skrämmande

Det är paniskt få dagar kvar till Tjejmarathon. 24 närmare bestämt. 24 dagar som jag vet kommer att fyllas med ömsom uppgivenhet, ömsom attans-anamma, ömsom ren fysisk nervositet – sån som får magen att göra ont och benen att bli kraftlösa. Jag vet, för sån är jag. Önskar att jag kunde luta mig tillbaka och konstatera att ”jaha, såhär mycket fick man tränat den här gången, får se hur långt det räcker då”. Men nä. Jag sitter stressad och funderar på alla pass som jag missat, hur läskigt det kommer att vara att springa bland rötter och grenar och varför jag inte tränat mer backe och terräng. Sån är jag.

Plus – och det är ju det allra värsta och skämmigaste – så sitter jag och önskar att alla anmälda snabbspringare skulle få en liten snäll förkylning eller så, för det hade varit helt underbart om alla sprang ungefär som jag så man slapp känna sig stressad. Så knäpp är jag.

Men, det ska också sägas att jag faktiskt ser fram emot loppet alldeles väldigt mycket. Vi är ett helt team som åker tillsammans till Borås, vi har tränat tillsammans både virtuellt och på riktigt och alla har olika löpbakgrund. Det finns nya långlöpare, snabba långlöpare, starka långlöpare och så de som har pannben så att det räcker till oss alla. Det ska bli helt super att ladda upp tillsammans, att äta gott och fixa med utrustningen, att kanske slå följe en bit – eller flera – på vägen men framför allt, att ses i mål! När vi allihop är utmattade, lyckliga och helt yra efter en grym prestation. DET ser jag fram emot!

IMG_8128

det är ju den här känslan man längtar efter!

Annonser

7 comments

  1. Som läsare är det spännande att följa din träning, tankar och få höra om loppet. Oavsett… Hoppas du kan njuta ordentligt av ditt lopp, ta in naturen och … hoppa över rötterna…;)

    1. Tack Emma, det får bli hopp-över-liten-rot hela vägen 🙂 Vi ska springa långtur här på lördag, återkommer med hur det sen kändes. Vi tog ju 35 för en tid sen, hoppas att 30 känns lika möjligt den här gången.

  2. Haha… men det är väl ändå ok att tänka så. Kanske jag också borde känna mig nervös inför maran om tre veckor och med inga pass längre än en mil senaste halvåret och barnafödande och sånt halvåret innan det…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s