Lidingöloppet

jag är jättevuxen


Enligt alla tecken borde jag väl vara vuxen nu. Vi testar.

  • köpa dyra mirakelmedel i hälsokosten för att bli frisk – check
  • komma ihåg allting i packningen till Lidingö – check
  • besluta sig för att bryta om det inte känns som det ska – check
  • verkligen bryta när det inte alls kändes som det skulle – check
  • le och se glad ut och säga att det ”var rätt beslut” efteråt – check
  • gratulera alla till fantastiska insatser och lyssna på race stories – check

Okej. Supervuxen tydligen.

Eller, hur var det nu … :

  • dricka halva flaskan mirakelmedel direkt bara för att det går för långsamt att bli frisk – check
  • lägga uthämtat startbevis nånstans på Lidingövallen bland miljoner människor och komma på det en timme före start, börja leta hysteriskt (och faktiskt hitta startbevis) – check
  • verkligen inte vilja bryta – check
  • bli sur och besviken på mitt vuxenjag efter brutet lopp – check
  • tycka att det är rätt skoj att få åka traktor tillbaka till Lidingövallen efteråt – check
  • känna rätt ordentlig avundsjuka när alla andra sprang så jäkla bra – check
  • det värsta av allt: fundera (seriöst) på om det var så smart att ladda med extra mat veckan före, för nu fick jag ju inte användning av nåt av det där – check

En del att jobba på tydligen.

Helgen i bilder följer här.

20130927_222454måste ju ladda lite kvällen före – båtens buffé smakade visst

20130928_062552gomorron Stockholm

20130928_124110

min startgrupp – känner mig ändå rätt taggad och glad

20130928_124253

20130928_135914

10 km, insåg att jag var trött på fel vis och bröt – morr …20130928_141141

men jag fick iallafall åka traktor tillbaka!20130928_140009

20130928_142153
de här fick jag ju noll användning för …
Annonser

skor då

Brödet är slut och här kommer skorna.

20130917_094434

 

Adios Boost. Omtalade, hypade, gillade. Jag har Adios2 som jag faktiskt tokgillar, men jag märker att de börjar bli lite väl använda (hållbarheten är faktiskt sisådär …) och jag lovade mig själv att få köpa Boost-karamellerna ovan när jag klarat Tjejmaran. Glömde nästan bort det, men häromdagen kom skorna! Tog på mig dem, tvekade en sekund om de var för små, bestämde mig för att de inte var det och gav mig av på Crossnature. Någon minut senare hade jag tankarna på annat håll och skorna bara gjorde vad de skulle. Inte en tanke på mina fötter på hela timmen – bästa betyget för ett par nya skor!

Ska testa dem lite till under veckan, kanske blir dessa mina vingar under Lidingö?

Pojkarna fick samtidigt nya Nike´s – fötterna växer ur allting i rasande fart och nu är peppen till Lilla Lidingöloppet 1,7 km extra stor. Med nya skor lär man ju flyga fram, eller hur?

 

sämre eller inte alls?

Det här med att springa, hörni. Det känns rätt tungt just nu. Det vill sig liksom inte, även om jag ger mig ut och kämpar så lossnar det inte. Benen är som bly, armarna vevar och fötterna dunsar men jag kommer inte så mycket framåt.

Jag tycker inte att jag är speciellt trött och jag är definitivt inte övertränad, men ändå känns det rätt hopplöst. Lidingöloppet är kanske inte allra högst upp på önskelistan just nu, kan jag säga. Jag som vill vara förberedd och tränad och sådär  ”sjuktnervösmenändåtaggad” tycker mest att det ska bli en pina. Trevligt med en Sverigeresa för då kan man träffa goda vänner, men mindre trevligt med 30 km kamp. Som förmodligen leder till sämre resultat än förra gången.

Här kommer vi till pudelns kärna. Inget nytt för dig som följt ett tag, men ändå. Jag gillar INTE att ställa upp i lopp och prestera sämre än förra gången. Vilket förstås adderar en himla press till något som borde vara kul. Kanske jag borde springa alla lopp enbart en gång? För att eliminera problemet liksom? Eller så försöker jag jobba med mig själv och intala mig att jag gör det här för att jag vill, inte för att jag måste prestera. Hm. Eller så struntar jag helt enkelt i hela grejen och säljer min startplats.

Får ge det några dagar. Tar gärna emot tips och råd. På fredag blir det långpass med fartökning – kanske känslan då får styra?

24092011814den här känslan blir svår att slå

lidingölopp och träning

Det är ju hopplöst att få vänner på besök. God mat ska ätas, goda viner ska drickas och det finns alltid en anledning att fira glada saker med champagne. Mycket trevligt och mycket farligt för träningsprogrammet. Men det positiva överväger förstås, bara att ta nya tag när vännerna åkt hem!

Jag tillhör ju dem som inte klarar av att träna dagen efter om jag så bara njutit av två glas vin till middagen. Jag är superkänslig när det kommer till alkoholens biverkningar, men jag anser verkligen inte att jag ska avstå från goda viner till god mat bara för att träningen sedan uteblir. Då får man kompensera det dagen därpå istället – det måste finnas en bra balans i livet och utan lite av allt blir det nog väldigt trist. Så tycker jag, kanske ni tycker annorlunda.

Imorse blev det alltså en riktig långrunda – eller kanske man ska kalla det kompensationsrunda? Jag åkte båt med herr M in till fastlandet, han bilade vidare till jobbet och jag lufsade ihop 15 km. Tunga, trötta andfådda första 8 km, sedan allt lättare bit för bit fram till 15. Trött och glad klämde jag ner rumpan i kajaken (man får INTE gå upp mer i vikt för då blir det noll kajakande framöver) och paddlade tillbaka till ön. Stilla vatten, tyst morgon, sjöfåglar och fiskar som slog framför fören. Paddeltag och droppljud. Vågor från båtar som kör förbi. En magisk start på dagen.

Inför Lidingöloppet krävs det ett otal långa pass, förutom riktigt bra kvalitetspass i backe. Man måste inte alls springa så långt som 30 före loppet, men om man aldrig sprungit så långt förut så kan det vara mentalt stärkande att försöka få till ett pass på kanske 26-28 km en gång före själva loppet. Det tar liksom udden av distansen på något vis, så behöver man inte fundera på om man kommer att klara sig igenom. Det funkade bra för mig första gången jag sprang iallafall.

Jag har tänkt följande långpass för helgerna som kommer. Kan hända att det blir några små justeringar, men det här är iallafall planen:

11.8 – 18 km

17.8 – 16 km

23.8 – 20 km

31.8 – 25 km

7.9 – 28 km

14.9 – 25 km

22.9 – 20 km

28.9 – Lidingöloppet!

Jag ska försöka få in några av dessa ute i Noux, där terrängen är allt annat än platt. Fokus på att få ihop kilometrar och tid, inte på att springa i någon speciell fart.

Utöver långpassen måste jag börja träna backe. Det går liksom inte annars, det här med Lidingö. Återkommer om den saken.

20130807_083429det behövs flugviftare nu när man springer

20130807_083539grusvägssommar

20130805_213052kladdkaka med blåbär och havssalt

för ett år sedan

Igår Lidingölopp, idag Berlin maraton – och Lidingö tjejlopp och Lilla Lidingöloppet. Det har varit mycket tankar om löpning den här helgen och hittills har jag inte sprungit en meter. Igår satt jag 9 timmar i en hall – handbollsmorsa kallas det. Socialt och bra, många bekanta men inget dagsljus eller frisk luft. För trött av att göra ingenting så inte blev det nån löpning igår. Idag ligger den där möjliga förkylningen på lut och retas, lite förhöjd puls, lite varmkall och lite kill i näsan. Får se om trädgårdsjobb vänder det hela för det hade varit väldigt skönt med en jogg före söndagskalaset i eftermiddag. Vädret är riktigt ledsamt höstigt, vått och rått.

Jag minns förra årets Lidingölopp – mitt första – bitvis otroligt väl. Hur nervös jag var flera veckor före loppet, pastan jag åt på båten till Sverige, känslan av att stå i startledet och ha 30 okända kilometrar framför mig. Trängsel ibland, lagom ibland. Mina salmiakgodisar som jag belönade mig med var 5e kilometer efter femton avklarade – och som förstås klibbade ihop helt och gjorde händerna kladdiga. Smaken av GT-tabletter i munnen, musiken i öronen och till slut familjen som väntat och väntat för att heja. Sonen som kom springande mot mig i en uppförsbacke, hejandes och skrikandes – med en gel i handen. Tårar, svett, trötta ben och glädje. Partier som aldrig tycktes ta slut, backar upp och ner, glimtar av havet, trädgårdsfester och bananer och kladdiga muggar överallt. Upploppet som var så långt bort, spurten som kändes som två kilometer och känslan av att nästan falla ihop efter målgång. Jag grät av lycka och trötthet och den där euforin som uppstår när man klarat något man aldrig trott.

Idag hejar vi på alla som kämpar på Berlin maraton och alla härliga barn som rusar genom Lilla Lidingöloppet på otroliga tider. Där kan man snacka känslor! Skrubbade knän, kramar, tårar och glädjeskrik. Alldeles fantastiskt att se.

 

starten har gått i lilla lidingöloppet 2011!

upp ner upp ner upp ner

Frågade snabbspringande Michaela idag om hon ville komma med på en runda. Det skulle jag inte gjort. Hon är på väg tillbaka från ett träningsuppehåll men det märktes inte, kan jag säga. Uppvärmning i 5.30-fart och sen kastade hon in mig bland Albergas backar. De är korta och branta och mellanlånga och branta och inte alls snälla någonstans – och de kommer oftare än raksträckorna. Hit och dit springer man, blir yr i huvet och trött i benen och fastän jag tyckte jag kämpade på så blev snittfarten högst modest. Okej då, jag gick några gånger när kroppen bara tog slut, men ändå.

Michaela var helt oberörd och full av energi, jag var trött och svettig och lite besviken för att jag inte orkade bättre. Men, å andra sidan så fick jag mig ett backpass så att jag står mig till nästa vecka. Det blir fler besök i den skogen, kan jag säga. Som Michaela sa – alla steg man tar där gör det lättare på Lidingöloppet. Bra tänkt.

Jag har inga barn den här veckan. Läger och besök hos kompisar är det som gäller. Mycket underlig känsla. Vad kallas det? Gräsmamma? Eller ”yeah, lets rock, bring it on!”? Eller bara snarare ”nu måste jag få undan allt det där som jag inte hunnit förut”. Idag ska jag iallafall belöna mig med en tur på stan. Helt ensam. Förvisso för att köpa kläder till barn och skolstart, men man får gå själv utan att stressa. Det är inte så dumt.

 

 

nystart!

Augustidagen bär numret 1 och det står Nystart i min kalender. Listmänniska som jag är så önskar jag att det fanns en optimal kalender där alla mina projekt rymdes, där jag kunde skriva in jobb och vardag och mat och träning, i detalj, utan att allting krockar. Någon som vet var man kan hitta en sån?

Nystart innebar idag att jag har vilat. Sprang långt i söndags, sprang kort igår och ryggen protesterar lite, så jag har stretchat istället. Imorgon får vi vänner på sen lunch och det blir en löprunda före det.

Nystart innebär också att jag har tittat över hösten lite – hur vill jag träna och varför? Som jag skrev förut så ska jag träna för att må bra och för att jag vill, men jag har några roliga lopp och händelser inplanerade också.

  • Sälen Running Camp 16-19.8. Running Sweden ordnar för andra året i rad ett löparläger i Sälen. Jag var där förra året och fick så mycket bra med mig hem att jag bara måste åka dit på nytt.
  • Helsinki Midnight Run 1.9. Jag har varit anmäld förut men aldrig kommit till start. Dags att testa ett kvällsjippo inne i stan – för det här är mer jippo än lopp. Har ingen aning om bana eller möjlighet till fart eller nånting, men roligt ska det bli!
  • Event med Running Finland 8.9. Det ryktas om något kul tillsammans med Running Finland den dagen, jag vill absolut komma med men har ingen aning om vad som står på programmet.
  • Lidingöloppet 29.9. Planen var att mosa förra årets tid, men det har jag skippat eftersom uppladdningen inte har fungerat som jag tänkt. Jag ska åka dit och få ett lika härligt lopp som förra gången, bara för att jag vill! Sen ska jag coacha pojkarna till deras andra Lidingö-upplevelse, de är supertaggade och ser verkligen fram emot det. 1,7 kilometer i full fart, en massa målmedvetna och glada barn och grillkorv på det. Bästa kombon.
  • Hässelbyloppet i Stockholm är ett millopp som både skrämmer och lockar. Jag har aldrig sprungit milen på tid förut, på riktigt – förutom det lokala milloppet här. Mitt mål för i år var ju att komma under 50 minuter. Jag vet inte om det är möjligt efter alla benproblem, men kanske skulle man våga prova? Friskt vågat, liksom?
  • Amsterdam halvmaraton 21.10. Funderar på det här loppet, om kroppen känns okej. Det är minstingens födelsedag då, hoppas att vi skulle kunna åka dit hela familjen tillsammans. Lär vara ett snabbt och fint lopp, hade varit roligt att avsluta säsongen här.

Den 21 augusti startar Tuffa Tisdag på nytt och följs upp av Tempo Torsdag och Långa Lördag. Bor du i närheten av Grankulla så kom med! Det blir en superhöst med bra träning. Lite löpning, mycket styrka och så intervallträning på Tempo Torsdag. Spännande!

Sen har jag ett litet sidoprojekt som jag hoppas kan ta fart i höst, återkommer om det.

Träna mig glad – det ska jag iallafall göra. Du också, hoppas jag!

blev bjuden på lunch på klipporna idag – pojkarna hade gjort sallad och äggröra