grillat pannben

Igår var vi hemma i huset, bara över dagen. Jag ställde in mig på långjogg och försökte äta och dricka bra kvällen före. Det var 26 grader på morgonen och väldigt fuktigt i luften – redan när jag gav mig iväg kändes det tungt. Jag hade siktet inställt på 20 kilometer eller så, men efter 9 blev det ett akutbesök i skogen (nu har jag också sällat mig till de löpare som blir tvungna att använda moder natur för verkligt världsliga saker) och jag kände mig ganska matt. Naturligtvis hade jag inte tagit telefonen med mig och naturligtvis var jag allra längst bort på rundan så det var bara att kämpa på. Jag sprang och gick omvartannat och funderade på om jag skulle försöka lifta hem sista biten, men lyckades iallafall lufsa hela vägen hem. Det blev 18 km och jag kände mig fullständigt slut, som en urkramad trasa. Mitt pannben som inte heller annars är så användbart kändes helt grillat och jag ångrade nog att jag inte fixat skjuts hem på nåt vis.

Eftermiddagens besök på Sveaborg med pojkarna blev en varm och matt historia, jag åt en efterlängtad lunch på kafé Vanille och försökte dricka mycket vatten. Yngste sonen himlade med ögonen och sa ”du är ju duktig men inte klok som har sprungit såååå långt när det är såhär varmt, tänker du svimma nu?” Han var nog inte alltför långt från sanningen där …

Idag vilar jag. Hela dan. Mår bra men har lite ont i benet/nerven. Det blir långstretch och kanske bastu – den är ju nyskurad och fin.

 

försöker se glad ut men inser att jag sprungit med HELT för korta shorts, ihhh …. men däremot i världens bästa topp från LoveRunning!

 

traditionell lihis-paus på torget – eu´s bästa. Inte vet jag, äter inte sånt …

 

”det här måste väl vara kvalitetsläsk, mamma – för den är så god!”

sommartankar

Sommaren fortsätter, nu har det mest perfekta sommarväder parkerat sig över vår lilla ö. Man ser moln över fastlandet men här är himlen blåare än blå och vinden fläktar lagom. Igår satt vi ute på terassen och åt, första vindstilla kvällen på länge. Det är märkbart mörkare på kvällarna och tankarna går osökt till skolstart och nystart inför hösten.

Jag tycker om augusti och september, har alltid gillat att planera och se framåt. Min akilleshäl är att det ganska sällan blir något av planerna. Överst på min förbättringslista står att jag ska få saker gjorda och sluta skjuta upp. Det blir också höstens mantra, på alla områden.

Våren och sommaren blev inte som jag tänkt mig träningsmässigt. Jag som var på så god väg att komma i fin form – och så kom nervinklämningen i vägen och allt blev pannkaka. Men, ingen idé att gråta över spilld träning, jag har iallafall fått till mer styrkeövningar än vanligt. Det är bra. Strong is the new skinny. På tal om, jag har även fått till ett antal extra rondör-kilon som inte fanns där förra året. Det får mig att tänka på Saras inlägg häromdagen och på hur de flesta jämför och mäter sina framgångar i visuella mål snarare än i välbefinnande. Jag är likadan. Jag önskar att jag inte vore. Jag tänker på att jag förra sommaren lyckats bli av med lite extravikt och nu är den tillbaka med råge. Jag tittar på de delar som jag inte tycker om men glömmer att tacka kroppen för att den orkar träna regelbundet. Jag ser åldrande och rynkor och mjukhet istället för att se starka ben och 20 armhävningar på raken och inse att jag är en bra bit över 40.

Det är inte bra med sådana tankar, de bryter ner och tillför inget. Idag på solstolen (för varmt för att springa …) bestämde jag detta:

• I höst ska jag få saker gjorda
• Jag ska vara stark och stolt över vad jag kan
• Jag ska sluta sura över det jag inte klarar – eller så får jag bestämma mig för att göra nåt åt det!
• Jag ska träna mig glad och hälsosam
• Jag hoppas få dela med mig av mer träningsglädje till alla som vill vara med
• … och på det lite lägre planet så ska jag faktiskt göra slut med sockertrollet. Han får bara komma på besök i form av kvalitetschoklad.

1 augusti börjar det.

Å idag blir det ett intensivt styrkepass, nere på klipporna, med lång bastu som belöning. Ja, man måste förresten gå i bastu här annars blir man ju inte ren …

 

klipplunch (blåbär, naturell yoghurt, naturell kvarg, en jordgubbe, mandel och några flingor …)  och lite sällskap

glömda fötter

Jag har en tendens att glömma bort att vårda mina fötter. De får stå ut med en del men får sällan nåt tillbaka. I våras lovade jag dem att de skulle få en fotbehandling eftersom jag klarat utmaningen att inte äta godis på en tid, men inte höll jag det löftet. Idag, i solen på klipporna, satte jag fötterna i baljan o förvandlade dem till normala halmjuka istället för hårda taggiga. Bodyshops fotscrub o en bra skrubbare var det enda som behövdes.Nu är fötterna glada igen.

Inser att  jag har rätt låga maintenace-kostnader. Det enda jag lägger pengar på är frissan, men naglar, ansikte, ben och allt annat får klara sig själva. Det hamnar rätt långt ner på priolistan, pengarna går nog snarare till nya träningskläder och -skor  … Inte köper jag en massa nya kläder eller inredningsdetaljer heller, ju äldre jag blir desto mer onödigt känns det. Man är ingen drömkonsument, precis.

Hur är det med er, är ni bra på att omvårda er kropp?

till och med några blå naglar har det blivit under vårens springande

sommarintervaller

Pustar ut efter vår årliga sommarfest, med fina vänner, god mat och glada barn. Vädret var inte på vår sida men vi flyttade helt enkelt in hela rasket inomhus och det gick ju det också.

I förrgår blev det första intervallpasset på mycket länge, tror att det var i april förra gången … Jag och herr M gav oss ut på uppvärmning och sen testade vi en intervallstege:  2 + 2 + 3 + 4 + 3 + 2 + 2 minuters löpning med gåvila hälften så lång som föregående intervall emellan. Sen några kilometers nedvarvning på det och vi hade skrapat ihop drygt 9 kilometer. Det är svårt att veta vilken fart man ska hålla på intervaller tycker jag, men vi körde på känsla och låg någonstans mellan 4.15 (korta intervallerna) och 4.45 (långa). Kändes tungt men inte omöjligt – tack kroppen för att du orkar trots att jag inte tränat tillräckligt den här sommaren.

sommarfrukost och egna jordgubbar – sommaren måste fångas i smaker

joggubbar o blåbärsvärk

Jag är inte så effektiv i bloggandet, utan wifi  tar det lite tid att få text o bild att samarbeta. Vi njuter av sommarlov med iskallt hav, sjöbris och rätt mycket sol. Tvättar sig gör man i bastun, håret trivs utan ständigt stylande och en bråkdel av kläderna har använts. Som vanligt här på landet.

Jag planerade en långrunda som det tog 4 dagar att våga sig på, men när jag väl gav mig ut så gick det faktiskt bra. Stelt och stolpigtde första 6 kilometrarna, men sen flöt det på och jag landade på 15,3 sommarkm. inklusive stopp för köp av jordgubbar. Underbart med en jordgubbskur där man tar så många liter man vill ha o lägger pengar i lådan – eller som i mitt fall, skriver att vi kommer förbi i morgon o betalar, för jag hade inga slantar i träningsshortsen. Gick bra det med. Efter lite meck fick jag bra grepp om lådan o sprang med bra fart hemåt.

Dagen efter blev det Tuffa Tisdag Island Style – kompisar från fastlandet kom och tränade med oss och det blev 45 min skratt och muskelträning i skärgårdsgymmet.

Bastu och egenfiskad rökt öring på det. Man kan vänja sig vid sommaren, tror jag. Idag ska vi skrapa ihop träningsvärkande kroppar och försöka oss på lite intervaller. Återkommer om det.

 

heta övningar

Lite tips på enkla trx-övningar! Det finns miljoner olika, på youtube kan man hitta massor, men det är bra att börja med de enklaste. Tänk på att inte översträcka rörelserna – det är lätt gjort när remmarna rör sig hela tiden – och att hellre börja med lättare motstånd. Spänn alltid hela kroppen, hitta det läge där det känns som att du har som mest kontroll över kroppen innan du börjar själva övningen. Testa också att flytta fötterna på olika avstånd från remmarna och se vilken effekt det ger.

Det var 37 grader varmt när vi tog bilderna, thai-brallorna används för att skona er från full on bikini outfit.

Core – börja i utsträckt läge, dra in fötterna mot bröstet, håll och sen tillbaka till utgångsläget. De två nedanstående bilderna är varianter av samma – benen upp i pik och benen sidledes, samtligt från utgångsläget. Alla rörelser ska vara kontrollerade, ryck inte och försök att inte svaja …

 

Rumpa och baksida ben: Vila mot skulderbladen, rak kropp, dra upp/in benen mot dig. Försök att hålla upp höften så långt som möjligt i hela övningen, dvs bra mycket högre än vad jag klarar här …

Biceps: Handflatorna upp, släpp ner kroppen kontrollerat och dra dig upp med hjälp av armmusklerna. Om man ändrar handens vinkel så kan man komma åt olika armmuskler.

Armhävningar! Remmarnas längd och fötternas placering bestämmer hur jobbigt det blir.

på två hjul

Mitt livs första mtb-tur! Jag var lite nervös innan vi startade, vår kompis är en stark cyklist och jag har aldrig suttit på en mountainbike förut. Det blev tidig uppstigning, strax efter 6 körde vi upp mot bergsbyn Capileira på 1500 möh. Vi hyrde cyklar i byn och körde bil upp de första 700 höjdmetrarna, fram till en bom. Vägen dit upp var ganska trist och det fanns ingen anledning att slösa energin på den biten – behövdes till senare …

Vi började cykla och det var faktiskt uppför precis hela tiden. Ganska jämn stigning, vi cyklade på en grusväg som tidvis var mer stenig – och ibland blev det lite brantare. Små mikropauser med vatten och några russin. Konstigt nog blev jag aldrig riktigt supertrött, jag stannade när benen började skaka och återfick krafterna ganska fort. Det var en otrolig upplevelse att se solen stiga över bergskammen, att lyssna på tystnaden och se ner över dalen med havet längst bort. Vi var helt ensamma, en ensam vandrare mötte oss just innan vi cyklade nerför igen.

En öm rumpa (cykelbyxor hade varit bra) och en massa upplevelser rikare. Det här vill jag göra igen!

nästa gång tar jag riktiga sportsolglasögon och cykelbrallor. Ture Turist ….

 

 

på alla fyra i bergen

Dagarna går vidare. Igår utforskade vi kusten, pojkarna tittade i droppstensgrottorna i Nerja och jag trängdes en stund på stranden i samma by. Vackra hus, men alldeles för turistigt och trångt. Salobreña var betydligt bättre, bara lokal publik och stillsamt på stranden. Det blev ingen träning, men i förrgår kväll sprang vi ca 7 km och så testade jag olivträds-trx:en. Spännande att springa när det är så hett, efter 10 minuter slutade jag svettas och då hade jag ändå druckit rejält med vatten under dagen.

Imorse körde vi upp till Capileira, en by på 1500 meters höjd. Därifrån red vi på fina spanska hästar, upp i bergen. En tvåtimmarstur genom pinjeskog, över torra ängar och nerför torrlagda bäckraviner. Det var första gången som pojkarna red på riktigt och de klarade sig fantastiskt bra. Lugna och glada, på vänliga och säkra hästar. Som äldste sonen sa; det här var det bästa på hela veckan.

Nu sitter vi i skuggan och flämtar, det är över 40 grader varmt och det är omöjligt att vara i solen. Det planeras en mtb-tur för morgondagen, jag är redan nervös men tänker minsann inte vara den som bangar …

hästen Valentino – säker på foten, pigg och snäll

inte helt ändamålsenlig klädsel … fina kläm-märken på vaderna efter stiglädren

pojkarna på vägen ner, trötta och lyckliga

te-ärrr-ex

Ibland är det tur att man har en liten blogg, annars hade man väl blivit jagad av upphovsmakarna till detta träningsredskap. Man kan väldigt enkelt bygga en egen version av de väl brandade men dyra remmarna. Medan jag fick ihop det här inlägget så har också Sara lagt upp sina hemgjorda, så nu har ni många olika beskrivningar att välja mellan!

Åk till Claes Ohlson eller vilken bygghandel som helst. Köp:

• Spännremmar enligt följande:
• 2 remmar, ca 2 – 3 meter (kan kortas av)
• 1 rem, lite bredare, 2-3 meter (kan kortas av)
• 2 bitar plaströr, breda så att händerna bekvämt får plats.
• 1 karbinhake
• ev lite hockeytejp eller annan textiltejp som man kan linda runt handtagen så att det blir skönare att hålla

Trä remmen igenom spännet så att du får en stor ögla. Änden använder du till att knyta fast handtagen med, använd en pålstek – den låser sig själv när man lägger tyngd på remmarna. De två fotremmarna är tillverkade av änden på remmarna som ändå var för långa, så de är egna loopar – knutarna göms inne i rören. Här använde vi en sjömansknop. Plaströren är tejpade med hockeytejp. De två remmarna sätts ihop med en karbinhake och fästs i den bredare remmen, som används för att sätta upp hela TRX:en. Hoppas ni ser på bilderna hur allt sitter ihop.

Man kan sätta upp den precis var det passar, jag klättrade upp i olivträdet här vid vår spanska finca (höll på att inte komma ner …) och fäste den.

Det finns massor av övningar på nätet, jag lägger kanske upp några bilder när jag har fått ordning på hur man ska utföra dem …

 

hola!

Okej, NU finns det uppkoppling här. Det tog sin tid, lite mañana här liksom. Om man ska skriva en inspirationsblogg så är den här veckan kanske inte den bästa, men lite träning har det blivit.

Vi semestrar en vecka i en by vid foten av Sierra Nevada, en halvtimme från kusten. Det är kargt men ändå grönt. Det är hett som tusan – idag var det närmre 40 grader i byn. Tur att vi var uppe på hög höjd istället så att vi inte smälte bort. Vi var uppe på 3100 möh i Sierra Nevadas skidområde. En annorlunda upplevelse mitt i sommaren. Det fanns några snöfläckar kvar, trots att det var 25 grader varmt. Nätterna är nog kalla där uppe. Vi tog kabinbanan upp och sen vandrade vi uppåt en bra bit och sedan nedför. Minsta tjejen i ressällskapet tappade sin Pingu från liften och vi fick ge oss ut på räddningsaktion. Bästa sättet att få en sexåring att vandra lite längre …

Jag har också varit ute och sprungit en runda, som alltid ett äventyr på nya ställen. Jag hamnade nere i en nästan torr flodfåra, upp i en inhägnad och så fick jag klättra över staketet … Jag lyckas alltid semestra på ställen där det inte finns en enda platt sträcka, av 7 km var minst hälften kraftigt uppför. Eller, det kändes som hela vägen faktiskt. The bad news är att benet gör ont igen. Jag slits mellan önskan att springa och vetskapen att jag kanske inte borde – men Lidingöloppet kryper närmre och närmre och som det ser ut nu kommer jag inte att klara det på nåt bra vis. Får fundera på det där.

pingu inväntade räddningsaktionen bredvid sin skräpkompis