Fysioterapeuten ordinerade noll löpning tills det onda är över. Jaha. Det visste jag ju egentligen men har istället duttat lite hit och dit. Så igår kändes inte tillvaron sådär superkul. Inte blev det någon långcykling heller eftersom mitt möte i stan blev inställt, 35 träningskilometrar blev 12 lugna. Sen toppade jag det hela med att metodiskt äta mig igenom alla goda rester (här ska du läsa: choklad) från helgens festligheter. Så nä, gårdagen vill jag helst glömma.
Som någon skrev; bryt ihop och kom igen. Så nu gör jag det, kommer igen. Jag sticker iväg på ett möte, i jobbkläder – hur längesen var det??! – och sen blir det seriöst skrivande fram tills det är dags för veckans enda Sprout. Ikväll blir det motion. Det är helt tvunget.
Det är säkerligen inte så fiffigt att hänga upp hela sin tillvaro på vad man har tränat eller inte tränat, vad man äter eller äter för mycket av. Egocentrerat och enerverande. Det är verkligen lätt att man hamnar i den spiralen när man har tid att fundera. Jag trivs med att vara egenföretagare, jag tänker absolut ge det här en chans, men ibland får tankarna lite för mycket spelrum. Det är annorlunda att inte ha ett kontor att gå till, man måste verkligen sparka sig själv i rumpan för att komma framåt när man inte har tydliga deadlines och det är också alldeles väldigt enkelt att ge upp.
Så nu ska jag bryta lite negativa tankar, producera en helsikes bra text och ha en riktigt bra Sproutlektion i eftermiddag.
Hoppas att du också får en bra dag!!
Folegandros förra sommaren – en av mina favoritbilder
Var stark, du fixar det! Som du sa….tillåt dig att bryta ihop lite och kom sedan igen 1oo gånger starkare. Jag tror på dig stenhårt! Strykekram till dig från lilla mig!
Du kommer att komma igen starkare än innan, men det är först efter att kroppen fått vila och bli hel igen.
Det finns ju många andra sätt att träna än att springa. Håll ut det vänder snart.
Fy vad tråkigt…
Förstår din frustration!
Men försök att tänk att det är bättre i längden, även om det inte känns ”rätt” just nu.
Kram till dig!
Tack snälla, snälla. Jo, lite bättre idag men inte på rätt sida ännu. Benet smärtar mindre men har inte vågat prova det, tänkte att jag väntar nån dag till. Kort cykeltur pga jobbfamiljmatstökrådd. Ni vet. Imorgon cyklar jag in till stan och tillbaka. Återkommer med ett starkare och gladare jag.
Fia – jag tycker du är otrolig. Kämpa på. Din kropp kommer att tacka dig storligen. Tänk långsiktigt!!!