julkänslor i kvadrat

Kalendern blev klar. Jag kände mig som min mamma när jag stod och pillade fast panik(in)slagna små gåtor och suddisar och annat strax efter midnatt. Alltså, min mamma är nattmänniska – när andra sover så förvandlas hon till en flitig hamster som kan åstadkomma vad som helst på en natt, speciellt om det är december månad. Det var alltid så fint hos oss på julen, alla saker som skulle vara framme fanns där, över en natt nästan. Helt magiskt. Det var bara det att trollkarlen var ganska sluttrollad på julafton.

En klassisk fälla. Jag är inte hälften så uthållig som min mamma, så hos oss blir det en hel del genvägar eller inget alls, men visst vill man skapa minnen för barnen och visst står man där med tårarna i ögonen när man är trött och inget blir som man tänkt sig. Som imorse, när jag stolt visade upp kalendern. Store Bengt var sur som en simpa och lille Bengt var kramig och bräddfull av storebrorskärlek, vilket resulterade i kraftord och knuffar och bråk om vem som skulle öppna första paketet. Det blev lille Bengt. Han var iallafall inte sur. Då. 10 minuter senare var han mer än sur eftersom jag var dumihuvet som inte lät honom ha rätt byxor i skolan och där stod jag och kände mig som en idiot som försökt skapa mysstämning.  Eller, rättare sagt, jag kände mig som en martyr faktiskt. Ännu värre.

Det finns 23 dagar kvar att utforska julens alla känslor på. Vi hinner nog med de flesta.

Jag vill gärna understryka att även om min mammas trollerihatt kanske satt lite på sned på julafton så gjorde det ingenting. Jag älskar julen. Tack mamma.

Jag lovar att jag ska bli bättre på att fotografera, men sålänge får ni hålla till godo med de här bilderna. Kalendern är gjord av en 1cm tjock masonitskiva, 45 cm bred och 55 cm hög. Klädd med ett gammalt flanellörngott (recycling …) och några fina band som jag hittade. 24 st små krokar fastskruvade genom tyget och sen är det bara att fästa lite små paket. Om man orkar så gör man gåtor eller roliga historier i alla, men jag tog den där genvägen och la till några små nyttiga saker (som dumleklubbor).

 

från sidan

 

jaja, det fattas några paket…

 

Annonser

2 comments

  1. Jag såg din kommentar på mirandakvist.se. Klart du skall vara med på söndagen. Den längsta distans jag någonsin sprungit var 24 km. Jag är med så länge jag orkar (kanske jag inte ens klarar 24 denhär gången).

  2. Alrajt, deal. Jag kommer (om jag nu inte blir sjuk, förstås började det killa i halsen så fort jag tänkte ordet långrunda)! Packar bilen med allehanda uppiggande grejer. Roligt att träffa nya bekanta också!
    Vi ses på söndag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s