Running Sweden

hejdå playitas

Det här skrev jag i måndags men fick inte iväg – så håll till godo.

Sista kvällen, en morronjogg kvar och veckan är sen förbi. Idag har jag varit oerhört trött, men framåt kvällen släppte det och tanken på en sista jogg är inte längre helt utopistisk. Jag sitter på min balkong i tropisk värme med svarta natten utanför, stjärnhimlen sprakar framför mig. Musik från sportbaren – som precis öppnade och som vi inte besökt – lite folk som går av och an till sina rum och en känsla av att det både ska bli skönt att åka hem och ”jag vill ha mer av det här”.

Vad har jag lärt mig den här veckan?

Jag vet nu hur 100 km på en vecka känns i kroppen. Den är trött men inte trasig. Tack, kroppen – du är fantastisk.

Jag vet hur jag reagerar på löpning i hetta och kuperad terräng. Inte så bra. Har haft några obehagliga pulsrusningar och ”nudörjagsäkert” ögonblick. Inte så mycket att göra åt, ingen hann acklimatisera sig till den här tropikvärmen. Över 40 grader sista halvan av veckan, brännande sol. Klart man tuppar av lite.

Jag har svårt att äta när jag tränar mycket. Blev tydigt den här veckan, de flesta måltider har jag tvingat i mig. Näring är viktigt i vardagen – här är det fullkomligt nödvändigt med bra energipåfyllnad.

Det är magiskt hur mycket vatten man måste hiva i sig. Glöm 2 liter om dan – här har det gått mängder och fortfarande har jag varit törstig. Bra med Resorb i vätskesystemet, tur att jag kom ihåg!

Jag har lärt mig mer löpteknik, fått fler styrkeövningar till min Tuffa Tisdags-repertoar och vi har också hunnit med prehab för fötter och underben. Viktigt för löpare!

Tillsammans har vi lärt känna varann, trots olika bakgrund och ålder har drygt 20 löpare kämpat, skrattat, svettats och tramsat ihop i en vecka. Med fantastiska ledarna Mia, Torkel, Sandra och David – som säkert mer än en gång undrat vad det är för knäppgökar som samlats på Playitas.

Sist och viktigast av allt – jag har blivit påmind om att kroppen kan. Även efter en lång tids strul, infektioner och skräp så gör den sitt bästa, den kämpar och sliter och levererar. Jag är så tacksam att jag har den och att den funkar.

20130422_113931prehab för fötter och underben i solen

20130422_133237katthotell vid stranden – fint

20130422_135015kanariska potatisar och mojo rocho – gott så det kniper i kinderna
20130422_172045intervaller i 40-gradig hetta kräver dopp i havet – och kanske en handikapp-toalett efteråt …

20130422_172447mina nygamla adios2 fick jobba lite den här veckan

20130423_090636väldigt glad efter sista passet – 100km loggade och kjolen från LoveRunning satt som en smäck

20130423_123042poolutsikt

 
Annonser

i övermorgon

Jaha, nu kan man säga ”i övermorgon åker jag”. Till Playitas, Fuerteventura, helt by my själv. Känns verkligen konstigt och otroligt spännande. Bakgrunden är helt osannolik – jag gick och vann resan i en tävling hos Running Sweden. Helt galet – och nu är det snart avresa.

Jag kommer att vara med på Lidingöloppets temavecka – det blir en rejäl dos löpträning men hoppeligen också tid för avkoppling, lapande av sol och kanske några yogapass. Jag känner ingen av de andra resenärerna, så visst känns det lite lätt nervöst men jag är helt övertygad om att det är en bunt trevliga personer så det blir säkert finemang.

Eftersom jag är jag så blev jag förstås supernervös när jag såg att det stod ”Testlopp 10 km” på en av dagarna. Istället för att fokusera på allt det härliga och roliga så är jag som en målsökande robot, hittar direkt det som kan bli lite jobbigt. Kanske man kan få en lite lokal stukning just under det där loppet? Som går över lagom tills att alla har sprungit?

Idag blev det sista passet före resan. Huvet tänkte max 18 men kroppen sa ”äsch jag orkar inte” vid 16 – och då hade vi redan hunnit med kissepaus, lite gång i backe och sånt. Inget snabbpass men ett trevligtpass och nu blir det vila till tisdag. Dags att börja rota fram lättare träningskläder och skriva en lista på det som fattas. Typ fler Enervit GT-tabletter. De är bra på långpass!

 

GT Tabs

 

 

nystart!

Augustidagen bär numret 1 och det står Nystart i min kalender. Listmänniska som jag är så önskar jag att det fanns en optimal kalender där alla mina projekt rymdes, där jag kunde skriva in jobb och vardag och mat och träning, i detalj, utan att allting krockar. Någon som vet var man kan hitta en sån?

Nystart innebar idag att jag har vilat. Sprang långt i söndags, sprang kort igår och ryggen protesterar lite, så jag har stretchat istället. Imorgon får vi vänner på sen lunch och det blir en löprunda före det.

Nystart innebär också att jag har tittat över hösten lite – hur vill jag träna och varför? Som jag skrev förut så ska jag träna för att må bra och för att jag vill, men jag har några roliga lopp och händelser inplanerade också.

  • Sälen Running Camp 16-19.8. Running Sweden ordnar för andra året i rad ett löparläger i Sälen. Jag var där förra året och fick så mycket bra med mig hem att jag bara måste åka dit på nytt.
  • Helsinki Midnight Run 1.9. Jag har varit anmäld förut men aldrig kommit till start. Dags att testa ett kvällsjippo inne i stan – för det här är mer jippo än lopp. Har ingen aning om bana eller möjlighet till fart eller nånting, men roligt ska det bli!
  • Event med Running Finland 8.9. Det ryktas om något kul tillsammans med Running Finland den dagen, jag vill absolut komma med men har ingen aning om vad som står på programmet.
  • Lidingöloppet 29.9. Planen var att mosa förra årets tid, men det har jag skippat eftersom uppladdningen inte har fungerat som jag tänkt. Jag ska åka dit och få ett lika härligt lopp som förra gången, bara för att jag vill! Sen ska jag coacha pojkarna till deras andra Lidingö-upplevelse, de är supertaggade och ser verkligen fram emot det. 1,7 kilometer i full fart, en massa målmedvetna och glada barn och grillkorv på det. Bästa kombon.
  • Hässelbyloppet i Stockholm är ett millopp som både skrämmer och lockar. Jag har aldrig sprungit milen på tid förut, på riktigt – förutom det lokala milloppet här. Mitt mål för i år var ju att komma under 50 minuter. Jag vet inte om det är möjligt efter alla benproblem, men kanske skulle man våga prova? Friskt vågat, liksom?
  • Amsterdam halvmaraton 21.10. Funderar på det här loppet, om kroppen känns okej. Det är minstingens födelsedag då, hoppas att vi skulle kunna åka dit hela familjen tillsammans. Lär vara ett snabbt och fint lopp, hade varit roligt att avsluta säsongen här.

Den 21 augusti startar Tuffa Tisdag på nytt och följs upp av Tempo Torsdag och Långa Lördag. Bor du i närheten av Grankulla så kom med! Det blir en superhöst med bra träning. Lite löpning, mycket styrka och så intervallträning på Tempo Torsdag. Spännande!

Sen har jag ett litet sidoprojekt som jag hoppas kan ta fart i höst, återkommer om det.

Träna mig glad – det ska jag iallafall göra. Du också, hoppas jag!

blev bjuden på lunch på klipporna idag – pojkarna hade gjort sallad och äggröra

Sälen running camp!

Nu ni – dags för Running Swedens andra Sälen running camp! Jag var med på första lägret, i augusti förra året, och jag har aldrig tidigare fått så mycket pepp och hjälp på bara några få dagar. Jag fick en massa mil i min logg och en hejdundrandes träningsvärk också, men det är den mentala biten jag minns allra bäst. Utan den hade jag aldrig orkat Lidingöloppet, utan den hade jag aldrig vågat mig ur min bekvämlighetszon under våren. Jag kan verkligen rekommendera de dagarna. I år blir det ett större gäng och med en utökad tränarstyrka – om ni har en långhelg att avvara i augusti så: This is the place to be! Väl spenderade sekiner, jag lovar. Ledarna är bland annat Världens Bästa Catti – större engagemang och hjärta finns inte – och så förstås the one and only coach Rubin som förstår precis hur varje individ behöver pushas. Jag vill dit. Jag SKA dit. Kom med!!!

snabba Sara och långa Anna efter dryga 20km upp på Sälenfjället och tillbaka. Jag var helt slut, Sara var lite småvarm

 

 

önskat inlägg

Jag fick frågan om jag kunde berätta lite om min väg från sporadisk joggare till mer regelbunden löpare. För nu vågar jag faktiskt kalla mig själv löpare. Jag sprang drygt 150 mil förra året och bara det här året har det blivit 35 mil. Då spelar det ingen roll att jag inte är så snabb. Jag springer för att jag vill – och för att jag kan.

När jag var yngre så sprang jag också. Om man kan kalla 3 km med blodsmak i munnen och tunga steg för att springa. Jag hade ingen aning om vilken fart jag skulle hålla och orkade därför sällan längre än 4-5 km, jag hade noll löpteknik och absolut ingen aning om min puls. Jag tränade annat istället – styrketräning, ganska mycket box-aerobics (som det hette då) och olika sorters gruppträning. Pojkarna föddes -02 och -03 och -05 började jag arbeta på Suunto i Finland. Suunto tillverkar bland annat pulsklockor och jag blev medlockad på onsdagslöpning, med testgruppen. Vi gav oss alltså ut på morgonen, fullastade med klockor och pods och prylar, för att testköra klockor och prototyper. Den första gången stack jag iväg och undrade varför de andra var så långsamma, men blev vänligt tillrättavisad med ”vi ser hur hög puls du har, du tänkte väl orka mer än 2 km?” …

Tillsammans med kollegerna på Suunto lärde jag mig mer om hur man hittar sin egen fart, hur man orkar mer än man nånsin skulle tro och ka-zaaam, så hade jag sprungit min första halvmara, 4 månader efter jag började springa regelbundet. Det var en euforisk känsla, jag tjöt av glädje när jag kom över mållinjen på 2:03. Det var ett stort steg för mig som tidigare tyckt att allt över 6 km var långdistans.

Jag fortsatte jogga men skadade menisken under ett terränglopp och fick lägga löpningen på is under ett års tid. Började på nytt och då började jag också logga min löpning på forum som funbeat och jogg.se. Det hjälper mig att känna mig trygg – även om jag, som nu, är krasslig så kan jag se att jag har tränat ordentligt innan och jag slipper bli alltför stressad inför planerade lopp.

Några steg mot att bli en bättre löpare – och ha roligt under tiden:

  • Prova ut bra skor. Det är viktigt, så att du inte drar på dig några skador. Gå till en butik där de kan analysera ditt löpsteg så att du får en optimal sko för din löpstil.
  • Skaffa en rutin. Det är inte lätt eller roligt att springa i början. Jag skulle säga att det tar minst en månad av ihärdigt kubbande innan man börjar känna ”nu vill jag ut och springa”. Pussla i kalendern, stig upp tidigare, skippa tv-tittandet i en timme, spring på lunchen, spring till eller från jobbet – det finns tid bara man vill och planerar.
  • Gå med i en löparklubb som passar din nivå. Running Finland har precis startat, det är en perfekt klubb för dig (som bor i Finland …) som inte är tävlingslöpare men som vill ha sällskap, tips och inspiration. I Sverige finns bland annat Running Sweden, med underbara ledare och medlemmar.
  • Försök hitta en vän att springa med ibland, det är lättare att ge sig ut när man har bestämt med någon annan och så är det hemskt mycket roligare – iallafall långpassen blir enklare i trevligt sällskap!
  • Se över ditt löpsteg, antingen tar du hjälp av någon kunnig eller så söker du info på nätet. Det finns många bra filmer på hur ett bra löpsteg ska se ut, bara att googla på löpteknik/framfotslöpning/Newton running etc.
  • Planera in styrketräning för core-muskulatur, för knän och fötter. Minst en gång i veckan! Det betalar sig i längden, du blir allmänt starkare och orkar mer och skaderisken minskar.
  • Belöna dig med bra saker – ett nytt träningsplagg, en sportmassage, god mat. Det är bra att sätta delmål med sin träning – och glöm inte bort att belöna dig själv!
  • Anmäl dig till ett lopp. Det är inte farligt. Det är inte bara för ”de som är duktiga löpare”. Alla som ställer sig på startlinjen till ett lopp är vinnare – över dem som inte orkade upp ur soffan. Det är bra att ha ett mål med sin träning, det är himla roligt att springa lopp och bli peppad av alla som hejar och alla som springer och när man korsar mållinjen så är känslan helt oslagbar. Jag kan varmt rekommendera det!

jag menade inte att skrämma tjejen framför mig – men jag tog henne på upploppet! HCR 2011

hej storstan, hej träningsvärk

Inte en torsdag som alla andra, det här! Idag har jag klämt in 90 minuter yoga, bankärenden, packning, övervakande av starka män som burit in öppen-spis-insats under stånk och stön (tyvärr såg man inte några svällande muskler, det hade annars fulländat bilden), flyg till Stockholm, mördarpass med Running Sweden och träffande av goaste vännerna.

Puh.

Jag hängde med Running Sweden för att träffa några av de som jag lärt känna lite när jag var i Sälen på träningshelg i augusti. När jag kom dit meddelades det att det blev 2×20 minuters tröskelpass. Jaha, jag vet ju knappt vad ett tröskelpass är, men gissade att det inte hade med dörrar att göra. Rätt gissat. Vi sprang tillsammans ut till Stora Skuggan och det kändes superlångt och det gick superdupersnabbt, halt som fasen var det också. Där nånstans började jag fundera på klokskapen i tilltaget. Ställde mig i långsammaste gruppen – som skulle springa i 5.00 fart ungefär (hjälp) och sen satte man iväg.

Tjugo minuter kan absolut kännas som 60. Framförallt om man ska springa fort i TVÅ gånger 20. Jag halvdog på första och tog nästa betydligt lugnare – och sen sprang vi tillbaka och jag tyckte att det gick lite för snabbt igen. Joggade tillbaka till vännerna och dog vid matbordet. Det blev nästan 17 kilometer totalt, jösses. Jag som skulle ta ett skojigt socialt torsdagspass. Borde vetat bättre … men det var kul ändå, bra träning och det är GÖTT att vara trött.

 

starka brudar i rosarött

veckans plan

Nu har januari verkligen börjat, känns det som. Dags för ett veckoschema, kanske? Nä, schema låter för stelt och fyrkantigt. Jobbigt att följa scheman, man får sån ångest när man faller ur ramen. Kanske Veckans Vilja? Vi testar här:

Veckans Vilja (nä, det låter som en östeuropeisk filmtitel, det går inte.)

Det får bli en namnlös lista. Min Lista. Det här ska jag göra i veckan – vad har ni tänkt njuta av?

Måndag: Judo-jogg. Dvs store Bengt tränar judo, jag joggar. Eller så tar jag ett pass i djungelgymmet bredvid, där det bara finns män, i storlek XL och uppåt, det luktar svett och är rätt skitigt och primitivt. Men genuint – och lite läskigt. Man tar stora kläder på sig när man går dit. Inga tajta tajts …

Tisdag: Tuffa Tisdag – en tjuvstart och variant, får se hur många som dyker upp och om det blir både löpning och styrka. Kan hända att vår löpslinga nu förvandlats till ett skidspår, då blir det plan B!

Onsdag: Lunchträning, antingen distans eller intervaller. Möte med Elizabeth och Mottoform. Sen ska jag träffa bästa och härligaste vännen och energiknippet på kvällsfika. Det blir en bra dag!

Torsdag: Morgonyoga på Studio Yin. Packa för helgens äventyr. Flyga till Stockholm

Fredag och lördag: Instruktörsutbildning hos Stark Ute – spännande och nytt. Hoppas på lagom många minusgrader, det kan bli kallt att vara utomhus 8-16 i två dagar annars …

Söndag: Träffa Running Sweden och kanske klämma in en jogg med Stockholmsvänner. Sen åker jag hem igen. Trött och full av inspiration, hoppas jag.

 

ungefär såhär ser det ut där nere i källaren