jag gjorde´t!

Egentligen borde jag vara ännu lite stoltare såhär efter långpasset, för jag har faktiskt aldrig sprungit så långt förut i hela mitt liv. Insåg jag. Kanske den korta fikapausen vi tog gjorde att det inte kändes riktigt som ett superlångpass – för det är väl lite fusk att pausa?

Vaknade till regn och det första jag tänkte var ”f-n, nu åt jag all den där pastan i onödan igår”. Hehe. Men jag och Sofie beslöt att köra ändå och det var tur, för det kom bara några droppar lite då och då. Ryggsäck på, med vatten och lite Enervit och så iväg vid halv elva. Vi hade en uttänkt rutt och när jag tittade på den kändes den galet lång, men det gick konstigt nog bra hela vägen. Papperskarta fanns med men det var nog tur att vi hade gps:en i telefonen, för det blev liiite tokigt på ett ställe. Gav oss elegant några extra kilometer …

Anlände till fikastoppet efter ca 27 km. Då var vi båda ganska slut på energi – ett glas saft och en kakbit hjälpte. Jag lyckades förskräcka några trevliga pensionärer genom att säga att vi sprungit 72 km. Lite svårt med finskan när man är trött i huvet … Vi orienterade oss tillbaka hemåt via Centralparkens stigar och det blev lite tungt, de är optimerade för skidåkning och rätt så kuperade. Men vi gick i uppförsbackarna. Det får man på långpass. Någonstans precis före 30 km kom den – den där sällsamma känslan av att allt stämde. Farten kring 5.40, benen löpte på, kroppen jobbade helt utan ansträngning. Lycka. Det funkade. Jag kunde. Det var som att cykla i nerförsbacke. Den känslan vill jag alltid ha …

Efter 33 km insåg vi att det var 9 kvar till den egna ytterdörren och då ringde vi efter skjuts hem. Ingen anledning att springa sönder sig, nu stannade vi när kroppen var glad. Viktigt att känna att man ser fram emot nästa pass!

Jag är lite stel men annars inga konstigheter. Som vanligt inte hungrig eller sugen på nåt, men jag åt middag och ska dricka lite extra vatten.

Kanske det finns hopp för den här gamla käringen ändå?

20130505_134444

20130505_150154

20130505_140003

20130505_135046grädde för två – alltså inte för en …

20130505_135939jag med min Helsinki Midnight Run-tröja – som jag fick fast jag inte sprang  …

Annonser

10 comments

  1. Men Herre Gud Anna!! Det är inte fusk att stanna och fika/ladda!!! Det är alltid så på ultra. Man laddar och det är inte konstigt!
    Man måste dela passet så det blir enklare. I så fall, jag fuskade big time igår!! Jag stannade tre gånger i mitt långpass!!
    Bra jobbat!
    Nu är du redo för vad som helst!!
    Jag har känslan att du kommer att älska ultra!!
    kram på dig!

  2. Men jösses, vad härligt! Skönt att det gick bra till slut och vilket tempo ni höll! Skulle nästan klassats som ett ordentligt fartpass för mig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s