Träning

rörelse

Kroppen är gjord för att röra sig. Inte för att vi ska få bättre kondition eller se snyggare ut – utan för att vi behöver det. Om vi inte använder kroppen till allt det fantastiska den KAN så glömmer den bort rörelsen och blir stel och orörlig.

När man är liten hoppar, skuttar, kryper, utforskar, ålar och krånglar man sig fram. Utan tanke på hur svårt det är eller hur man uppfattas av andra. Med åldern försvinner den spontana rörelsen allt mer, vi blir sittande och stelnar till. Den där grejen som rullar in under skåpet blir svår att få ut, för vem lägger sig på magen och ålar sig in under när man är vuxen? Iallafall gör man det inte på jobbet … Vi böjer inte på knäna längre – istället vrider vi ryggen halvt ur led för att plocka upp saker och ännu värre, för att ta fatt i något som vi ska lyfta.

Tänk om man kunde ordinera mera vardagsrörelser åt folk! Lite mer hopp och skutt och ålande, lite mer böjande på knän och kanske krypa på alla fyra en stund? Vardagsvridningar och sträcka på armarna, upp med knäna och använda bålen som stöd när man lyfter? När man har en härlig grupp som tränar utomhus så kan man ordinera kryp-i-trappa, benböj och balansövningar. Man kan lura dem att hoppa över skugglinjer och skutta över varann i snön. Man kan till slut få dem att vilja röra hela kroppen helt spontant och faktiskt stärka den så att den fungerar som det var tänkt från början. Utan fancy vikter. Utan maskiner. Utan musik. Bara frisk luft, djupa andetag och en massa roliga rörelser. För hela kroppen.

Det fungerar. Jag lovar. Och på köpet FÅR vi faktiskt en starkare och piggare kropp. Gladare blir man också!

17 liten

från trött till oj då

Man tycker att man borde känna sin kropp vid det här laget. Veta hur den reagerar och kunna hjälpa på traven. Tydligen glömde jag bort att jag varit trött och sliten för i lördags planerade jag att springa långpass som vanligt med Team Crossnature. Jag åt ordentligt både kvällen innan och på morgonen (har lärt mig DEN läxan), försökte dricka bra med vatten och inte blev det något vin heller. På morgonen hade det snöat ca 10 cm – vi fick pulsa i snön och det var redigt jobbigt. Vi tog oss ut mot Centralparken och där nånstans efter kanske 9 km så fick jag en av mina ”pulsrusningar” – det känns som att hjärtat far iväg och det blir lite svårt att andas. Jag har kollat upp det tidigare, det är inget farligt utan bara lite tjall på linjen. Händer ibland och brukar gå över fort, men i lördags ville inte pulsen lugna sig. Jag försökte gå en stund men så fort jag sen började jogga igen så kändes det likadant – totalt kraftlös och väldigt skakig. Jag fick lämna Annika att springa hem själv (sorry …) och sen traskade jag en halvmil genom skogen och blev upphämtad av herr M. Jag var ganska slut hela dagen, satt på golvet och räckte golvplankor till herr byggare.

Förmodligen var det bara ett rejält blodsockerfall, kanske har det med mitt låga blodtryck att göra eller så var kroppen bara trött. Mår bra igen och dagens två pass har gått finemang i solen. Men – man måste vara uppmärksam och inte glömma bort när det händer såhär, för om det skulle inträffa igen så ska det kollas upp.

Gläder mig åt sol och utomhusträningar den här veckan!

 

20140315_121325typ såhär kändes det efteråt

20140317_130910 … och idag känns det såhär!

enklaste träningen

När man inte har så mycket tid eller kanske inte har tillgång till sitt vanliga träningsställe så är tabata-träning helt perfekt. Vi bodde en natt i Arusha i norra Tanzania och på det hotellet fanns ett gym som jag använde på eftermidagen och sen på morgonen innan vi åkte vidare. Ingen aircon, men öppen dörr ut mot poolen och fint löpband, så det blev bra träning! Vi hade en halvtimme att spela med så det var bara att försöka vara effektiv. Såhär gjorde jag:

10 min uppvärmning på löpband

Tre olika ”dubbla” tabator, dvs övning 1 i 20 sek, 10 sek vila och sen övning 2 osv, totalt 4 varv.

  • Armhävningar + ryggresningar
  • Situps + benböj med litet hopp
  • Tricepsdipp + utfallssteg

Stora delar av kroppen genomtränade på en knapp halvtimme – och jag hade träningsvärk i armarna dan efter!

IMG_0890

efter träning kan man vila …

koncepttänk?

Sätt ett namn och en snygg förpackning på något självklart, bygg ett ramverk runtomkring så blir det lättare att sälja. Koncepttänk, som det kallas. Inte alls en dum idé, men ibland blir det lite väl konstlat.

Gymmen lever på konceptträning, många medlemmar uppskattar förkoreograferade pass och man vet vad man får. Finns både för och nackdelar med det här. Det är bra att det förmodligen lockar fler att börja träna och att testa olika träningsformer, men om man alltid följer ett fast upplägg så utmanar man ju inte sig själv. Man kanske känner för fler eller färre reps eller så vill kroppen ha andra typer av övningar just den dagen, men fast i ett gruppkoncept så ändrar man inte så mycket. Å andra sidan kan det vara superskönt att veta att man går dit, river av ett pass och så har man gjort nåt bra, kroppen har fått jobba och man behöver inte fatta så många beslut vilket ofta kan vara befriande. Man bara tränar och det är bra nog.

Det jag tycker är lite lustigt är när självklarheter som en promenad blir konceptualiserat. Ta Nordic Walking. Stavar med eller utan studs och olika fästen undertill, speciella skor, kläder som är gjorda för raskare promenader men inte för löpning – listan är lång. Kunde det inte räcka med att man tar på sig ett par skor lämpliga för underlaget och ger sig ut och går? Här ser man skillnad mellan de nordiska länderna, när jag flyttade till Finland blev jag förvånad över alla jag såg som var ute och promenerade raskt. Utan speciell outfit (snarare ofta med den klassiska vindoverallen, gärna likadana för henne och honom …) och utan fancy redskap. I Sverige (läs ”i storstäderna”) känns det som att man måste ha rätt utrustning för vad man än tänker ta sig för och det i sig blir ett hinder för att ge sig ut. Trist, tycker jag, och ett exempel på när ängsligheten över att inte vara rätt tar över möjligheten att röra på sig och få frisk luft.

Crossnature som jag kör är ett koncept, helt sant. En ganska självklar sak som funktionell utomhusträning har förpackats i ett förhoppningsvis tilltalande paket som blir lite lättare för kunden att ta till sig. Jag försöker göra det så enkelt som möjligt och så rakt på sak som möjligt och jag är så glad för varendaste en som kommer och tränar Crossnature med oss. För det är ju faktiskt så att utomhusträning året om utan andra redskap än den egna kroppen och det naturen förser oss med är en fantastisk träningsform och det överskuggar både namn och format. Det spelar verkligen ingen roll vilken outfit man har sålänge den är funktionell för ändamålet. Vi har plockat fram skidvantar från -87 som funkar superbra när man tränar i snön, gamla vindjackor och avlagda skidjackor. Långkalsonger som används till all vinteraktivitet och skor som används året om, allt funkar bara man inte blir våt och fryser. Sen spelar det ingen roll vad det står på etiketten.

Så – mer träning åt folket, oavsett vad det står på skylten just den dagen! Allra helst utomhusträning, tycker jag då … Välkomna med på funktionell träning för hela kroppen och knoppen, kalla det Crossnature om du vill bara du blir glad och trött när du tränar! 🙂

17 liten

… och energi ut

Ibland blir det inte riktigt som man trott. Dagens två pass Crossnature, från halv åtta till tio på morgonen, hade alla förutsättningar att bli riktigt härliga. Lagom kallt, soluppgång vid havet, lite snömoln som kom in från horisonten men så var det Anna som var fullständigt slut på energi. Redan första timmen fick jag ett par kraftiga pulstoppar, sådana som bara kommer av sig självt och lite tar andan ur en (är det bara jag som får såna?) och fick stanna en stund medan de andra kämpade storstilat i backen. Andra timmen kändes kroppen som bly, ingenting fungerade och jag var verkligen inte i stöt. Det var verkligen skönt att sätta sig på fik och prata bort en stund med en härlig vän. Jag fyllde på med energi och när jag kom hem la jag mig i badet en stund för att tina upp kroppen.

Funderar på varför det blir såhär ibland. Det är nog ingen raketforskning – beror antingen på för dåligt (det är inte samma sak som för lite …) energiintag, för lite vätska (guilty) eller så kanske kroppen är trött efter den där chocken på 14.5 km i onsdags. Bra att det inte blir mer träning idag, nu ska jag fylla på med bra saker och se fram emot

det första gemensamma träningspasset med Team Crossnature!

Imorgon kl 10 startar vi från Kasabergsskolan i Grankulla – kom med och spring! Alla är välkomna, blir vi många så delar vi in oss i grupper. Planen är 10-12 km och de som vill kan fortsätta längre än så.

Nu: på med målarkläderna och greppa rollern, här ska sättas upp vävtapet.

energi in

Gräsänka. Alla pojkarna är i Suomo på skidläger och kvar är jag med döva katten och väggar att måla. I sig inga problem, men jag tycker det är så tråååkigt att vara ensam hemma. Glädjen var stor när Mia hörde av sig och ville ha löpsällskap under sitt Finlandsbesök igår. Det blev en perfekt onsdag (förutom att jag sov lite för länge i min ensamhet) – Crossnature vid lunch, Sprout på eftermiddagen och hela 14 km jogg runt ett iskallt vintrigt Helsingfors på kvällen. Skriver ”hela” – för det blev faktiskt nytt årsbästa för mig (jaja, det är januari, jag vet …) och jag var gladtrött och så himla nöjd att jag gjorde det. Bastu på det och en god middag, en alldeles perfekt onsdag alltså!

Det bästa med att träffa vänner är att man får så mycket energi. Man byter tankar och idéer och det som tidigare inte velat forma sig kanske får en puff i rätt riktning och man ser allt lite klarare. Det som man tyckt varit ett problem kan kanske ses från en annan vinkel och bli en möjlighet, det som känts jobbigt kanske får mindre vikt. Igår blev det plus på energikontot på många vis, både genom löpturen och bra diskussioner. Tack Mia, kom snart tillbaka!! Torkel också förstås – han var också med och idag ägnar han sin tid åt att utbilda nya löpcoacher för Urban Tribes här i Helsingfors.

20140129_193944

härligt!

Vilken go respons jag fick på min förra text – tack för att ni är så positiva! Det ska nog gå, jag fick iallafall ägna rätt mycket tid åt att fundera ut svar på de finska svar jag fick på mitt fb-inlägg … Idag diskuterade jag hur man skulle laga en trasig dragkedja med en tjej i tygaffären. På finska. Eller, hon diskuterade och jag kom med lite frågeord, men vi förstod varann! Det finns hopp, och hem kom jag med en dragkedja i rätt längd.

Igår var det handbollsturnering 7.30 – 17 och det tog emot att ge sig ut och springa efter det. Som tur är var min finskalärare (ok, min man då) på humör, så det blev en runda ihop och jag fick lite översättningsmeningar under tiden. Dubbel nytta. Idag hade jag planerat in en runda i vår fantastiska nationalpark Noux – jag har inte utforskat den så mycket ännu, men jag hoppas att våren bjuder på många rundor där. Just vad som behövs inför Tjejmarathon. Jag och Anna-Karin sprang ca 12 km på ganska smala stigar med mycket rötter. Farten var låg men det var otroligt bra träning både för fötter och huvud. Minus 7 och ganska perfekt vinterväder för löpning.

20140126_104558

20140126_104545

 

jag kastar mig ut!

Well, det är väl inte lönt att dra ut på det – härmed publicerar jag vårens två stora målsättningar här och räknar helt kallt med att ni som vanligt håller mig i örat och leder mig på rätt väg så att allt går bra.

  1. JAG SKA BÖRJA TALA FINSKA

  2. JAG SKA TRÄNA BRA TILL TJEJMARATHON

Det är lika bra att erkänna. Jag har bott i Finland sedan 2002 och jag har inte ännu lyckats lära mig språket. Jag pratar nästan inget alls, jag är livrädd för att öppna munnen och säga fel och jag har grav ångest för det här. Jag kan inte söka de jobb jag vill ha och jag hänger inte med i diskussioner när det pratas finska och ja, jag känner mig dum som en gås. Oavsett hur svårt det här språket är så inte är det omöjligt. Jag har bara inte fokuserat tillräckligt. Nu ska jag. Till sommaren ska jag tala finska – det blir inte perfekt och felfritt, det blir enkelt och säkert taffligt men prata, det ska jag. Tamejfan.

Vad gäller Tjejmaran så jämför jag lite med förra året. Då var januari en uppförsbacke efter min sjukhusvända, jag var trött och nere efter antibiotikan och det var tungt att komma igång. I år har jag heller inte sprungit, dvs inte sprungit egentligen alls – men jag har iallafall tränat kroppen mångsidigt med Crossnature. Så det måste ju gå – och jag har ett helt Team Crossnature som ska träna ihop med samma målsättning. Det blir helt toppen – eller helt huippu, som man säger såhär lite på finska 🙂

Trevlig helg hörni. Hauskaa viikkonloppua!

 

jag gillar

Det cirkulerar ofta listor i bloggvärlden och jag hakar sällan på, men eftersom det är en så fin dag idag och eftersom Sofy inspirerade så kommer min egen variant här.

Tio saker jag gillar:

  • Sol. Gärna i kombination med snö. Eller hav.
  • När sönerna lägger sin hand i min och drar fingrarna fram och tillbaka, sådär tankspritt och varmt.
  • Katter. Vanliga, randiga snälla katter. Vår egen gamla Mozart, till exempel.
  • Att bli riktigt riktigt trött när jag tränar. Jag gillar det inte under tiden, men efteråt!
  • Godis. Tyvärr.
  • När jag lyckas inspirera eller ge energi till någon – det lyfter en hel dag. Ibland lyckas det under våra träningspass och det gör mig glad.
  • Att vakna tidigt, känna sig pigg och få saker gjorda och inse att klockan bara är tio fast den känns som tolv.
  • Att lära mig nya saker. Tröttnar aldrig på det.
  • När jag vågar sånt som jag inte trodde att jag skulle.
  • Sen är jag ju rätt förtjust i min man, måste jag säga …

Vad gillar du? Berätta!!

20140119_134754

… jag blir ju glad av att springa också! 

vinterträning

Lite messande och planerande under kvällen och morgonen, det var utlovat -18 och det är några grader under -15 som är vår köldgräns för Crossnature. Det blev ”bara” -11 och dagens två pass kördes i full fart. Det är härligt när det är kallt, man kan inte stå still några längre stunder och alla tar ut rörelserna ordentligt för att hålla värmen.

De små njöt rätt bra i sina åkpåsar i barnvagnarna under Crossnature Mama-passet, inte många pip från dem idag. Bara röda runda kinder, pliriga ögon och vanthänder som viftade lite.

Imorgon ska jag jogga igen. Det blev ju en tur igår, känns som man är total nybörjare, men om jag inte fortsätter nu så blir det bara värre. Löpdejt inbokad – hoppas Mia har tålamod med att jag är helt under isen konditionsmässigt. Hon kan ju springa rundor runt mig.

Ah, sen måste det vaccineras också. Roligt att skoja med barnen om jättelånga sprutor och konstiga biverkningar och se hur ögonen spärras upp, för HELT säker kan man ju inte vara. Fniss.


20140120_113912mamelucker kan även bäras utanpå – ett av mina par, de här från Houdini – grymt skönt idag!

20140120_113942väl påpälsad, nog ett lager jacka för mycket faktiskt

20140120_102217fika efter träning – hur ofta gör man det med sin man? jepp, vi delade en macka …