himoshejsan

Ytterligare en utomhushelg! Jag kommer att bli helt utomhuslig snart. Pojkarna har åkt skidor (utför, inte så mycket på tvären) sen de var pyttesmå. Well, de har väl aldrig varit så pyttesmå, mina grabbs, men iallafall sen treårsåldern. Nu har lille Bengt börjat träna och tävla lite i slalom och den här helgen var det träningsläger i Himos. Vi åkte dit hela högen och det blev en härlig helg med snö, träning och gladtrötta ungar. Jag är så imponerad av alla dessa barn i olika åldrar som tränar och kämpar och faller och upp-igen och som allihop åker så fort att långkalsongerna fladdrar på oss som står bredvid och tittar. Det är en hård sport och jag är glad så länge lille Bengt själv tar det hela med en klackspark och verkar ha kul – om det skulle ändras så lägger vi ner. Sport och träning måste vara kul annars är det ingen mening med det.

Själv var jag ute på två joggingrundor. Det känns i baksidan av låren nu, långt därinne där det nog finns ett lårben eller två. Lite konstig känsla, svårt att identifiera om det gör ont eller om det bara är trötthet i benen. Iallafall, det blev en fin upplevelse igår när jag gav mig ut på snötäckta vägar. Inga ljus, men man såg några hus långt borta. Efter en stund vande sig ögonen, jag sprang i hjulspåren och all snön lyste i silver runtomkring mig. Helt tyst, bara vinden och snön och min egen andning. När jag kom tillbaka fick jag höra att det finns varg i närheten. Tack för den. Fast vargar äter inte reflexvästar som flåsar tungt, har jag hört.

Idag blev det långrunda med löparmaskinen P, han stannar aldrig och blir aldrig trött och är alltid ett fantastiskt löpsällskap. Man hinner prata om mycket under 16 kilometer, fast ofta får jag dra honom i jackan och pipa fram ”du måste springa sak-ta-re”. Vintriga vägar och fin utsikt och otroligt skönt att få ett långpass avklarat.

På hemvägen stannade vi på ABC-macken och åt middag. Yep. I confess. Vad göra med fyra hungriga i bilen och 25 mil hem – men maten var rätt okej. Vi struntar i de där tankarna på tillsatser och sånt idag, det var gott och vi blev mätta. Präktigt är tråkigt, så jag toppade med ett dubbeldajm i bilen. Sjukt gott, som pojkarna skulle sagt.

vy mot vårt boende – tänk så mörkt det såg ut och ändå var snön som silverljus

Annonser

2 comments

  1. Jag är inte rädd för vargar (för de är oftast räddare för oss), men däremot har jag någon oförklarlig rädsla för mörkret. Har nog sett för många skräckfilmer och annat… 😉

    1. jag är också mörkrädd, egentligen, men det är liksom bättre utomhus än inomhus, på något konstigt vis. Men jag vände när det kom lite tätare skog, såg så mörkt ut därinne …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s