Vardag

minnesbilder

Vilken tur att det finns kameror. Vilken tur att digitalkameran är uppfunnen så att man slipper fundera två gånger för att spara film. Tre familjer lyckades knäppa knappa 3000 bilder på en tiodagars resa, nu finns det en del att rensa ut. Jag kan absolut ingenting om bildredigering så allt jag publicerar är helt som det blev i kameran, good and bad. Bilder väcker minnen både hos stora och små och bland det roligaste man kan göra är att gå igenom riktigt gamla bilder tillsammans med barnen, de minns ju helt andra saker än man själv gör!

Helt kort så fick vi 4 dagars safari i Tanzania – i Lake Manyara, i Ngorongoro och i Tarangire. Ganska korta avstånd mellan parkerna men olika sorters natur. Frodig regnskog på kanterna av Ngorongoro-kratern, 2300 möh, ner till en grönskande slätt på kraterns botten 1600 möh. Stäpp och slingrig skog vid Lake Manyara och filmiskt dimmig, soldisig låg vegetation i Tarangire. När vi klev in i receptionen på vår lodge i Tarangire öppnade sig en filmkuliss framför ögonen – som sen visade sig vara en enorm dalgång som bredde ut sig rakt nedanför hotellets terass. En makalös utsikt och spektakulär upplevelse.

Vi prickade inte hela Big Five, den skygga leoparden höll sig undan men det gjorde nästan inget – vi fick uppleva så många andra arter. Förvånad över sonens fågelintresse och de fina bilder han tog, fascinerad av zebrans skönhet och av mängden vattenbufflar, av många betraktade som Afrikas farligaste djur. Skygga noshörningar, imponerande elefanter, små dikdiks och majestätiska lejon med leriga tassar. Vildsvin och antiloper, giraffer och små pungdjur och en ensam örn.

De sista dagarna vilade vi söder om Dar es Salaam, vid en folktom strand med mäktiga vågor. Himlen blev molnfri sista dagen och havet exploderade i turkosa nyanser. Det var en magisk resa med intryck som staplades på varann tills de krockade. Glada, utmattade och väl skumpade i safarijeeparna, omtumlade av vågorna, fyllda av god mat och färsk frukt. Sol på näsa och fötter av solen som stod mitt på himlen, strandkrabbor och hotellets gamla sköldpadda. Doften av kall öl, solskydd och handgjord duschtvål. Sand i sängen och dammränder på kläderna. Jag önskar vi kunde åka tillbaka imorgon.

IMG_0126

IMG_8997

IMG_0149

IMG_0154

IMG_0171

IMG_9225

IMG_9030

IMG_0219

IMG_0285

IMG_0298

IMG_9170

IMG_0518

IMG_0534

IMG_9179

IMG_0550

IMG_0633

IMG_0376

IMG_0370

IMG_0367

IMG_0910

IMG_0647

IMG_0715

IMG_0794

IMG_0819

IMG_0870

IMG_0882

IMG_0902

IMG_0901

 

bra nog!

Mina luckor blir lite sporadiska, märker jag. Därför lägger jag in en viktig lucka idag. Det är ju ändå måndag. När du öppnar den så står det såhär:

Du är bra nog!

Jag vill att du funderar lite på det där. Att vara bra nog – det är alldeles tillräckligt bra det. Oftast försöker vi ju automatiskt göra vårt bästa i olika situationer – och det måste få vara bra nog. December är en skräckmånad för många, det är så mycket som ska göras och hinnas och ovanpå det ska det göras med finess och gärna lite extra. Helst ska man hinna uppfinna sig själv på nytt och bli en ny decembermänniska, on top of it all. Det behövs inte. Bra nog räcker.

Jag vill speciellt rikta det här till min mamma. Hon har lärt mig att jag kan göra vad jag vill och hon har alltid, oavsett vad, haft ett positivt ord över för det jag tagit för mig. Däremot räckte inte stödet riktigt till henne själv – och jag ser det här mönstret hos många mödrar. Man tror inte på sig själv men man lär sina barn att de klarar vad som helst. Är det inte dags att ta för sig lite mer? Att vara stolt över att man med klokhet och stöd och lite list och några extra gråa hår lyckats lotsa och lära sina barn ganska mycket – och att själv våga använda den där förmågan till sig själv?

Jag tycker det. Jag har därför en alldeles speciell lucka till alla er där ute, ni som inte tror tillräckligt på er egen förmåga, men som borde. Ni som stiger åt sidan, förminskar och inte tar plats. Kom fram och var stolt över det DU kan, för det är bra nog! Den här luckan är till er:

Jag är förbannat bra och det TROR jag på!

Jag kan inte fira jul med min mamma och pappa i år, men min jul är ju fylld med allt det där min mamma lärt mig. Traditioner, god mat (ja, jag använder fortfarande samma recept till den mesta julmaten), rim och paketinslagning. Jag skulle så vilja att du är stolt över dig själv, mamma – det är du som lärt mig och jag för det förhoppningsvis vidare till mina pojkar.

Kram till alla oss som är bra nog!

20131214_181348

mamma lärde mig att kavla degen direkt på bakplåtspappret, med plastfolie över – då slipper man nervsammanbrott när degen fastnar i kaveln och så slipper man flytta grisarna från bord till plåt – bästa grejen!

 

från alp till platt

Hemma i renoveringshuset igen. En smula kyligt på vår mellanvåning – det finns bara tre väggar så matlagningen blir lite intressant i några få plusgrader. När vi lämnade Hintertux strålade solen, det var knappa 20 grader i dalen och det var som att åka genom ett vykortslandskap. Här i platta änden av världen knackar vintern på dörren, vi fick de första yrande flingorna igår och alla löv har fallit till marken. Lite vemodigt, varenda år. Jag tycker om vintern, men den blir så lång här och resten av årstiderna blir så intensiva.

På måndag blir det Crossnature igen, nu är det nog dags att plocka fram lite varmare underställ. Härligt att träna ute, året om.

Lite bildbomb från Hintertux, både uppe på glaciären och nere i byn.

20131018_090057

20131018_092628

20131018_090047

20131018_112937

20131018_131433

20131018_080143

 

så blev det vinter

Landade i ett vinterlandskap – det hade kommit 70 cm nysnö och ända nere i dalen låg snön som på julafton.

Vi är här på skidläger, första gången för yngste sonen. Det är tuffa dagar med morronjogg, skidträning och fyspass, varje dag. Läxläsning och teknikdiskussioner. Det är lite kluvet, egentligen tycker jag att det är lite hårt för en 10-åring men samtidigt ser jag hur roligt han har och rutinerna är både bra och lärorika. Utrustningen är tung, skidorna väger bly och på ryggen har alla stora ryggsäckar med extrakläder och pjäxor, men det ingår att allt ska bäras själv. Mamma får backa och inte erbjuda sig att hjälpa (åtminstone inte hela vägen till liften).

Träning blir det, både jogg och lite styrka, men i korta pass. Här är vi längst in i Zillertal och alla vägar går nedåt – vilket förstås innebär uppåt på vägen hem. Skidningen är tung i sig, på 3000 meter över havet är man inte så stark. Frisk luft, god mat och väldigt trevliga vänner i gruppen – en fin vecka är det.

20131014_071257morronljus över dalen – de yngre tar en jogg

20131014_071306här bor vi

20131014_094357

20131014_133322-1tunga saker för liten kille

20131013_122046

 

målstyrd – jag?

Som konstaterats är jag nog inte så värst vuxen. Däremot är jag bevisligen målstyrd. Efter Lidingöhelgen måste jag därför hitta ett nytt mål – Tjejmarathon nästa år ligger alldeles för långt bort i tiden för att det ska funka. Man kan förstås ha lite småluddiga mål här under hösten, men om jag inte har ett tillfälle att mäta mig mot så blir drivet inte det rätta. Många springer Hässelbyloppet 13 oktober, men jag har varken tränat fart eller befinner mig i Stockholm då, så det är inte rätt mål.

Be your best convention den 9.11 är på ett vis ett mål – när jag åker dit vill jag vara i balans med mig själv. Det är en bit dit och det handlar inte enbart om att vara i god träningsform. Ett bra delmål!

Det finns en rätt intressant tävling här i Finland – en cup där man springer 1 mil, 5 gånger under vintern. Enda haken är att den går på landsväg, 5 km dit och 5 km tillbaka. Kan bli tråkigt i längden, men klart värt att kolla upp. Kanske ett bra incentiv att hålla sig springande i vinter?

Jag läser lite här och där om #upgradeoctober – att göra det bästa av det man har, just nu. Att välja att fokusera, att inte sprida sig för mycket, att göra det man kan på allra bästa vis. Det är en bra tanke. Jag ska bara definiera först vad jag borde göra …

Men, hörni. Första målet blir att bli helt frisk. Den här halvflunsan gör mig knäpp, men imorse kändes det lite lite bättre. Kanske den är på väg bort? Hoppas den tar med sig metallsmaken i munnen, huvudvärken, de svidiga ögonen och magknipet samtidigt. SEN kan jag börja jobba med höstens mål.

20130808_100048

 

gjord för användning

Man blir påmind ibland om att kroppen faktiskt är gjord för att användas. Inte för att placeras framför en dator eller ett konferensbord. Som idag. Min åldrande kropp har slipat och hårdvaxoljat golv, den har krupit runt och mätt fönster och mått på nybyggd grund, den har burit 35 st 15-kilos lecablock (fler ska bäras men ryggen sa stopp) från ena änden av tomten till den andra och den har sprungit intervaller. Jag kan lätt säga att intervallerna var det lättaste idag …

Problemet med vardagssituationer är ofta att man är ovan och belastar fel. På gym har man behändiga kompakta vikter som är lätta att hålla och använda – när man bygger hus är lecablocken stora, otympliga, vassa och raspiga – och de ska lyftas från ett besvärligt ställe till ett annat. Det är inte så lätt att lyfta rätt då, att komma ihåg att hålla in korsetten och använda benen mer än ryggen. Går helt enkelt inte alltid.

Man ska räkna in det man gör i vardagen när man funderar på om man har tränat eller inte. Man bygger en stark kropp genom att använda den, inte bara på ett gym eller i ett löpspår utan hela tiden, i vanliga situationer. Gå till bussen, ta trapporna, tacka ja till att hämta saker på jobbet för att få rörelse. Om man har små barn blir det massor av lyft under en dag – viktigt att tänka på HUR man lyfter så att man inte får ont. Om man har hund ska den ut och rastas och om de där barnen är lite större kanske de vill ha cykelsällskap när de ska någonstans? Tunga matkassar, tvätt som bärs upp och ner för trappor. Finns massor av exempel på vardagsmotion och de allra flesta av oss får in ganska mycket på en dag. Tänk på att göra det rätt så att kroppen blir glad och nöjd!

20130822_203500dagens efter-intervaller-bild, med de där lecablocken i bakgrunden

20130822_174804lutat golv, oljat golv – hoppas det blir bra när det torkat

ut och träna!


Halva augusti borta, skolan börjar idag och det står tusen saker på agendan. Plötsligt ska middagen på bordet i tid, man ska gå och lägga sig i tid och däremellan ska allt hinnas med.

Det är nu man borde ta tillfället i akt att etablera nya rutiner. Letar man på nätet efter inspiration så går det mesta ut på att om man hinner se på tv, facebooka och tjata på sina barn så hinner man också träna – det handlar om att välja. 15 minuter, 30 minuter, 10 minuter när man borstar tänderna – egentligen finns det inga ursäkter för att inte investera i sin hälsa.

Jag vill ju se så många som möjligt ute i naturen och ute i friska luften – det är här man mår som allra bäst. Det är inte så svårt att få ihop, börja med att promenera lite längre från bussen på morronen, kanske cykla till jobbet, jogga med barnen på cykel före middan. Det gäller att få in en rutin och det tar enligt experterna några veckor innan man har etablerat den, så lika bra att börja med en gång!

Nästa tisdag startar höstens Tuffa Tisdag på nytt – nu är hela familjen välkommen med. Det ska bli roligt att träna stora och lite mindre tillsammans, det finns massor av övningar man kan göra ihop och så hinner man umgås samtidigt. Yngste sonen blir min hjälptränare och jag hoppas på en riktigt stor grupp som ses nästa vecka. Finns plats för alla – kom med bara!

En annan nyhet är att Crossnature också kommer till Helsingfors om ett par veckor! Det blir morgonträning och lunchträning och en massa frisk luft nära havet. Hör av dig om du vill komma med.

20130813_074231

försökte vara en god mor och bjöd skolstartarna på pannkaka imorse – keso och kokossocker på det!

framåt!

De börjar forma sig, tankarna framåt. De inkluderar många saker, men välmåendet och träningen tar en stor del. Efter Tjejmaran har jag dels varit rejält trött i kroppen, jag har drunknat i nån slags semesterkänsla och jag har haft lite dålig motivation för träningen. Det har blivit ett fåtal korta löprundor och det är i sig ganska ångestframkallande, men jag kan förstås välja att strunta i det negativa och blicka framåt mot bättre saker istället. Verkar som en god idé. Jag kan ju ändå inte påverka det som passerat. Igår joggade vi oss igenom 45 minuter på fastlandet och häromdan blev det en oväntat snabb runda på 7 km, men jag måste få till en mycket mer strukturerad träningsvardag om det ska bli nåt Lidingölopp för mig.

Så, för att alls kunna genomföra Lidingöloppet så stundar bättre träningstider från och med imorgon. Program skrivs och planer görs. Det här med styrketräningen FÅR jag ju inte ignorera, jag orkar så mycket mer löpning när kroppen annars är stark.

Kanske är det någon annan som också ska springa LL? Vill ni vara med och träna ihop? Jag tänkte dela med mig av mitt träningsprogram från och med tisdag (för då är det typ 2 månader till loppet) och så kan vi stämma av här, tillsammans? Det blir styrketräning utomhus och olika löppass som iallafall jag behöver för att klara banan med humöret i behåll.

Hoppas att ni vill hänga på – det skulle vara roligt!

20130725_204303

det här har jag gjort istället för att träna – jag har byggt en soffa! (med lite hjälp på slutet av pappa)

Gococo vinnare!

Ah. Hittade ett fik med uppkoppling. Tredje dagen på Eken Cup och vi har klarat oss från förra årets fullständiga regnkaos. Sol, vind och sommarmoln och några få regndroppar igår. Lite kyligt i skuggan men perfekt för en utomhusturnering – ingen är för varm och ingen fryser. Det är något alldeles visst med att få vara med om en turnering såhär – vi bor alla tillsammans i stugor på en camping, vi lagar mat ihop på kvällarna och killarna umgås. Det bygger laganda och det syns – vi spelar aldrig så bra som på den här turneringen. Nu är vi i A kvartsfinal i eftermiddag, föräldrarna är mer nervösa än barnen men hur det än går har det varit en perfekt turnering. Igår spelade pojkarna med 4 utespelare mot motståndarlagets 6 – vi hade en med bruten arm och en som låg däckad med migrän. Det blev en uppvisning i äkta sisu och kämpaglöd och vi förlorade med två knappa mål mot ett ytterst förvånat motståndarlag. Stolt mamma med lite klump i halsen.

Men – jag skulle ju meddela vem som vunnit den fina Gococo-vinsten! Ni var massor som ville vara med och tävla och jag har använt slumpgeneratorn – det blev det nionde svaret som vann och det var LottaN! Grattis Lotta, kontakta mig på annavpt@gmail.com med dina uppgifter så vidarebefordrar jag dem till Annie på Gococo.

20130617_101733vi håller de finska färgerna högt …

20130616_202159det enkla är det goda, 40 pers kan äta bra även utomhus!

20130615_211223