hungrig

alltid hungrig

Inte sugen, men hungrig – det blir resultatet när jag tränar. Någon som känner igen sig? Det är lite tudelade känslor kring det här och det är faktiskt lite svårt att veta hur mycket man kan äta utan att det förtar effekten av träningen. Jag vill ha en bra balans där, äta tillräckligt och bra så att träningen ger resultat – inte för lite och inte för mycket. Jag mår bäst när jag inte äter vitt mjöl och processade livsmedel men jag märker på kvällarna att jag förmodligen inte haft en optimal sammansättning på kosten, för jag är ofta hungrig när jag går och lägger mig. Trots att jag ägnat kvällens timmar åt att stoppa i mig clementiner, mandlar, mörk choklad, te, äpple, lite kvarg – ungefär sådär. Det gör jag förstås för att jag är hungrig, men det vore bättre om jag hade ätit mer av riktig mat. Man ska komma ihåg att jag är stor i maten, så en till synes vanlig portion känns ibland för liten. Eventuellt är det för att min tallrik oftast består till 60% av grönsaker och sen resten protein och pytte kolhydrater. Borde kanske ändra lite på mixen där?

Hur gör ni när ni är hungriga på kvällen, vad äter ni? Mer middag eller blir det något annat? Eller biter ni ihop? (inget jag rekommenderar …)

Idag ska vi prata mellanmål på Sprout. Det här såg väl gott ut? Bulgur kokt i äppeljuice med frukt och turkisk yoghurt. Måste prova – är väldigt hungrig efter gårdagens Tuffa Tisdag och morgonens Yin-yoga. Håller mig till träningsschemat, hörni! wow!

 

46090_3881

 

 

 

hungrig

Det var ju sjutton vad jag är hungrig hela tiden. Det blir inte bättre av att man sitter och tittar igenom matbilder. Tur att jag ska äta lunch snart, med en av svenskfinlands skarpaste. Allt hänger ihop – om jag inte känt vännen E så hade jag aldrig fått nys om jobbet på Iittala och då hade jag inte träffat T och så hade jag inte haft någon som förser mig med de bästa svenska böckerna, skickar vackra varma kort och bara helt allmänt är sådär inspirerande och kunnig att man blir helt matt. Jag var för kort tid på Iittala för att verkligen kunna lära mig av denna fantastiska kvinna, men jag kan hoppas att lite smittar av sig de gånger vi ses iallafall …

Igår hade vi Tuffa Tisdag i snöyran. Vi ställde oss i lekparken bakom skjulet och gjorde alla våra styrkeövningar, det var lä där. Det var alldeles extraordinärt tungt att springa, säkert för att jag var trött i benen efter måndagens backintervaller. Kom hem till en massa nysnö, bara att börja skotta. Den förbaskade snön har lagt sig i två långa vallar in på vår tomt så snöskyffeln fastnar hela tiden i de där kanterna och man tappar rytmen. Det är sjukt tungt att skotta snö, bara så ni vet, ni som bor i lägenhet (lyxlirare!!). Vaknade till ytterligare 10 cm, ut igen för att skyffla vitt innan vi skulle köra iväg. Herr M har viktigt möte idag, inte riktigt läge att skicka ut honom i kostym för att skotta. Men jag var inte så glad på vädergudarna imorse. Grannen undrade nog vem det var som svor på skånska …

tur att det inte är en ljudfil …

it hurts so good

Idag blev det dubbelträning, eller först 90 min njutning och sen en timmes späkning. Balance is my middle name…

Först morgonträning; hathayoga som faktiskt både var hemskt jobbig och avslappnande, jag höll på att somna flera gånger under avslappningen. Jag tyckte att Anukka störde lite när hon sa att vi skulle byta ställning, i min halvtrans så tyckte jag att jag låg så bra där på rygg.

Sen blev det tusingar på kvällen. Ja, det var ju inte mitt påhitt, det står så i mitt program och då vågar man inte fega ur. Jag är dålig på att få saker gjorda, men jag är bra på att följa program. Det är konstigt. Det har snöat nåt gruvligt här idag så intervaller utomhus kändes lite utopistiskt, men det klarnade upp lite och så kunde man inte använda snön som ursäkt. Men, det var faktiskt ganska moddigt. Man måste ju skylla på nåt när man blir trött. 5 x 1000 förbålt långa meter plus upp- och nerjogg (inte uppånerjogg fast ibland undrar man ju). Sen fick man skotta uppfarten för andra gången idag. Ontskönt i hela kroppen.

Nu är jag förstås hungrig. Igen. Det är tacken för att man har tränat duktigt.

För er som undrar: jag böjer mitt huvud i ödmjukhet – en av de förrymda nycklarna reste tillbaka från nyckelplaneten och landade i min ficka. Konstigt, jag hade ju kollat i den typ femtio gånger. Men så är det med magi, now you see it, now you don´t. Eller omvänt. Herr M tyckte att han kunde få hittelön. Jag ska fundera på det.

 

 

inte riktigt såhär moddigt där intervallerna sprangs – men nästan …