skogstur och långtur

Igår var vädergudarna ledsna. Det regnade hela dan och när kvällen kom vräkte det ner. Herr M hade lovat mig sällskap på skogsrundan och jag vägrade vika ner mig. Man är väl inte gjord av socker, heller.

Vi kom iväg, vi blev väldigt blöta men åtminstone jag hade en fantastisk runda. Herr M har precis börjat springa igen och allt känns tungt. Jag vet hur det känns och det är lite orättvist nu när jag börjar få lite ordning på formen – vi är inte riktigt i fas här.

Naturen var klargrön, sådär så att det nästan sticker i ögonen. Illande grönt mot en grå och regntung himmel, grus under fötterna och syre i luften. Alldeles underbart. Väl hemma – dusch, lite kvällsmellis och en fånig film. Kändes fint att vi tog oss ut.

Nu måste jag få ordning på mina långpass. Helt sådär från ingenstans blir det alltså ett fredagslångpass! När de andra tar bilen ut till landet så tar jag fötterna, så långt jag nu orkar. Det är sådär en 35 km till bryggan – så långt springer jag inte imorgon, men en bit på vägen kommer jag iallafall. Om jag är i god tid så blir jag upplockad av pojkarna. Känns bra att ha bestämt det, fyller ryggan med energi och vätska och så får det ta den tid det tar. Ikväll fyller jag på med lite extra energi, det brukar jag annars glömma. Äta macka utan att tänka ”jag borde inte”. Rätt gött.

Hur går det för er andra som ska springa Tjejmarathon? Eller Stockholm Marathon? Känns det bra?

 

ut i terrängen

Det är snart bara en månad kvar till Tjejmarathon. Jag funderar lite på mitt träningsupplägg som just nu mest tycks bli en 7-8 kilometers mysjoggande. Funkar inte så bra som förberedelse för 53 km.

Vi har en fantastisk nationalpark nära oss. På vintern går ett radband av skidspår upp och ner för backarna. Resten av året kan man kämpa sig upp och ner för backarna till fots. För de ÄR branta. Underligt nog ännu värre utan snö, det är precis som att snön jämnar ut höjdskillnaderna lite – och utan snö är backarna täckta av löst grus som rullar under fötterna. Men vad är väl bättre än det när man ska vänja sig vid att bli trött och inte ge upp.

Jag sätter därför som mål att träna ute i Noux en gång i veckan fram till Tjejmaran. Det behöver inte vara några jättelånga rundor, bara att vänja sig vid underlag och höjdskillnader måste ju vara bra. Så tänker jag.

Igår lärde jag mig att det tydligen är skillnad på ”terränglöpning” och ”trail running”. Jaha. Terränglöpning är lite mer sandade vägar och stigar a la Lidingöloppet  medan trail running är rätt genom naturen hur som helst. Kan ju vara bra att veta så att man inte gör bort sig och säger trail när man egentligen har sprungit lite mer tillrättalagd terräng. (får undantagsvis bli en smiley där)

Ut i terrängen, alltså!

 

 

varmt ute, kallt att dricka

Jobbar i trädgården. Solen skiner, sommaren tar fart. Underbart för en soldyrkare som jag. Springer ut och in och dricker  - man blir törstig av att gräva och flytta växter. Jag fick nyligen hem några prover av Little Miracles, så jag satte dem på prov under trädgårdsarbetet.

Det finns tre varianter – baserade på vitt, grönt eller svart te med olika smaksättningar. Samtliga är ekologiska och det finns inga konstgjorda tillsatser. Bra. De är sötade med agavesirap och innehåller fruktjuicekoncentrat. Alla tre innehåller ginseng som är uppiggande och acai som är en stark antioxidant. De är inte kolsyrade. Också bra.

Nu brukar jag ju försöka dricka vatten med citron när jag är riktigt törstig (och ja, jag är ju tyvärr hopplöst beroende av pepsi max, något som jag försöker förtränga), men som törstsläckare är Little Miracles långt bättre än konstgjord läsk. De är inte alltför söta och om de sen ger en extra energikick så är det ju bara bra, speciellt för den som inte gillar kaffe. De här skulle jag till och med kunna tänka mig att ge till barnen vid speciella tillfällen.

Jag tycker bäst om den med grönt te och granatäpple, den med vitt te och körsbär är något konstlad i smaken men det kan vara för att jag inte är ett fan av körsbär. Den med svart te och persika är lite kraftigare i smaken. De smakar bäst kylda.

Det här inlägget är inte styrt av Little Miracles – jag fick hem 6 flaskor för att prova och jag fick välja att skriva vad (och om) jag ville. Så jag valde att skriva – det är bra med vettiga produkter som alternativ till allt skräp som finns. Notera även vår sk ogräsmatta. Kom gärna hit och hjälp mig bekämpa det …

 

var ditt bästa

Fredag i Stockholm. Frukost med Nina, stärkt av kloka ord. Träning för Camilla, svettigt och berikande. Möte inför framtiden, spännande och hoppingivande. Och så fika uppe på soligt tak med Sofia. Passande, för bland Sofias tankar är det alltid högt i tak. Det bubblar upp och kommer ut och inspirerar och berör och framförallt sker det med omtanke och klokskap. Alltid.

I höst blir det convent på temat ”be your best”. Det kan betyda många olika saker. I fredags gav det mig nya tankar och idéer hur just jag kan få fram det bästa ur min vardag, ur mitt arbete och ur mig själv.

Jag är tacksam att jag får träffa personer som bryr sig, som delar med sig och som berör. Jag tar det med mig och jobbar på att försöka göra åtminstone en bråkdel av detsamma tillbaka.

När är du ditt bästa jag? Dela gärna med dig här och hos Sofia! Om man twittrar kan man använda hashtagen #beyourbest . Bra ställe att hitta inspiration på!

Nu tar vi tag i veckan. På bästa vis med en lång rolig actionlista och frukost bredvid mig. Ja, fortfarande vitsippor hos oss – jämte nyutslagna björkar.

 

 

 

späckat

Heldag i storstaden, hem och paniksova, upp och iväg till handbollsturnering (Sjundeåcupen), vidare ut på landet, tillbaka för handisturnering och nu sitter jag hemma i soffan och försöker ladda för en längre runda. Sådär söndagseftermiddagslångtur. Hm. Kanske man kan locka sig själv med att man får färdiglagad middag om man springer? Pasta carbonara stod tydligen på menyn. Toppar med grönsaker …

Igår morse blev det knappa 8 km när småkillarna värmde upp inför turneringen. Det började trögt men sen svarade kroppen och jag insåg att jag höll på att missa första matchstarten, så snittfarten blev snabbare än tänkt. Skönt att få det gjort!

Lyckades fånga en kul situation idag. In action, liksom. Yngste sonen i mål. Jepp, han räddade.

 

 

 

lite snabbare

Skalle-Per sprang lite fortare idag. Kanske luftmotståndet är mindre nu? …

Jag har inte direkt sprungit några kvalitetspass den här våren. Har inte velat. Visst, lite backintervaller har det kanske blivit men ingen fart. Verkligen ingen fart – jag har varit lite skraj och varken velat eller vågat. Idag träffade jag två snabbisar och en tredje anslöt av en slump och så körde vi lite korta tusingar. Korta för att det kom en backe vid ca 800 m, så den gick vi uppför och tog sen 800 m till – så blev det ett varv runt vår lilla sjö. Några gånger runt, faktiskt lite snabbare än tänkt och det kändes bra. Vi pratade hela vägen och det var inte omöjligt på något vis. Tanken på att köra ett eget testlopp om några veckor bet sig fast. Testa 10km så snabbt som möjligt, alldeles själv. Eller max med några andra. Ingen tävling, bara test. Våga. Bara göra. Vad kan gå fel, liksom? Man får ju bara ett besked på formen. Japp – det ska jag göra.

Imorgon åker jag till Stockholm över dagen. Frukost med bästa Nina, Hot MOJO med Camilla, lunch med Sofia och sen ett viktigt möte. För mig. Det blir en bra fredag.

 

 

tjejmarathon – hjälp mig att hjälpa!

Om 6 1/2 veckor står jag på startlinjen till Tjejmarathon. 53 kilometer i naturen, tillsammans med 99 andra härliga löpare. För mig är loppet både en stor, nervös utmaning och något jag ser fram emot. Att springa för en verkligt god sak ger en extra dimension och en extra puff i rätt riktning – de steg jag tar hjälper också till att stötta Hungerprojektet i Bangladesh. Bland annat försöker man förbättra villkoren för nyfödda så att de får den vård och näring som behövs och de nödvändiga vaccinationer som krävs för att få en bra start i livet.

Årets insamlingsmål är högt satt, men med hjälp av deltagarna och våra nätverk så kommer det att nås, det är jag helt övertygad om.

Nu vänder jag mig till DIG – vill du hjälpa mig att hjälpa? Vill du ge 5 kr per kilometer jag springer? 10? 1? Eller helt enkelt en valfri summa? Alla som hjälper kommer att vara med mig under loppet. Jag gör som flera av löparna förra året; ni som stöttar kommer att synas på ett eller annat vis när jag springer – och ni är definitivt med och hjälper mig att orka hela vägen. För hela vägen ska jag, det går med er hjälp!!

 

Såhär gör du:

Gå in HÄR och bidra via sms eller kontokort. Om du vill skänka anonymt så går det förstås prima, om du vill att jag tar ”med” dig när jag springer så skriv gärna Anna Markelin/Ditt eget namn så ser jag! Skriv en kommentar här nedan om du är med, eller maila mig på annavpt@gmail.com om du vill vara mer anonym – allt går.

50 kr är lite drygt en latte. 100 kr är en lunch på stan och en latte (inte ens det). 500 kr får en del luncher för, men i Bangladesh räcker den summan till mat och vaccinationer för en stor mängd barn. Du väljer hur mycket du kan och vill avvara – jag hoppas att ni vill vara med. Jag är med.

 

HUNGERPROJEKTET

 

 

femhundra

Häpp, jag har tydligen producerat 500 blogginlägg sedan starten! Säger förstås ingenting om kvaliteten, men det känns som en siffra värd att fira lite. Solen skiner, jag ska gräva ner mig i kvitton och redovisning och sen ska jag göra plats för ett kort hemmayoga-pass. Yoga är ett bra sätt att fira med, man mår bra efteråt. Trögt innan, härligt efter.

Den här veckan är en halv hel vecka, med ledighet i mitten och en stor fest på slutet. Vi håller på att arrangera en Cykelfest – de flesta svenskar vet kanske vad det är men här i Finland är det lite nytt. Det blir ett gäng på 80 cyklister som snurrar runt på gatorna här med en karta i handen och (strängt beordrat) hjälm på huvet. En del att fixa med det, inser jag nu. Ska bli superkul iallafall, kanske det nästan kan räknas som ett träningspass om man inkluderar dansandet på efterfesten?

Avslutar dagen med Tuffa Tisdag – några veckors paus har det varit på grund av resor och ledigheter och jag saknar det. Hoppas att vi blir ett stort gäng idag, världens bästa dag att starta på! Alla som bor här i närheten, kom med!

 

 

i mitt huvud

Eftersom jag har drömt helt vansinniga drömmar om att bli fångatagen av en galen mördare så är det väl bara att kasta sig ut på långrunda – det kan inte bli mycket värre än vad jag upplevde inatt ändå.

Målet är Bastviks café, en lång runda dit, fikapaus och så en mil hem ungefär. Det regnar. Förstås. Sen har jag kramp i vaden. Jepp. Liniment på den och Gococo kompression.

Vi hörs ikväll!

 

 

tjena långpasset

Lördag imorron. Det blir en riktigt bra helg, det här. Vad kan gå fel när man är hemma, barnen är glada, solen skiner, det finns tid att fixa med hus och trädgård och man har ett megasuperduperlångpass inbokat på söndag?

Typ kanske att man blir så nervös för att springa långt att man får ont i magen och inte kan äta nåt eller sova bra eller uppföra sig normalt? Det är ganska troligt faktiskt, men jag ska försöka tänka positiva tankar och inte låta nerverna go bananas. Det är ju bara en jogg. Inget att bli nervig för. Jag kan gå när jag blir trött. Det får ta den tid det tar. Det kommer att ta fyra timmar. Skit också. Fyra timmar är förbannat långt. Tänk vad trött jag kommer att bli. På fyra timmar kan magen braka ihop. Man kan få skoskav. Jag orkar nog inte springa så långt. Tänk om jag spräcker mina löptajts när rumpan skakar upp å ner i fyra timmar. Tänk om jag inte klarar det här, hur ska jag då klara Tjejmarathon?

Hjälp.