varför?

Jag började blogga i höstas. Det var alls inte självklart, jag hade själv noll erfarenhet av bloggvärlden och hade väl i smyg någon slags uppfattning att bloggar, det gör man för att man har dålig självkänsla och vill få uppmärksamhet. Jag var trots det lite nyfiken och så gjorde jag en lista (förstås) i huvudet på varför jag möjligtvis skulle börja blogga.

  • Jag lämnade en fast anställning och startade eget. Bloggen kunde förhoppningsvis bli ett redskap för att öka mitt nätverk och marknadsföra mitt företag.
  • Jag ville få lite bättre styr på min egen träning och gärna kunna inspirera andra, så bloggen kunde kanske bli både lite piska och morot för mig själv.
  • Jag ville lära mig mer om sociala medier och så var jag nyfiken på andra bloggare, kanske kunde man mötas i en gemensam roll?

Jag bestämde mig för att försöka hålla en viss linje i bloggen och valde att fokusera på träning och mat. Eller hälsa och kost. Eller må-bra och godsaker. Väl själva, rubrikerna är inte det viktigaste – men något åt det hållet. Jag har förstås inte alltid lyckats hålla mig strikt till ämnet, men jag försöker … Nåväl.

Har jag då uppnått de där målen här ovanför? well …

  • Jag lämnade en fast anställning och startade eget. Bloggen kunde förhoppningsvis bli ett redskap för att öka mitt nätverk och marknadsföra mitt företag. Jag har hittat världens bästa fotograf, jag har fått både besökare till min hemsida och faktiska kunder. Jag har fått kontakt med flera företag som förhoppningsvis vill använda mina tjänster i framtiden. Jag har lärt känna kunniga och fantastiska människor. Jeps, via bloggen. Kryss i den rutan.
  • Jag ville få lite bättre styr på min egen träning och gärna kunna inspirera andra, så bloggen kunde kanske bli både lite piska och morot för mig själv. Jag har tränat bättre och mer regelbundet, jag har känt lite positiv press och jag har fått stöd och pepp från läsare. Jag har fått respons att jag faktiskt har inspirerat några! Via min blogg. Kryss i rutan, hoppas jag.
  • Jag ville lära mig mer om sociala medier och så var jag nyfiken på andra bloggare, kanske kunde man mötas i en gemensam roll? Kanske det svåraste målet att utvärdera. Visst har jag lärt mig lite mer och så har jag också träffat nya bekanta med liknande intressen via bloggen, men det finns mycket mer att göra här. Spännande temadagar, gemensamma målsättningar och roliga resor – det finns massor att utforska, med hjälp av bloggen. Ett halvt kryss i den rutan.

Sen kommer den biten som kanske inte är så enkel. Den där med att man sticker ut hakan lite när man bloggar. Man syns lite mer än förut och det man skriver om syns förstås också. Kanske folk har åsikter om det man skriver om och varför. Man blir bedömd och det kan hända att man blir instoppad i ett fack. Bara för att man har valt att skriva om träning och mat så är det det enda man tänker på och är intresserad av, kan folk tycka. Det här är ledsamt, tycker jag. För det första är det helt valfritt att läsa någons blogg och för det andra är det nästan omöjligt att täcka alla roliga ämnen som man är intresserad av och lever för, i en enda blogg. Isåfall skulle MIN blogg bli ett sammelsurium av föräldraskap-husrenovering-egenföretagande-resor-matlagning-godisätande-träning-trädgårdsarbete-en och annan systund-sommarstuga-föräldrar och syskon i ett annat land-vad ska jag bli när jag blir stor-katter-önskar jag hann rida-shopping-resor, igen. Och det skulle ingen normal människa orka läsa eller få ut något av.

Så nej, jag är inte min blogg. Jag är ingen träningsfreak som bara tänker på löpning och vad jag stoppar i mig. Jag är en väldigt vanlig mamma som kämpar med att peppa sig själv till att träna, för att jag vet att jag mår bättre av det. Jag är så enkel och vanlig att jag måste ha uppsatta mål för att ens ge mig ut på en kort jogg. Jag struntar blankt i vad andra äter och gör på sin fritid – jag dömer verkligen inte någon. Jag äter för mycket godis. Jag småäter hela dagarna. Jag dricker Pepsi Max när ingen ser. Jag pendlar i vikt. Jag springer jädrigt långsamt om man jämför med andra som tränar samma mängd som jag. (Det gör mig löjligt besviken men jag försöker ignorera det.) Jag har pyttefå läsare på min blogg. Jag är nöjd med vissa saker i mitt utseende och väldigt missnöjd med andra.

Det där är jag och min blogg är en pyttebit av den jag är. Så nu vet ni det. Och som sagt, det är frivilligt att läsa.

Med de orden hoppas jag att det finns några som vill fortsätta hänga med, kanske bli inspirerade och se vart det hela leder. För jag är så väldigt glad för varendaste en av er intresserade läsare!

det här är också jag – i solen, med en glas vitt i handen

Annonser

10 comments

  1. Jag följer så gärna med på din resa! har tänkt mycket på Sprout i dagarna. hur grymt initiativet är, hur bra det blir i slutändan om hela familjer kan komma in i rätt tänk och hur okomplicerat det KAN vara att äta och laga mat. hatten av för dig Anna. Och för hela dig. Jag märker ofta att när jag bjussar på lite mera Sofia blir mina läsare glada. Lite inredning här, lite driva eget där tar vi inte skada av! Kram!

  2. Du har en helt suveränt fin och inspirerande blogg! Jag har följt med den en tid och känner så igen mej själv i allting och undrar hur vissa mänskor har förmågan att kunna klä allting så bra i ord! Jag är själv i en mycket motsvarande livssituation, tränar, löper, kämpar med motivationen, jobbar, sköter om barnen (+mannen), hus&hem, äter för mycket gott osv.
    Jag såg dej faktiskt i uppförsbacken strax efter Kajsaniemiparken då jag löpte HCR och tänkte skrika att ”du har en suverän blogg” men höll tyst istället så du inte skulle få hjärtslag då en gammal, svettig tant till löpare ”känner igen dej”. Ångrade mej med ens och bestämde mej för att jag skulle berömma din blogg om jag såg dej i ett senare skede, vilket jag inte gjorde. Men efter dagens inlägg passar det ju perfekt att tuta ut det nu här!

    Fint med tankar, inspiration, och intressen som matchar ens egna, TACK för bloggen!

  3. Tack för att ni tog er tid att kommentera, jag uppskattar det massor. Jag kanske inte har sådär jättemånga läsare, men de jag har är minsann av extraordinär superduperkvalitet! Kram till er allihop.

  4. Jag tycker det är skönt att du inte bloggar om hela ditt liv utan har valt ut vissa bitar. Det finns redan många ”träningsbloggar” som lite för ofta handlar om saker det är svårt att förknippa med träning. Men visst, lite annat slinker kanske in någon gång ibland.

    Kul att du höll i ett glas vitt på sista bilden, men varför fick vi inte se det? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s