perkeles

Det här inlägget ska man inte läsa om man tycker att det är löjligt att klaga på dåliga löppass. För det är just det som detta handlar om.

Förresten får man svära när det är riktigt nödvändigt. Vilket förbannat skitpass det blev idag. Uppvärmning, 2 x 3000 m intervall i 4.30-4.40 fart och nedjogg stod på programmet. Klarade uppvärmningen. Satte på musiken. Hittade en någorlunda jämn sträcka, 1 km lång. Hård snösörja men inte halt. Efter 1.5 km i 4.40-fart så dog jag och fick ta en mikropaus på 10 sek. På det igen, paus efter 2 km. En km till och hela kroppen protesterade. 90 sek ståvila. Sänkte farten till 4.50 och försökte igen. Nähä. Paus efter 1 km, efter 2 km och vid 3 km var jag död. Nånstans där emellan hann jag börja gråta av ilska också. Slöjoggade hem och funderade på varför jag är så tung och trött just nu. Det blev inte två 3-kilometrar i sträck. Det blev nån konstig fartlek.

Jag vill inte hamna i en matdiskussion och jag vet att jag tidigare bekänt min svaghet för socker och godis. Jag har lyckats balansera det ganska bra det senaste året och träningen har hjälpt till, men nu är jag nere i ”träsket” (som herr M kallar det) igen. Det är INTE bra att jobba hemma, jag går i skafferiet precis hela tiden. Det påverkar mig negativt och jag orkar mindre. Jag måste således lägga om kursen på något vis. Det är 30 dagar kvar till halvmarathon i Prag och då vill jag kunna känna att jag är i form så att jag kan springa med en glad känsla i kroppen. Inte som nu, med tvång och mungiporna vid knäna.

Jag måste styra upp det här. Ska fundera på hur.

Nu går jag och lägger mig på spikmattan. Den tar bort det arga.

morr.

Annonser

2 comments

  1. Jodå, ibland får man faktiskt klaga!
    Frustrationen är total när kroppen inte har någon ork ALLS… 😦

    Hoppas mattan släppte på lite spänningar i alla fall.

    Kram till dig

  2. Hej Anna! Oj dendär känslan är bara alltför bekant. Man känner sej som man väger 110 kg och är 95 år minst. Och så ska man trösta sej lite då. Det blir ju en nedåtgående spiral.
    Men jag gissar att du klarar Prag halvmarathon galant. Formen försvinner ju inte i ett nafs och du ÄR i bra form. Kämpa på! Hoppas vi ses på tisdag?
    hälsningar Carin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s