barn och rörelse

Jag skulle vilja prata lite om barn och rörelse. Eller barn och motion. Vi vet förstås att barn behöver rörelse för att utvecklas och växa på bästa vis. Några timmar om dagen ska man helst få ihop, via promenader, lek och sport.

I verkligheten är det inte alltid så enkelt. När barnen blir större och leker mindre, när de helt klart har en egen vilja och förmåga att bestämma lite själv – då är det plötsligt inte så självklart att de där timmarna fås ihop på en dag. När det är för långt att gå till skolan (i deras tycke) på vintern och när vädret är trist. När datorn och tv:n lockar mer än träningen.

Hos oss är det här en källa till en del diskussioner. Orkar inte. Vill inte. Är så trött. Vi övertalar oftast och i 10 fall av 10 är de nöjda och gladtrötta när de kommer hem – precis som vi vuxna. Vi orkar inte alltid heller, men säg när man sist ångrade ett träningspass? Samtidigt vill man inte pressa dem för hårt, sport och idrott ska ju vara roligt och det ska komma av ett intresse, inte av tvång. Det här är en svår balansgång och det blir inte lättare av att många idrotter blir otroligt seriösa väldigt tidigt. Yngste sonen tränar slalom – nästa säsong blir det 3-4 träningar per vecka plus tävlingar i stort sett varje helg. De som tränar hockey och fotboll är i samma situation. Jag gillar inte det här – intuitivt känns det som ett effektivt sätt att döda ett intresse. Jag tror på mångfald i träningen – när man är liten ska man testa olika saker och röra kroppen på olika vis. Det blir nog inte 4 dagars slalomträning nästa säsong, men kanske slalom och något annat. Jag är övertygad om att det är bra för både kroppen och den specifika grenen.

Som sagt, inte enkelt. Man får försöka vara en god förebild och visa att man mår bra av att röra på sig och att man mår bra av att vila när man tränat. Att sport är kul och nyttigt och ett sätt att få nya kompisar. Man får försöka ställa upp och skjutsa och fixa och ordna – för det är ju vår roll som förälder, att ge barnen möjligheter om vi bara kan.

Jag hoppas att mina pojkar fortsätter prova olika sporter under sin uppväxt. Att de inser att de mår bäst när kroppen är pigg och stark. Att vi kan vara där och hjälpa så mycket vi kan.

I sommar ska vi använda kroppen så mycket som möjligt. Det ska huggas och bäras ved. Kvistar och ruskor ska transporteras till stora brasan. Det ska paddlas kajak och hoppas studsmatta, spelas handisturnering och tränas barmarksträning. Jag ska springa – kanske får jag sällskap – och pojkarna ska leka med den stora gymbollen. Det ska simmas och seglas och cyklas litegrann. Vi leker oss starka och pigga. Det blir sommarens målsättning!

IMG_4532

02082011583

Annonser

2 comments

  1. Visst är det så. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, även om mina barn inte är så stora än.
    Äldsta sonen (9 år) slutade i gymnastik som 7-åring just för att de gick från 2×1 timme/vecka till 3×2 timmar (!?!)

    Nu spelar han fotboll och de har precis ökat från 1×1 timme till 2×1,5 timme. Mer men inte övermäktigt mycket. Men det är som du säger, tråkigt när det ska tränas mer och mer och mer och sen matcher på det… Variation är bäst! Så inspirationen får leva.

  2. Kloka tankar! Rörelse tillsammans med en massa frisk ute-luft tror jag bygger en bra grund för de små. Att liksom ha det med sig från barnsben för ett hälsosamt vuxenliv sedan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s