Jag drömmer ofta att jag kommer för sent till flyg, till möten och till andra saker som ska göras. Well, idag blev mardrömmen sann. Jag har fått i uppdrag att prata om sambandet mellan hur man äter och hur man mår, på en temadag för nior. Det kändes lite läskigt, men jag började förbereda mig och planerade att göra klart det sista idag. För det var imorgon temadagarna börjar. Trodde jag. Ända tills jag får ett samtal som börjar ”- Var är du?”. Den där paniken som sprider sig i kroppen, allt blod rusar från huvet och liksom försvinner bort och så försöker man tänka, prata och agera samtidigt. Jag fick förstås erkänna rakt av att jag hade skrivit upp fel dag. Första gången någonsin. Kastade mig i bilen med diverse hopplock och inser att jag inte tankat. Slänger in bensindunken i baksätet utan att veta om det var rätt sorts bensin. Står 0 km kvar på mätaren. Biter ihop, tänker igenom vad jag ska göra på temadagen (den timme som finns kvar) och försöker ligga i friläge i nedförsbackarna. Kommer fram. Rusar in. Puh.
De två klasserna gick okej, trots allt. Den första blev lätt panikartad men den andra funkade. Utan fancy presentation och utan utskrivna recept, med skoltrötta och sommarlovssugna nior. (Och med ett kärlekspar som vägrade släppa taget om varann på hela lektionen. Vet inte om det var gulligt eller hopplöst.) Imorgon är jag i tid.
Igår blev det grillad entrecote med grönsaker och halloumi. Kändes bra efter 10 km jogg och en dag av sol och husägarfix.
Åh nej, jag känner paniken! Jag är likadan. Hatar att vara sen. Stackare!
Lycka till imorgon, då går det perfekt!
Oh no vilken mardröm. Tur att det ändå gick bra! Och vad gott det ser ut.