it hurts so good

Idag blev det dubbelträning, eller först 90 min njutning och sen en timmes späkning. Balance is my middle name…

Först morgonträning; hathayoga som faktiskt både var hemskt jobbig och avslappnande, jag höll på att somna flera gånger under avslappningen. Jag tyckte att Anukka störde lite när hon sa att vi skulle byta ställning, i min halvtrans så tyckte jag att jag låg så bra där på rygg.

Sen blev det tusingar på kvällen. Ja, det var ju inte mitt påhitt, det står så i mitt program och då vågar man inte fega ur. Jag är dålig på att få saker gjorda, men jag är bra på att följa program. Det är konstigt. Det har snöat nåt gruvligt här idag så intervaller utomhus kändes lite utopistiskt, men det klarnade upp lite och så kunde man inte använda snön som ursäkt. Men, det var faktiskt ganska moddigt. Man måste ju skylla på nåt när man blir trött. 5 x 1000 förbålt långa meter plus upp- och nerjogg (inte uppånerjogg fast ibland undrar man ju). Sen fick man skotta uppfarten för andra gången idag. Ontskönt i hela kroppen.

Nu är jag förstås hungrig. Igen. Det är tacken för att man har tränat duktigt.

För er som undrar: jag böjer mitt huvud i ödmjukhet – en av de förrymda nycklarna reste tillbaka från nyckelplaneten och landade i min ficka. Konstigt, jag hade ju kollat i den typ femtio gånger. Men så är det med magi, now you see it, now you don´t. Eller omvänt. Herr M tyckte att han kunde få hittelön. Jag ska fundera på det.

 

 

inte riktigt såhär moddigt där intervallerna sprangs – men nästan …

 

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s