Månad: april 2012

proffsuppbackning?

Tittade igenom mina inlägg den senaste månaden. Det verkar som att jag skriver en matblogg, av bilderna att döma. Det var inte riktigt meningen att det skulle bli så … Här skulle det tränas och inspireras och läras nytt.

Jag skämstittade på svensk skräptv igår och började fundera på hur mycket man egentligen skulle kunna förbättra sin form om man fick rejält med hjälp. Ta skådespelare som exempel – de tränar och äter sig i form för en specifik roll, med hjälp av en hel stab proffs. Gör-om-mig-tv får fart på soffpotatisar och degätare med hjälp av piska och morot och ständig bevakning. Jag undrar hur mycket man skulle kunna åstadkomma på en medeltränad, medelviktig, medelålders (usch) – med full uppbackning och hjälp. Då landar man nämligen vid frågan – hur mycket svarar kroppen på olika former av stimuli och förändring, om det inte är motivationen eller tiden som styr. Om man ser det som ett projekt som ska utföras, man gör exakt på pricken det som är planerat, man gör inga avsteg från planen – hur skulle kroppen då reagera?

Det här är förstås inte förenligt med ett normalt liv och inte skulle jag vilja leva så, men som tanke tycker jag det är intressant. Om man har ett mål, hur mycket krävs det då egentligen för att verkligen uppnå det?

Tills någon ringer mig och erbjuder full support och coachning så fortsätter jag fokusera på att hitta min egen balans, där jag mår bra och där allt man vill göra ryms i det vanliga livet.

En sak som måste rymmas in nu under våren är växterna och trädgården. Ny mull inhandlad idag, mammas tomatfrön som ska bli brungröna goda tomater ska planteras, pumpafrön och paprikafrön ska i jorden. Basilika och zucchini inköpt – de får bo i mitt växthus tills det blir varmare ute.

Man kan också odla i sitt eget kök. Här är det solrosfrön som är på väg att bli fina skott. Mums.

 

 

Annonser

framåt!

Nu känns det som att våren är på väg. Fåglarna kvittrar sig tokiga i trädgården, hackspetten går loss på alla lösa plåtgrunkor i grannskapet och katten tror att han är ung på nytt och springer ut och in genom dörren. Det kan ju ha kommit nån ny kattflicka att spana på …

10-veckorsutmaningen går just nu sådär. Jag är lite knäckt för att jag har ont i benhinnorna, men eftersom jag har lovat att tänka positivit så får jag helt enkelt träna något annat än löpning. Det blir att ta fram cykeln. Alltid lite skakigt de första rundorna och jag cyklar verkligen inte fort, men det är ändå bra träning. Hoppas kunna jogga lite framåt slutet av veckan, får se hur det här utvecklar sig. Göteborgsvarvet blir av, och eftersom jag ändå står så långt bak så tänker jag strunta i tiden och bara njuta, så då gör det kanske inte så mycket om man har ont i benet.

Veckan blir härlig – nu reser vi till Thailand med Sprout och utforskar landets dofter och smaker. Jag ska just iväg och handla veckans ingredienser. Det blir pad thai och mango lassi.

Trädgården ska packas upp och det ska klias i huvudet och funderas på varför det är mest mossa och minst gräs. Som vanligt alltså, varje vår. Jag har nog gett upp kampen och får inse att vi inte har en gräsmatta utan en grönmatta.

Så, idag blir det massage, en cykeltur ikväll och en glad grupp Sproutisar i eftermiddag.

tack, Allt om Mat.

fiaskodag fast bra ändå

Struntade i loppet och gav mig ut på långrunda istället. Herr M och Sofie var också med. Benet ömmade lite, vi lufsade på och Sofie hade ont i foten. Allt kändes tungt – ben, kropp och huvud. Efter 5 km sa Sofies fot upp kontraktet och mitt underben gjorde rejält ont. Gick alltså hem igen. Fiasko, big time. Nu vet jag inte om jag ska vara sur, förbannad eller bara glad för att jag inte bet ihop och mot bättre vetande körde 15 km till. Benet värker och jag är orolig för vad det ska ställa till med, med tanke på kommande lopp. Har massagetid imorgon, får se vad som händer sen.

Annars är det en alldeles fantastisk dag. Varmt och soligt och vi kämpar vidare med renoveringar och husskrapande. Trädgården borde packas upp, men jag krattar lite och skrapar lite färg och njuter i solen. Våren är inte min favoritårstid, men jag måste erkänna att det känns väldigt hoppfullt när fåglarna sjunger och man hittar knoppar överallt.

före löpningen – fortfarande hoppfull, med nya skor och allt

renoveringsprojekt

Jag har några projekt på gång – ett par dörrar som ska slipas och målas om och ett skrivbord som ska målas. Jag skruvade loss beslagen idag och putsade upp dem med hjälp av vår Dremel. Kände mig väldigt händig.

putsad och oputsad – det kan nog bli ganska fint, det här

Det blev en snabb promenad idag, för att hämta hem bilen, men i övrigt har nog kroppen bett om vila. Imorgon står det långpass på schemat – jag funderar på att springa Länsiväyläjuoksu, men jag vet samtidigt att det då blir ett snabbare pass än om jag bara kör träning – och benet gör fortfarande ont. Men å andra sidan ska vädret bli fint, jag har aldrig sprungit det loppet förut och … Hm. Får se hur det blir.

Lördagsmiddagen blev oxfilé – det var väl några år sen man åt det – med härliga ugnstorkade tomater. Man halverar goda cocktailtomater, vänder dem i olivolja och flingsalt, ringlar över lite honung och rostar i ugnen på 120-140 grader. Tog väl en tre timmar. Lite getost, kamutvete och paprika och grönsallad. Och hemgjord pesto. Inte dumt!

Sprout i radio

Middagen blev enormt trevlig och jag längtade inte hem till sängen en enda gång.  Men idag däremot, längtar jag nog lite till kudden … Efter gårdagens intervallpass behövdes det inte mer än några få glas vin för att jag ska vara helt av banan idag.

Det vräkte ner igår, så de intervaller som jag skjutit upp från torsdagen kändes inte så väldigt lockande. Tog mig i kragen och tog mig till gymet. Löpbandsintervaller, så otroligt inspirerande. Not. Det gör fortfarande ont i underbenet så jag gjorde inte fler än 4 tusingar, men de räckte för att jag skulle svettas floder. Farten på bandet och farten på klockan är inte så väl synkade, men jag litar på min klocka så jag låg på 4.15 – 4.25 fart, den sista gick långsammast. Imorgon ska jag ge mig ut på långpass, men jag struntar i Länsiväyläjuoksu. Vill inte stressa benet med ett lopp, för bryta vill jag ju inte. Bättre att ta det lugnt.

Sprout var på radio Yle Vega idag! Programmet Familjeliv var här och intervjuade mig och barnen i ämnet ”hur mycket ska barn hjälpa till hemma” – och vad klarar barn egentligen av i olika åldrar. Om man bortser (svårt, men försök) från att jag låter otroligt konstig i radio så blev det faktiskt ganska bra. Barnen var glada och positiva och jag hoppas att vi får ut vårt budskap ännu lite bredare. Lyssna gärna! Sprout kommer in ungefär vid 22 minuter.

HÄR kan man höra min breda skånska.

tror det får bli lite pesto idag – har en massa basilika som håller på att ledsna

asocial?

Idag skulle jag ha träffat en fd kollega som är i Helsingfors på besök, från USA. Mötet sköts upp några timmar och plötsligt rubbades hela min planering och jag är frestad att använda en liten snäll vit lögn för att slippa ge mig ut igen i trafiken, för en snabb kaffe. Så typiskt mig, jag märker hur jag blir alltmer asocial när jag jobbar hemifrån. Allt som går utanför de dagliga rutinerna blir besvärligt och jag vill inte ens tala i telefon. Inte för att den ringer, men om …

Så nu sitter jag här och grunnar på om jag hinner in till stan, hinner springa mina intervaller och komma hem i tid för att gå på middag hos vännerna. Sålänge jag inte försöker slira från middagen så är det väl kanske okej ställt med huvudet … men en myskväll i sängen hade vari   NEJ, jag ska förstås gå på middag. Det är ju supertrevligt. På riktigt.

Usch. Jag är hopplös.

starka nypor

Jag lär mig. Istället för att vänta ut det onda går jag nu snällt till sportmassage – och även till fysioterapi om det skulle behövas. Började med massage idag, på Suomen Urheilufysio. Ett bra ställe med kunniga personer. Jag fick samma tös som förra gången (ja, hon är både ung och i brandsläckarstorlek) och shitpomfrit vad den tösen har starka nypor. Hon konstaterade att den fibrösa bindväven i smalbenen (tack wikipedia) är ansträngd, varpå hon plockade fram ett verktyg som såg ut som en skiftnyckel fast med en krok i änden. Ungefär där stängde jag ögonen och inledde profylaktisk andning.

Kroken orsakade inte hälften så mycket smärta som hennes fingrar – och tydligen skulle den lösa upp bindväven utan att fresta på muskeln. Eller nåt sånt. Hon tog sig sen an mina gluteus maximus och det var maximus smärta, kan jag avslöja. Inte minst nu, jag kan knappt sitta. Hon tog liksom tag i muskeln och rullade den av och an. Kändes det som. Måste varit så. Nu är jag insmord med äkta finsk Ice Power, stinker som ett omklädningsrum. Katten Mozarts morrhår har krullat sig.

Vi får se om morgondagens tusingar (5 stycken) kan bli av, annars får det bli yoga. Den fick jag skjuta upp idag pga massagen.

Tydligen är det smittsamt, ben-ontet. Hårt kämpande Nina har också fått nåt skräp i underbenen. Hoppas det går över fort.

såhär nätt tog hon inte, det är helt säkert