whopeeee

… eller hur man nu skriver det. Igårkväll bar det av, huvudet hade bestämt sig för 20 km och det blev 20,5. Jag fick fantastiskt sällskap av vackra Anna, känd som Maratonmamman, vi pratade bort 18 km och sen tog jag resten själv. Anna var lite stum i benen efter ett cykel- och löppass (fick lära mig att det heter brickpass) dagen före. Vi pratade bland annat om hennes satsning på triathlon. Om det inte hade varit för att jag simmar som en get så skulle triathlon kännas lite lockande … Fint att få tid att lära känna nya härliga människor, samtidigt som man motionerar!

Det gick inte fort igår, men det var inte heller meningen. Långpass ska vara lugna och farten kan jag träna en annan dag. Solen sken, vi sprang hela rundan längs havet och jag påmindes återigen om hur priviligierad jag är som bor mitt i naturen och inte i en storstad.

Efter löpningen blev det middag, klockan 22.30, inte optimalt men näring måste man ha. Som väntat kunde jag inte somna, en klassiker att först springa, sen äta och så förvänta sig sömn på det inom en timme. No can do.

Tidigare på dagen satt jag i solen och rensade dagens blåbärsskörd. Fina antioxidanter för höstens frukostar. Det finns mängder med bär på ön, får nog åka ut och plocka lite till nästa helg.

 

 

Annonser

5 comments

  1. Känner igen det där att inte kunna somna efter träning och/ eller mat sent. Men så är det väl när kroppen får fortsätta jobba. Smaskiga blåbär där!

  2. Älskar bär… Hämtade idag hem 5 kg blåbär och 10 askar hallon… men plockade upp dem utanför biblioteket… ähum… inga blåa fingrar här inte… 😀 Men de är nästan lika goda ändå 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s