sämre eller inte alls?

Det här med att springa, hörni. Det känns rätt tungt just nu. Det vill sig liksom inte, även om jag ger mig ut och kämpar så lossnar det inte. Benen är som bly, armarna vevar och fötterna dunsar men jag kommer inte så mycket framåt.

Jag tycker inte att jag är speciellt trött och jag är definitivt inte övertränad, men ändå känns det rätt hopplöst. Lidingöloppet är kanske inte allra högst upp på önskelistan just nu, kan jag säga. Jag som vill vara förberedd och tränad och sådär  ”sjuktnervösmenändåtaggad” tycker mest att det ska bli en pina. Trevligt med en Sverigeresa för då kan man träffa goda vänner, men mindre trevligt med 30 km kamp. Som förmodligen leder till sämre resultat än förra gången.

Här kommer vi till pudelns kärna. Inget nytt för dig som följt ett tag, men ändå. Jag gillar INTE att ställa upp i lopp och prestera sämre än förra gången. Vilket förstås adderar en himla press till något som borde vara kul. Kanske jag borde springa alla lopp enbart en gång? För att eliminera problemet liksom? Eller så försöker jag jobba med mig själv och intala mig att jag gör det här för att jag vill, inte för att jag måste prestera. Hm. Eller så struntar jag helt enkelt i hela grejen och säljer min startplats.

Får ge det några dagar. Tar gärna emot tips och råd. På fredag blir det långpass med fartökning – kanske känslan då får styra?

24092011814den här känslan blir svår att slå

Annonser

8 comments

  1. Själv har har jag dragit på mig halsont så ingen träning här inte…..Lidingö springer man för upplevelsen och strunta i tider och annat. Bara spring för att du kan och för att det är så fantastiskt med alla andra som också springer.

    1. Äsch. Känner också lite rasp i halsen, skolan har ju precis kommit igång så förstås … du är klok, man gör det ju för att det är roligt men det glöms ibland bort. Jag gör så. 2 år äldre, lite tyngre, lite långsammare men förhoppningsvis lika glad!
      krya på dig!

  2. Jag förstår dig, för jag tänker lite likadant själv.
    Men samtidigt är det nog bra att inse att man KAN inte slå PB i varje lopp! Särskilt inte när man blir äldre. Hade man slagit sitt bästa varje gång, hade man ju varit på topp som 80-åring. 😉

    1. haha, DET vore ju nåt, då hade man kunnat ställa upp i senior-OS. Men visst har du rätt. Man kan inte. Som Jenny skriver, man ska springa för upplevelsen. Tack!

  3. Sen kan man ju sluta när man e på topp förstås, vilket jag tror att jag tänker göra. Har nu sprungit 3st maratonloppet med ett halvt år emellan och har bättrat tiden varje gång. Har Berlin i september kvar och sen blir det pensionering. Att springa på sämre tider inget för mej, SÅÅÅ jävla roligt e det inte att springa ett maraton… Lycka till i Lidingö!

  4. Jag tampas med liknande tankar, men försöker att inte fokusera på tiden utan på att det ska bli trevligt att delta. Efter maran i Sthlm har jag haft svårt att fokusera, det går ofta så för mig då jag uppnått ett mål. Tyvärr.

  5. Åh! Ska du också springa LL! Jag med.Och jag känner ganska mycket stress även om det för mig ÄR just första gången… har INGEN tid att slå, mitt mål är bara att ta mig från punkt A till punkt B. Är dock också rädd att det kommer bli en rejäl kamp…

    …men alltså, DUMT att du känner press och tyngd. Jag hoppas att du kan omprogrammera hjärnan och fokusera på att det är en folkfest! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s