vad är du bra på?

Det finns de som alltid hittar brister och tillkortakommanden hos sig själv. Det finns de som aldrig är nöjda, som ständigt jämför och som alltid jagar efter ”när-jag-väl-blir så ska-jag-vara”. Men, nu så finns det äntligen också en stor grupp som vägrar låta sig dras med i den negativa spiralen av självkritik och inte-duga. Sådana som har en stark röst och som vågar uttrycka. Det är oftast bloggare – och jag tycker att de fyller en väldigt viktig funktion. När våra traditionella medier kategoriskt vägrar ta ansvar utan fortsätter bedömningshetsen och jämförelsejakten – då väljer jag att läsa det som stärker mig. Det som lär mig något och det som får mig att förändras och växa på ett bra sätt. Det är lite som självterapi och det bästa är att man kan välja det som passar just mig. Man kan interagera, man kan lyssna och man kan kanske tillföra i diskussionen, på bloggar och på sociala medier.

När man bryter upp från det välkända och börjar på något nytt så tar det lång tid att hitta fäste. Det jag var och det jag kunde känns inte igen. Det är svårt att fånga, det tar tid att formulera på nytt. Jag bytte ett fast jobb mot egenföretagande. Under drygt 1.5 år har jag varvat låga dalar med okej toppar. Känslan av att inte klara av, inte leverera och inte prestera finns med hela tiden. Känslan av allt jag borde göra för att. Saknaden av det trygga och välkända. Saknaden av lönen vid månadens slut. Sen ibland – känslan av att ”fasen, det här har jag gjort själv”. Ett mail som stärker. Positiv respons. En ny kontakt som kanske.

Alla känslor och funderingar har fått mig att se ganska nyktert på mig själv. Om inte annat så har den här tiden lärt mig en hel del basala grejer, sånt som man kan tycka att man annars borde känna till när man är 43. Listan över vad jag vill förändra och förbättra är ganska tydlig, men det finns faktiskt också en lista över saker jag är riktigt bra på. Den kommer här – och jag utmanar dig att tänka till och skicka in vad just DU är bra på. Det som är ditt bästa och stoltaste. För visst är det mycket mer produktivt att tänka på sina starka sidor än att negga över sina svaga.

Jag är bra på:

  • att engagera mig
  • att vara energisk och ibland lite inspirerande
  • att projektleda, ju komplexare desto bättre
  • att leverera i sista sekund trots att jag inte trodde att det skulle fixa sig
  • att vara snäll mot andra, ganska ofta iallafall
  • att hantera okända situationer och okända människor – sånt skrämmer mig inte
  • att anpassa mig till nya förutsättningar
  • att laga mat av ingredienser från ett till synes tomt kylskåp
  • att planera resor – familjens Reiseleiterin

Nej – jag skrev ingenting om prestationer i tid, längd eller frekvens. Det är inte det som är meningen här. Jag måste ju påminna mig om att jag inte ÄR mina resultat …

Nu är jag nyfiken på DITT bästa jag.

ny månad

Maj är igång och med den ett bättre tänkande – från min sida. Det har blivit lite mycket av allt på sistone och jag vill gärna styra i rätt riktning. Känns som att maj är en bra månad för det. Ren mat, bra aktivitet och bättre ordning på min actionlista.

Jag börjar såhär:

  • Torsdag: Lunchjogg med fokus på löpteknik. Blomkålssoppa till middag.
  • Fredag: Distans 10 km med fartökning i mitten. Teaterbesök och lite godsaker på kvällen – som rökt lax, grönsaker, goda oliver.
  • Lördag: Prehabövningar, stretch. Rejält med mat, laddar för söndagen.
  • Söndag: Långpass de Luxe – siktar på 30 km så får vi se hur det går. Med gång och paus inplanerat. Ska bli spännande! Lax till middag.
  • Måndag: Löpvila, stretch. Core-styrka. Green Monday – förmodligen något med broccoli.

Hur känns det för er nu när vi är inne i maj? Går träningen bra? Några lopp inplanerade, eller något annan målsättning kanske?

20130427_143148

 

 

boston blues

Jag sitter på Arlanda och läser en kolumn i Runner´s World. Gör det, du med.

Människor samlas i många tiotusentals, inte bara för att springa utan också för att heja, hjälpa, stötta och deltaga i arrangemang som för de allra flesta deltagare betyder att man flyttar sina gränser. Långt. Man har kämpat, tränat, gråtit, skrattat, svurit och ömmat på vägen mot ett mål. Gamla, unga, handikappade, tillfrisknade, vanliga och ovanliga människor deltar och loppen blir minnen för livet. Man blir en del av den historia som finns kring varje anrikt lopp och när terrorister väljer att attackera målgången så väljer de också att attackera hela den gemenskap, allting som omger idrotten.

Jag kan inte formulera det här – varenda terrorattack sänder känslor av illamående genom kroppen och kvar finns bara frågan vart vår värld egentligen är på väg. Någon twittrade: You go see a movie – you get shot. You go to school – you get shot. You run a marathon – you get bombed. Någonstans här vill jag bara ta min familj och mina närmaste och försvinna. Till någonstans där kärlek, empati och förståelse får råda. Inte hat, våld och terror.

Ta hand om er. Ta väldigt väl hand om er och era nära. Nu. Alltid.

 

 

and, we have a winner!

Alltså. Ni är för härliga – inte kunde jag tro att en enkel påskäggsinsamling kunde få igång er så! Jag blev alldeles glad inuti när jag läste era rapporter, det verkar som att utmaningen kom i rätt tid för många – och att det där med att tänka nytt och bryta mönster var en bra påminnelse.

Det var förvisso en tävling, men som vanligt är ju alla som var med vinnare i sig, för alla har ägnat några dagar åt att göra annorlunda och tänka efter. Svenskt så det förslår, men sant!!

Den som hade samlat allra flest ägg var (trumvirvel, trr trr trr) Mia – aka MarathonMia. Hade lite på känn att fru Envis skulle ta hem det, men det unnar jag henne verkligen – en tuff rehabperiod kan göra vem som helst frustrerad och jag vet hur mycket Mia saknar löpningen. Det var kul att läsa om hennes alternativa träning och framförallt om de där extra äggen som kom från goda gärningar och brutna ovanor. Grattis Mia, hör av dig och säg om du vill smeta in dig i papaya eller avocado i vår!

Sen, eftersom det ju fanns två paket, så tänker jag enväldigt utse en andrapristagare. Det är Agnes Nordin, som helt klart har gjort en massa bra val under påsken, både för sig själv och andra. Agnes, du får det paket som Mia inte väljer :)

Jag fick själv lite ägg från löpningen i påsk, men de ägg som jag är stoltast över är de här:

  • Bestämde att äldste sonen ska få en helt oväntad födelsedagspresent. Åt helsike med att alltid vara så förståndig och tråkig. Nu blir det chokladfontän! (schh, det är en hemlis …)
  • Jag skippade dator och måsten några gånger och mös med pojkarna istället. Mycket bra val.
  • Jag körde grabsen till världens ände (öster om Helsingfors), bredvid en soptipp. Där finns en snowpark. Glada killar = ägg till mig. 7 km värsta tråkjoggen = ägg till mig.

Vi fortsätter väl göra bra val framöver, iallafall lite då och då?

bild(710)

Mias kollega blev glad för kakorna som Mia inte åt – men bjöd på … 

april!

Det är kul att försöka lista ut aprilskämten i tidningar – och nu hittar man dem på bloggar också. Imorse lyckades jag lura två sömniga grabbar ur sängen genom att säga ”Vet ni vad, det har blivit vårvarmt ute och ALL snön har smält bort!” Aldrig har jag sett två killar vakna så fort och sen febrilt leta efter sina shorts. Det tog en stund innan de tittade ut genom fönstret och insåg att jag lurat dem. Hihi. Önsketänkande, kanske det också kan kallas.

Om jag kände mig pigg och stark i lördags så är det rätt så precis tvärtom idag. Vi har hunnit traska ut på isen till sommarhuset, för att såga bort trädet som fallit över taket och nu sitter jag här hemma fullständigt kraftlös. Det står semilångt på schemat idag, men vi får se hur kroppen känns när jag väl ger mig av. Inte så jättesugen just nu, skulle jag säga.

Kom ihåg att rapportera in äggjakten idag – eller iallafall allra senast imorgon kl 9. Sen räknar jag ut vem som vunnit! Ni har fortfarande MASSOR av tid på er att få ihop fler ägg, så heja heja bara!

12070423

 

utsikten från klipporna på Bötö idag … :)

ny kunskap

Helgen är över och det är dags för vardag igen. Jag och 129 andra njöt av en fullspäckad dag i lördags och istället för att gå igenom varenda pass som jag var med på så plockar jag upp tankar och intryck som jag fick med mig.

Engagemang

När man hittar samarbetspartners som är engagerade, intresserade och professionella så blir det ett bra event. Sofy, Mela och Terese har vanan inne och de varumärken som var med på Blogger Boot Camp hade valt att verkligen vara MED. Interaktion och kommunikation, från deltagarna till företagen och tillbaka. Det gjorde dagen bra, seriös och full av värme.

Struktur

Jag lyssnade på Lofsans föreläsning om hur man kan förbättra sin blogg för att nå fler läsare. En hel del nyttiga insikter, bland annat funderar jag på ordet struktur. Våga välja och våga välja bort. Det finns en del idéer i huvudet och jag hoppas kunna förverkliga dem snart – känns som att det är dags att förnya bloggen.

Mod

När man vågar vinner man. Dagen genomsyrades av ”utanför din bekvämlighetszon” och det stämmer så väl. Man blir inte bättre om man inte tar sig utanför sin zon. Under dagens sista pass, Soma, kämpade jag med rörelserna och hör plötsligt hur Cecilia säger ”strunta i tekniken, ge er hän, våga låta kroppen styra, i din egen takt”. Plötsligt lossnade det. Flow. Svettigt, jobbigt och härligt. Det här måste jag hela tiden tänka på. Våga göra annorlunda, våga satsa. Jag har aldrig träningsvärk annars, för jag gör alltid på samma vis och jag blir sällan trött. Nu kan jag knappt röra mig – musklerna är ömma men glada och jag har vågat utmana mig. Bra.

Mångfald

130 deltagare, alla olika, alla aktiva, alla med olika förutsättningar. Långa, korta, starka, glada. Runda bebismagar, vanliga magar och obefintliga magar. Träningspass för alla, prova nytt eller fördjupa sig i välkänt. Lyssna och inspireras – kan man träna så? kan jag lära mig det här? Nya kontakter, nya vänner och ny kunskap följer med hem.

 

20130318_131307

glad avslutning på kvällen – jag vann visst pris för Dagens Glädjespridare! En kasse full med superfina böcker!!

fint

I farten, på språng, on my way. Är i Stockholm för morgondagens träningsevent och går som vanligt med väskor och öppen mun (well, nästan) och förundras. Det är vackert här – och det är kul att titta på folk. Finns alla varianter och väldigt mycket av fina sorter. Såna som iallafall är fina på ytan. Alltid intressant att betrakta och fundera kring.

Jag kände mig själv lite ”fin” inne på Asplund där jag beslöt att vi någon gång ska investera i ett av deras vackra soffbord. Trevlig butiksföreståndare och bra hjälp. Sånt gillar jag.

Nu vidare mot mer fika, after work och fina vänner. Såna som faktiskt är fina på insidan också.

tati_table_round_props_asplund

 

finns som lågt soffbord – men inte på bild. Äntligen något som jag tycker om.

etablera vana

Det sägs att det tar 2 veckor att etablera en vana. Det kan vara längre. Det är iallafall inte kortare. Jag behöver bryta lite ovanor och läser på, tar in och sorterar. Periodisk fasta som jag kikat på förut låter lockande i sig, men faller på att jag har etablerat en bra frukostvana. Den vill jag helst inte bryta. Jag mår bra av att äta frukost. Men, det bästa med att vara vuxen är att man gör lite som man vill. Så jag tar periodisk fasta till hälften och etablerar en bättre kvällsvana.

Det betyder att jag inte tänker äta efter åtta på kvällen. Det är nämligen då jag brukar tävla om första pris i Småätar-Tävlingen. Jag har nämnt det tidigare och det är fortfarande ett problem. Inte oöverkomligt, men dock ett problem. En ovana som gör att jag mår obra.

Jag vill ge mig själv förutsättningar för att må bra. Jag vill inte förbjuda och sätta restriktioner och jag vill äta det jag behöver, i tillräcklig mängd. Men jag märker att jag tappar greppet på kvällarna och det vill jag ändra på. Så då gör jag det. Den här veckan har jag testat och det har gått bra 3 kvällar av 4. Igår – not so good. Imorgon: alldeles fantastiskt bra. För det bestämmer jag ju själv, jag är som sagt vuxen.

Det kommer att kännas alldeles som en vana efter ett par veckor – och då har jag hjälpt mig själv ett steg på vägen till att må ännu lite bättre. Tack till mig.

 

url1

 

 

räknar ner

Blogger Boot Camp. Mitt första träningsevent. På lördag. Därför är jag där:

  • Jag tänker inspireras och motiveras av duktiga förebilder.
  • Lära känna, lära av, dela med. Så många som delar samma intresse men med olika bakgrund och erfarenhet – det är bra.
  • Röra på mig. Låta kroppen lära nytt. Fånga glädjen i att kämpa i grupp.
  • Chans att använda lite lättare klädsel än vanligt – allt som motar bort vintern säger vi HEJ till just nu.

Idag försöker jag röra på mig utomhus. I dagsljus. Innan resten av dagen kommer ikapp.

 

fortsätta

Man behöver inte ha en stor blogg för att bli varm i hjärtat – det räcker med att ha de bästa läsarna. Jag vet att ni är kloka, empatiska och stöttande och igår fick jag verkligen bevis på det.

Tack för att ni tar er tid att skriva. Det betyder massor. Det betyder att man får andra vinklingar på sina egna funderingar och att det som kanske verkade omöjligt och svårt kan ha en lösning. Man får distans till sina tankar och man ser att andra också brottas med liknande frågor.

Jag gav mig ut på en löprunda igår, solen försökte bryta fram och det var ljust ute. Jag bar med mig era ord, jag sökte efter känslan av glädje för att jag kunde springa. De första 5 kilometrarna kändes tunga och jobbiga, både mentalt och fysiskt, men sen lossnade det lite. Jag tog en ny väg, det kom en brant uppförsbacke. Jag kände efter och kroppen sa ”jag orkar inte”. Jag lyssnade och gick uppför – och tänkte på vad ni sagt. Jag sköt undan tankarna på att jag var lat och tänkte istället ”jag gav mig ju ut, jag gör det här för att jag vill”. När jag började springa igen kändes det ljusare inombords. När jag vände hemåt och hade 11 km under fötterna så bestämde jag mig för att jag VILLE springa 1 km till. Det blev drygt 3. Bara för att jag ville.

Det är inte lätt att formulera vad vilja är. Var kommer viljan ifrån, är den på riktigt ens egen eller är den bara ett verktyg? Är det något som kommer inifrån, som har ett eget ursprung och som leder ens handlingar mot ett mål – eller är det något som man skapar för att få hjälp att nå dit man tänkt sig? Det här måste jag fundera lite mer på.

Många klokskaper bland era kommentarer igår.

”Låt det du verkligen vill tala.”

”Dippar ska välkomnas för ur de så föds något nytt och gott.”

”Det är inte det du GÖR som definierar dig, utan den du ÄR.”

”Jag sätter ett mål till mig. Jag vet att jag kommer att lyckas! Men jag gör det bara för att visa mig själv att jag kan!”

”Misstänker att vi som snurrar runt i träningsbloggvärlden ibland tappar perspektiven. Det ÄR faktiskt ganska tufft att överhuvudtaget springa halvmarathon, Lidingöloppet, marathon, ligga i snön och göra armhävningar, med mera med mera. Vi ÄR faktiskt i bra form och orkar massor.” 

13020003

igår valde jag ”fortsätt”, för att jag ville