mitt år och nästa

De här dagarna har ägnats åt funderingar på året som gick. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig, men på ett sätt ganska bra ändå. Lite åt det här hållet, kanske:

Våren

Januari inleddes med ett alldeles nytt eget företag och många fjärilar i magen. Planering och projektering och ett eget hemmakontor i vardagsrummet. Jag gick på kurs i Crossnature och Tuffa Tisdag fick nya deltagare och förhoppningsvis ett mer strukturerat upplägg. Min löpträning styrdes upp med hjälp av Rubin på Running Sweden och han var fast övertygad om att jag skulle klara sub 1.49 på halvmaran. Så jag lydde och kämpade på med moddiga intervaller, backträning och broddar.

Sprout tog form och jag fick hjälp av grymma Nina att ta bilder till hemsidan, plötsligt kändes allting väldigt på riktigt och i mars drog vi igång de första lektionerna. En häftig känsla att bygga något eget!

Sportlov blev det i Champoluc, jag skidade och joggade och åt en massa god italiensk mat. Avslutade med parkeringsböter i Milano. Mars kröntes med personbästa på maran i Prag, 1:48 enligt plan och jag var överlycklig trots kyla, motvind och faktiskt lite snö.

Två veckor efter Prag fick jag ont i smalbenet och den skadan skulle sen följa mig till november. Det visade sig till slut vara ischiasnerven som låg i kläm och resten av året blev löpmässigt en stor besvikelse. Göteborgsvarvet i maj sprangs med en muskelbristning i hamstring, fram till 14 km och sen gick/joggade jag resten. Det var roligt ändå, jag hann peppa och heja på andra som var trötta och det kändes bra att ha fullföljt trots skador.

Sommaren

Summer Sprout inledde månaden juni och ett 5km lopp hanns också med på förvånansvärt bra tid trots utebliven träning. Chock, kanske? Mannen skrapade huset, vi flyttade ut till sommarstugan och motionen blev cykel, lätt jogg och styrketräning på terassen.

I juli åkte vi till Sierra Nevada i Spanien och njöt av värme, höga berg, mountainbiketur och två mycket svettiga joggingpass. God mat och goda viner och bad i pool och hav. Tillbaka till sommarstugan, huset var färdigskrapat och målaren målade. Alla nöjda och glada.

Augusti, skolstart och mitt andra Sälen Running Camp. 4 kg tyngre än förra året, oändligt mycket sämre tränad och rejält ont i benet ynkade jag mig igenom passen men fick stöd och hjälp av ledare och naprapat. Det beslöts att Lidingöloppet skulle få klara sig utan mig i år och jag morrade en del över den saken men till slut kändes det som ett bra beslut.

Hösten

Tuffa Tisdag drog igång igen med allt fler deltagare. Otroligt inspirerande och roligt och trots utebliven löpning kände jag hur styrkan förbättrades. Alltid något! Rehab fortsatte och jag kom igång lite med löpningen i oktober. November blev löpmässigt en fin månad, trots skitväder och mörker. Två resor till Stockholm klämdes in och förstås hade jag löpskorna med – alltid ett fint tillfälle att träffa löpkompisar och bekanta. Allt för Hälsan-mässan besöktes och jag träffade inspiratörer och kloka kvinnor live.

Vintern

Inleddes med ett makalöst kul besked – jag hade vunnit en resa till Playitas på Fuerteventura! Gick i ett lyckorus i en vecka, jag som aldrig vunnit något förut! Mina löprundor blev däremot allt tyngre och i mitten av december drabbades jag av århundradets halsont som utvecklades till rosfeber. En knapp vecka på sjukhus tog effektivt knäcken på den lilla kondis jag lyckats skaffa mig och nu försöker jag bli av med förkylningen som förstås kom i bakvattnet. Tung antibiotikakur är inget att rekommendera men förstås är man glad att det finns medicin.

Vad tar jag med mig till nästa år och vad har jag lärt mig?

  • Som vanligt är mitt nyårslöfte att ”sluta skjuta upp saker, gör meddetsamma” – och det har jag faktiskt lyckats lite bättre med än i vanliga fall. Jag tar med mig det och siktar på att briljera i handlingskraft under 2013. Det blir aldrig bättre för att man skjuter upp.
  • Kroppen kan. Trots skador och dålig träning har den visat att den orkar. Mountainbike på 2800 m höjd, snabblopp och halvmara med skador. Jag ska komma ihåg det och jag ska belöna kroppen för att den kämpar – ett år äldre kräver ett år klokare typ av träning. Förebygga, stärka och grundträna leder till glada resultat.
  • Träning är ingenting utan sällskap. Tuffa Tisdag, nya löpvänner, nya bloggkompisar och föreningar, utan sällskapet och stödet skulle man inte orka mycket. Det ska jag fortsätta utveckla och vårda under nästa år!
  • Inspiration – vänner, bekanta, bloggar, träningsgäng och andra. Man inspireras av andra och förhoppningsvis smittar det av sig också i nästa led.
  • Train happy! Det är väl det allt handlar om. Vore det inte roligt att träna skulle man aldrig orka. Om träningen inte gav mer än den tog skulle man ge upp. Det här har varit och kommer att vara mitt yttersta motto – att träna mig glad!

Jag önskar alla härliga läsare ett alldeles makalöst fantastiskt nytt år. Dags att vända blicken framåt och planera för alla roliga och spännande saker som kommer att inträffa 2013. Ni hänger väl med?

12060018

snart är det dags igen ….!

Annonser

3 comments

  1. God fortsättning och hoppas du får bli ordentligt frisk snart! För mig blir det modifierat träningsår 2013, men det kommer å andra sidan bli en utmaning i sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s