vanor och ovanor

Jag funderade på det här med vanor – och ovanor. Hur lätt det är att det där lilla o:et hamnar framför vanan. Hur omärkligt man kan glida från bra vanor till inga vanor alls och sen vidare till de riktiga ovanorna.

Det är extra lätt när man har laddat länge för ett större mål och när det väl är avklarat så behöver man dels vila en smula och sen kanske man tappar lusten lite grann. Ett uteblivet träningspass, en påse godis istället, trött i kroppen, orkar inte träna, lat, orkar inte träna, muskelvärk, inte roligt att träna, håller-på-att-bli-rund, tar en godis till, är otränad, vågar inte träna. Det där är ungefär vad jag ägnat min juli månad åt – samtidigt som jag bojkottat käcka träningsbloggar som visar hur enkelt det är att träna på semestern och hur bra form alla är i.

Mina ovanor den här sommaren har lett till trötta ben, lite andningssvårigheter (funderar på om den gamla ansträngningsastman är tillbaka …) och en hel del löst hull som jag inte riktigt är kompis med. Efter jag fyllde 40 har det blivit mindre intressant vilken storlek jag har, men jag gillar att vara kompis med min form och det mjuka på sidorna är bara ett resultat av helt nya ovanor. Ovanor som till på köpet gör mig trött.

Igår startade min målsättning att bryta julis ovanor mot bra och goda vanor. 30 minuters (helst) svettig motion om dagen kommer att göra underverk för både humör och allmänhälsan. Såhär har det gått:

#30omdagen:

• Motion – check. Det blev ca 8 km lugn jogg med stopp för andhämtning och lite styrkeövningar.
• Mat – check. Ordentlig lunch på stan, en latte utan sötsaker, bra middag av rena råvaror och istället för godispåse blev lyxen en tallrik hallon.

Rätt okej start faktiskt. Idag vräker regnet ner och visst kan man springa ändå, men eftersom herr M skulle med (och han är nog gjord av socker) så gissar jag att löpningen skjuts upp till lite senare idag.