att berätta


Äntligen är det bestämt och äntligen kan jag berätta – för det är ju så att min mamma stundtals läser bloggen här och inte kunde jag väl avslöja vad vi filurade på … men nu har vi grattat och överlämnat presenten och den blir för hela stora familjen. En resa, till Tanzania, för safari och lite strandhäng och ja, det ska bli så vansinnigt härligt. Nästan sådär att jag redan har resfeber och fjärilar och lite oro och hurskadetgå och allt det där.

Firade känslan med en jogg idag. Minus tolv och det bet i kinderna. Kroppen är ännu inte vintervan men oj vad det var härligt. Minns inte när jag sist sprang. Faktiskt. Benen var tunga och andningen bedrövlig men glada känslan satt i hela rundan. Som inte var lång men efterlängtad. Att säga att jag är på gång igen är väl att jinxa, men oj, vad jag vill. Det blir att hänga i om man ska få igång kroppen igen, jag har några veckor på mig tills vi landar i varmare land och där kan man ju inte gärna springa. För tänk om man möter en sånhär …

Tanzania_3762

 

 

Annonser

4 kommentarer

  1. Oj vad härligt! Vi var i Kenya (tror det var för 7 år sedan) och var på safari. Det är något som vi alla tyckte var fantastiskt, och gärna skulle göra om. Ni kommer helt säkert att ha det fantastiskt!

  2. Åh, Anna, så glad jag är för er! Helt underbart med safari! Vi har också varit då min pappa fyllde 50 (så det är ett antal år sedan) men än i dag räknar jag det som en av mina bästa reseupplevelser och definitivt något jag vill ta med mina barn på då de är tillräckligt gamla. Ni är så värda en semester som ni stått i! Hoppas vi hinner på en runda före det 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s