Inspiration

hejdå

Nu blir jag borta ett tag. Nä, huset står inte tomt (som om några tjuvar skulle läsa den här bloggen …), för hantverkarna är här, men familjen far iväg! Dags för safari, den första för oss allihop. Det är hela stora familjen med mormor och morfar och bror och fästmö och son och så våra mumintroll. Jag har nog inte förstått det riktigt, går här och drar lite i packningen och blir liksom inte färdig – det är som vanligt bara ett sätt att hålla resfebern borta. Klockan är mitt i natten och allt är precis som det brukar före en resa.

Det blir Tanzania i 10 dagar, 4 på safari och 4 ute vid kusten. Inte ens tanken på att behöva ta på sig bikini kan få mig på dåligt humör … Vi hoppas på många lejon, kanske en tiger (näää, jag veeeet …) men en buffel eller två då. Spännande boende, god mat och ingen magsjuka. Som vanligt är 3 olika lindor och en massa plåster till diverse småskador nerpackade, löpgrejerna är med men bara för att kunna jogga på stranden. Safarijogg är nog ingen bra idé tror jag. Springer liksom inte ifrån ett lejon. Keps, fleece och shorts. Böcker och kameror och kikare.

Ha tålamod, jag kommer nog inte att kunna blogga nånting men jag lovar att visa det bästa för er när jag kommer hem!

Njut av sportlov, frisk luft och bra träning. Ses snart igen.

ec8b3f9bca8b13c2a6afd038192fa3af_large

energi in

Gräsänka. Alla pojkarna är i Suomo på skidläger och kvar är jag med döva katten och väggar att måla. I sig inga problem, men jag tycker det är så tråååkigt att vara ensam hemma. Glädjen var stor när Mia hörde av sig och ville ha löpsällskap under sitt Finlandsbesök igår. Det blev en perfekt onsdag (förutom att jag sov lite för länge i min ensamhet) – Crossnature vid lunch, Sprout på eftermiddagen och hela 14 km jogg runt ett iskallt vintrigt Helsingfors på kvällen. Skriver ”hela” – för det blev faktiskt nytt årsbästa för mig (jaja, det är januari, jag vet …) och jag var gladtrött och så himla nöjd att jag gjorde det. Bastu på det och en god middag, en alldeles perfekt onsdag alltså!

Det bästa med att träffa vänner är att man får så mycket energi. Man byter tankar och idéer och det som tidigare inte velat forma sig kanske får en puff i rätt riktning och man ser allt lite klarare. Det som man tyckt varit ett problem kan kanske ses från en annan vinkel och bli en möjlighet, det som känts jobbigt kanske får mindre vikt. Igår blev det plus på energikontot på många vis, både genom löpturen och bra diskussioner. Tack Mia, kom snart tillbaka!! Torkel också förstås – han var också med och idag ägnar han sin tid åt att utbilda nya löpcoacher för Urban Tribes här i Helsingfors.

20140129_193944

skor då

Brödet är slut och här kommer skorna.

20130917_094434

 

Adios Boost. Omtalade, hypade, gillade. Jag har Adios2 som jag faktiskt tokgillar, men jag märker att de börjar bli lite väl använda (hållbarheten är faktiskt sisådär …) och jag lovade mig själv att få köpa Boost-karamellerna ovan när jag klarat Tjejmaran. Glömde nästan bort det, men häromdagen kom skorna! Tog på mig dem, tvekade en sekund om de var för små, bestämde mig för att de inte var det och gav mig av på Crossnature. Någon minut senare hade jag tankarna på annat håll och skorna bara gjorde vad de skulle. Inte en tanke på mina fötter på hela timmen – bästa betyget för ett par nya skor!

Ska testa dem lite till under veckan, kanske blir dessa mina vingar under Lidingö?

Pojkarna fick samtidigt nya Nike´s – fötterna växer ur allting i rasande fart och nu är peppen till Lilla Lidingöloppet 1,7 km extra stor. Med nya skor lär man ju flyga fram, eller hur?

 

ren mat

Med jämna mellanrum debatteras det kring våra matvanor. Sådär lagom efter jul, före sommaren och efter sommaren – för nu är det höst och allting ska rättas till.

Jag har genom åren testat det mesta. Pulverdieter, veckolång fasta, viktväktarna, halvsvält, ätaförmycket/ätaförlite dieten, lchf light och det mesta däremellan. Oftast har målsättningen varit att gå ner i vikt. Det enda som funkade var Viktväktarna, men kilona kom så sakteliga tillbaka ändå. På den resan fick jag också erfara hur euforisk viktminskning kan vara och hur lätt det är att tappa greppet. Lchf light – min egen version – åt jag våren 2011. Alldeles utmärkt som sockerdetox och på köpet tappade jag några kilon. Som är tillbaka med råge och sockertanden finns tydligen kvar.

Nu försöker jag balansera mina dagar. Jag försöker äta bra mat, jag lagar allting från grunden och jag rör på mig så mycket jag orkar och vill.  Nej – jag är inte helt botad från min önskan att se ut på ett annat vis, jag är fortfarande infekterad av ”bara-jag-blir-lite-smalare-blir-jag-lyckligare”-viruset. Det sitter djupt i min ryggmärg och även om det mattas av med tiden så vet jag inte om jag nånsin lyckas bli av med det.

Däremot börjar jag bli så gammal och klok att jag kan betrakta hela det här mediespektaklet med skepsis och oro. Den senaste flugan – ÄTA/SVÄLTA – sägs förändra folks liv och hälsa. Ja, det är ju helt klart, förändrar gör man men inte på ett bra sätt. Många är de bloggare och skribenter som redan berört ämnet och vi är väl alla överens. Om man förvägrar sig själv näring 2 dagar i veckan så kan man inte få ett normalt förhållande till mat. Vilka signaler sänder vi ut till våra barn? Att man kan äta vad skit som helst 5 dagar om man bara svälter i 2 därefter och gör bot och bättring?

Nej. Nej. Nej. Ju mer jag jobbar med mat och barn, desto mer övertygad blir jag. Följ nedanstående och må bra:

  • Ät så ren mat som möjligt, så ofta du kan. Undvik halvfabrikat och färdiglagat.
  • Grönsaker, bra protein, långsamma kolhydrater gör kroppen glad.
  • Lite socker ibland gör knoppen glad – men välj rätt saker att njuta av. Lösgodis 7 dagar i veckan är ingen njutning, det är ett beroende.
  • Ät tillsammans, försök sitta ner kring matbordet, kanske kan ni laga mat tillsammans någon dag i veckan?
  • Och det viktigaste – om man äter bra för det mesta finns det också rum för lite utsvävningar.

Äter man såhär och ser till att röra på sig i friska luften, då har man alla förutsättningar för en kropp i balans. Det måste jag själv påminna mig – och det borde nog vi alla tänka på. Varje dag.

Var rädd om din kropp. Du behöver den.

20130903_084618

det här ska bli raw nutella cake – just nu i en frys nära mig. Ser fram emot den efter dagens löppass!

att orka

Det är ju tur att det finns dalar som balanserar topparna så att det blir lite skillnad på dagarna. Den här helgen har bjudit på båda varianterna. Toppar som i glada besked och nya Crossnature-klasser, dalar som i tung löpning och mål som inte orkas nås.

Igår var det Noux Classic, ett trailmarathon som gick för andra året. Snabba, starka, sega Sofie sprang det och kvällen innan bestämde vi att jag skulle vänta på henne ovanför banans brantaste stigning – 70 höjdmeter uppför slalombacken i Noux. Hon försökte först lura mig att ses nedanför men jag genomskådade tricket … Sen var tanken att jag skulle springa med i sisådär 17 km och hålla sällskap. En vansinnig tanke såhär efteråt, jag hade förstås inte kollat banan alls och inte förstått att det var trailskor, snabba ben och mod som krävdes. Efter 1,5 km i 5-fart över rötter och stenar fick jag nog och insåg att mitt sällskap snarare skulle vara en stoppkloss så jag övergav Sofie och gav mig av på egna vägar. 20 km stod på schemat. 10 km var vad jag klarade av igår.

Jag skyller på vansinnesfarten i starten, på alla förbannade branta backar och på … ja. Inte vet jag. Trötthet, lathet, uppgivenhet. Jag lyckades tajma in Sofie när hon kom rusandes ut ur skogen vid 25 km, sprang med några hundra meter, erbjöd resorb och försökte peppa. Hon försvann som en pigg ekorre in i skogen igen och jag körde hem med stukat självförtroende. Bådar ju gott för Lidingö, det här. Inte så värst.

Nu försöker jag motivera mig själv till de där 20 idag istället. Eller åtminstone dryga 1,5 timmes löpning medan äldste sonen tränar taekwondo. Känns sådär kul om jag ska vara ärlig. Regnar gör det också. Men jag har iallafall laddat lurarna med lite olika podcasts så kanske det hjälper?

Å andra sidan orkade jag ju rätt okej i torsdags på Tempo Torsdag – backlöpning de luxe. Så det var liksom en topp, kan man säga. Man blir inte riktigt klok på den här löpningen faktiskt.

Jag får erkänna att jag också har lite svårt att orka med att bo i ett hus med spånskivor istället för väggar, det är mörkt och ledsamt inomhus. Hoppas att bygget går framåt snabbt nu.

20130831_104626sista delen av slalombacken – brutalt

20130831_123954fortfarande glad, stark och pigg vid 25

20130831_114133hej hösten

händig höst

Händig: som i att det händer mycket i höst. Det är saker på gång överallt, känns det som. Alla är tillbaka från sommarens vila och nu ligger det sprak i luften. Varumärken satsar, företag utvecklar, bloggare breddar och arrangörer inspirerar. Ta chansen och häng på – helt säkert gnuggas lite av all energin av på dig och det blir ännu roligare med höst!

Titta in här och inspireras:

Uppochhoppa – med Sofy som driver Träningsevent (missa inte Be Your Best Convention i november!!), startar fb-grupper och bloggar.

Röhnisch – alltid engagerade, alltid med, alltid med fantastiska kläder.

Strawberry dreams – ny blogg av Sofia som tidigare skrev Ett bättre du. Mat och foto i symbios. Jag dör så gott.

Casall – lanserar HIT och en helt ny serie kläder och redskap för högintensiv träning. Väldigt inspirerande!

Matgeek – om man följer Johans Insta så inser man att han borde varit dessertkock på en Michelinkrog. Trevlig och hjälpsam är han också.

B room – starka Betty inspirerar och peppar och driver ett fantastiskt gym där det hela tiden händer massor.

 

Händig: som i att jag numera deltidsjobbar som hantverkare här hemma. Det är både lite frustrerande (är inte så händig) och ganska kul (jag lär mig massor). Hittills har jag fått kläm på hur man lutar och hårdvaxoljar ett nytt och ett gammalt trägolv, jag har lagat kvistar och ojämnheter i nämnda golv och målat takpanel och fasadplankor. Snart blir det uppsättning av vävtapet, målning av dörrkarmar och förmodligen renovering av gamla innerdörrar. Allt är hemåt, som man säger. Jag tror att betongkillarna där ute är rätt glada om jag håller mig till att bära lecablock och inte försöker ge mig på mursleven. Om man säger så.

20130826_094820

 

det är inte jag som murat – men det hade varit häftigt att kunna! Burspråk under uppbyggnad.

vad är du bra på?

Det finns de som alltid hittar brister och tillkortakommanden hos sig själv. Det finns de som aldrig är nöjda, som ständigt jämför och som alltid jagar efter ”när-jag-väl-blir så ska-jag-vara”. Men, nu så finns det äntligen också en stor grupp som vägrar låta sig dras med i den negativa spiralen av självkritik och inte-duga. Sådana som har en stark röst och som vågar uttrycka. Det är oftast bloggare – och jag tycker att de fyller en väldigt viktig funktion. När våra traditionella medier kategoriskt vägrar ta ansvar utan fortsätter bedömningshetsen och jämförelsejakten – då väljer jag att läsa det som stärker mig. Det som lär mig något och det som får mig att förändras och växa på ett bra sätt. Det är lite som självterapi och det bästa är att man kan välja det som passar just mig. Man kan interagera, man kan lyssna och man kan kanske tillföra i diskussionen, på bloggar och på sociala medier.

När man bryter upp från det välkända och börjar på något nytt så tar det lång tid att hitta fäste. Det jag var och det jag kunde känns inte igen. Det är svårt att fånga, det tar tid att formulera på nytt. Jag bytte ett fast jobb mot egenföretagande. Under drygt 1.5 år har jag varvat låga dalar med okej toppar. Känslan av att inte klara av, inte leverera och inte prestera finns med hela tiden. Känslan av allt jag borde göra för att. Saknaden av det trygga och välkända. Saknaden av lönen vid månadens slut. Sen ibland – känslan av att ”fasen, det här har jag gjort själv”. Ett mail som stärker. Positiv respons. En ny kontakt som kanske.

Alla känslor och funderingar har fått mig att se ganska nyktert på mig själv. Om inte annat så har den här tiden lärt mig en hel del basala grejer, sånt som man kan tycka att man annars borde känna till när man är 43. Listan över vad jag vill förändra och förbättra är ganska tydlig, men det finns faktiskt också en lista över saker jag är riktigt bra på. Den kommer här – och jag utmanar dig att tänka till och skicka in vad just DU är bra på. Det som är ditt bästa och stoltaste. För visst är det mycket mer produktivt att tänka på sina starka sidor än att negga över sina svaga.

Jag är bra på:

  • att engagera mig
  • att vara energisk och ibland lite inspirerande
  • att projektleda, ju komplexare desto bättre
  • att leverera i sista sekund trots att jag inte trodde att det skulle fixa sig
  • att vara snäll mot andra, ganska ofta iallafall
  • att hantera okända situationer och okända människor – sånt skrämmer mig inte
  • att anpassa mig till nya förutsättningar
  • att laga mat av ingredienser från ett till synes tomt kylskåp
  • att planera resor – familjens Reiseleiterin

Nej – jag skrev ingenting om prestationer i tid, längd eller frekvens. Det är inte det som är meningen här. Jag måste ju påminna mig om att jag inte ÄR mina resultat …

Nu är jag nyfiken på DITT bästa jag.