ain´t no Jante in da house!

”Do good things and talk about them”, var min första chefs favorituttryck. Nu tänkte han kanske mer på affärsrelaterade grejer, men jag tänker nu skuffa undan Jante för en liten stund och följa hans råd – jag har varit duktig idag!

På mitt program stod 12×400 m intervaller, i 4-fart. Jag blev helt nervös när jag läste det – 4-fart är inte min kopp te, precis. Eftersom vi har tundra-kallt här så åkte jag till Esport Center (fick vända halvvägs och köra hem och hämta fotpoden och klockan, man ska inte glömma viktiga saker när man måste hålla koll på farten).  Det är fint att kunna springa inomhus när det behövs, men luften därinne är helt fruktansvärd. Det luktar hemskt och är torrt som i … ja. Jättetorrt. Såhär efteråt sitter jag med en konstig känsla i bröstet och undrar om jag fått nån stink-bacill.

Jag värmde upp med 2.5 km, försökte mig på några fåfänga stegringslopp men kände mig urdum och sen fipplade jag lite med min ipod och lurar och så fick jag bara intala mig själv att sätta igång om jag skulle komma hem före midnatt. 400m är ju ändå hanterbart. (800 är tre gånger så hemskt.) 12 rundor, helt enligt plan, uppdelade i två set om 6. Och – tralala! – jag HÖLL FARTEN!! Tamejfan, jag klarade det. Det gick till och med lite fortare på några och de två sista gick på 3.50. Jag dog inte. Jag snubblade inte. Jag började inte gråta. Jag klarade det! Det var inte ens outhärdligt, jag är faktiskt ganska stolt.

Jag vet. Det är tramsigt. Att bli sådär skuttig av några intervaller. Men just nu idag tänker jag dela med mig och förhoppningsvis inspirera någon därute till att våga – för det är inte farligt, det är värst innan man börjar springa. Iväg bara, kort och fort är kul!

Sen ska man tänka positiva tankar och inte som jag, mitt i kurvan, konstatera att världseliten springer en hel mara på under 3 min/km. Jag kan inte springa två meter i den farten. Måste vara luftmotståndet. Tänk 165 cm och 55 kilo manlig kenyan. Tänk sen 177 cm och 67 kilo kvinnlig nordisk klumpeduns. Det fattar ju vem som helst att det inte går. Jag slutade tänka på kenyaner och stoppade istället in Positiva Tankar som att ”jag har varit med om värre”, ”jag ska springa om den där latmasken därborta” och lite andra uppiggande funderingar.

Nu ska jag invänta effekten av intervallerna – för det sägs att fartträning gör underverk. Bring it on, säger jag bara!

Annonser

8 comments

  1. Klart man ska skita i Jante. Jävla typ den där…! 😛
    Kanonbra jobbat! Jag hade nog dött i 4-tempo! Jag var nöjd med mina 250 metare i 4,30-tempo i somras. Hihi! 🙂

    1. Jag trodde att jag skulle dö – men vet du vad, det gjorde jag inte!! Prova du också, det är gött att ge sig utanför sin trygghetszon. Man kan ju alltid sakta ner, eller hur? ….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s