag här och planerar morgondagens pass, det ska bli riktigt kul – men jag ska vara väldigt snäll mot den här kroppen hela dagen idag. Den behöver tas om hand litegrann nu. Massage inbokat på tisdag. Ser fram emot det.

Nu trappar jag ner löpningen inför Lidingö och det var nog just in time. Varken kropp eller huvud vill egentligen mer nu. Det blir lite löpvila efter Lidingö, iallafall som det känns idag.

5 på 3

Okej. Torsdag kväll och veckan har bjudit på fem träningspass på 3 dagar – för jag vilade idag. Istället för Tempo Torsdag så hejade vi på alla femmor som sprang för att samla in pengar till sin lägerskola nästa år. Döm om min förvåning när sonen sprang 8,4 kilometer i ett sträck – har nog aldrig sett honom så röd om kinderna. Han var mäkta stolt och frågade många gånger om han hade kämpat bra.

Halv åtta imorgon bitti kör vi Crossnature i Brunnsparken igen – lite tidigt när man måste köra ända härifrån men säkert superskönt efteråt.

Jag funderar lite på hur man gör när man är instruktör, egentligen. Hur orkar man med en massa pass i veckan? Jag var ju helt slut efter två dagar, haha. Kom på att det nog är alldeles utomordentligt viktigt att man äter ordentligt. Keso i all ära men bara det och grönsaker duger inte till lunch längre.

Dags att se om det finns några träningskläder som inte luktar svettigt får.

 

ingen vacker bild, men omelett, avocado, spenat, god ost och sallad är en rätt prima lunch

rivstart!

Wow. Wow. Wow.

De här två dagarna har både betytt Crossnature premiär inne i stan och på en arbetsplats. Fantastiska positiva människor, träningsglada och fulla av kämpaglöd. Ikväll blev det Tuffa Tisdag och på löpprogrammet stod det 12 km, men det blev det ju inte riktigt, jag orkade inte springa mer efter TT idag. Istället fyllde jag på med energi – man blir ju otroligt hungrig av att träna den här typen av pass lite mer regelbundet!

När jag körde hem igår förmiddag, svettig och full av energi, så kände jag mig så otroligt lyckligt lottad. Tänk att iallafall för en tid kunna få jobba med att sprida träningsglädje och att få se hur andra flyttar sina gränser. Jag är frisk och kroppen är stark nog för att orka hållas glad – det känns som ett fantastiskt utgångsläge för hösten. Om man sen springer Lidingöloppet på ena eller andra tiden är ju faktiskt sekundärt. Försöker jag intala mig.

Imorgon blir det ett eftermiddagspass med Crossnature och sen är det dags att träffa goa Mia inne i stan. Det blir föreläsning om hur man håller uppe träningsmotivationen under vinterhalvåret och så ska vi springa ihop – ser fram emot det!

stairways to heaven